Krönika: En parodi på professionalism
Debatten är i full gång, och folk börjar enas om att Ronaldinho bör lämna Milan. Summan av hans höga lön och oförmåga att vinna tränarens förtroende kommer med stor sannolikhet innebära att han lämna Milan om ett par veckor. Frågan är bara om inte en tredje faktor borde vara tillräcklig för att göra sig av med honom.
En bild jag såg idag (tack kollega Fältlöv) fick min bägare att rinna över.
Låt mig förklara.
Jag älskar fotboll. Jag älskar att titta på fotboll, spela fotboll, läsa om fotboll, prata om fotboll och skriva om fotboll.
Jag tror inte att det finns någon professionell fotbollsspelare som inte älskar fotboll. Det är för mig helt oförståeligt. Att t ex Tevez säger att han inte gillar fotbollsindustrin har latenta faktorer som grund.
Att vara fotbollsproffs är ett privilegium. Det är ett privilegium av så många anledningar. Att själva idrotten är underbar behöver vi inte gå in djupare på. Detta är dessutom oerhört välbetalt, och är det nu så att man tröttnar på det så kan man i all ärlighet lägga av vid 23 års ålder och pensionera sig på en stilla medelhavsö utan några som helst ekonomiska bekymmer.
Det finns säkert många som argumenterar emot mig nu, för visst är det inte så lätt att vara fotbollsspelare. De har ju så höga krav och förväntningar på sig.
I yrkeslivet har vi alla krav och förväntningar på oss. Det är inte med total frihet och utan konsekvens som vi väljer att prestera när vi är på jobb. Vi utför ett jobb och erhåller en överenskommen kompensation för detta. Om vi inte sköter oss är risken överhängande att vi blir av med vårt levebröd. Bara det är för oss flesta mer än nog för att vi ska hålla vår del av avtalet vi slutit med vår arbetsgivare. Trots tillfällig brist på motivation och ibland även brist på moral sköter den allra största majoriteten sig.
Så min fråga är: Vad är det som ger en fotbollsspelare rätten att inte hålla sin del av avtalet?
Jag pratar absolut inte om att en anfallare bör göra sitt jobb och måla i varje match, utan jag pratar mer om grundläggande saker. En professionell idrottare SKA hålla sig i form, trots skador och semester. Notera nu, jag säger inte att man inte kan lägga på sig ett kilo eller två under sommaruppehållet, men visst är det här lite för mycket.
En spelare som jag håller väldigt högt upp på listan över de bästa anfallarna genom tiderna har gjort det både en, två och tre gånger. Han har ryktats festa med transvestiter och prostituerade och har gång på gång misslyckats med att hålla sig någorlunda i trim.
Den framtida Milanspelaren och fd Sampdoriaspelaren Cassano har gjort det. Hans kak-diet strax innan och under tiden i Real Madrid var högst olämplig.
Ronaldinho har gjort det, och i all ärlighet så är han inte ens i fysiskt topptrim nu – mitt i en säsong!
Se här för ett exempel.
Sedan kan vi ju alltid nämna hans nattliga eskapader. Han har tittat in på nattklubbar och restauranger alldeles för sent, blivit fotograferad och filmad av Paparazzi.
Jag är väl medveten om att vi pratar om unga människor som även vill leva livet, och en enstaka gång hade varit förlåtligt, men när det händer gång på gång och år efter år, ja då undrar jag verkligen om man kanske bör fundera på att göra något annat än att spela fotboll på absoluta elitnivå.
Adriano, fotograferades med en cigarett i handen (länk), dök upp sent på träningar och försvann till och med iväg en sväng utan att någon hade någon aning om var han var. Han spelar alltså fortfarande i ett topplag i en toppliga.
Adrian Mutu tröttnade på det vanliga nattlivet och bestämde sig för att liva upp stämningen med like kokain. Francesco Flachi begick samma misstag som Mutu i 2007. Efter ett par års avstängning kom han tillbaka och gjorde om det. Bravo!
Att Chelsea krävde personen Mutu på pengar efter att ha sparkat honom var bara bra enligt mig. Även om skadeståndet de krävde var i överkant så var principen rätt. Det fanns ingen annan som skulle eller kunde hållas ansvarig än Adrian Mutu själv.
Amantino Mancini, är ännu en brasse som lyckades lägga på sig alldeles för många kilon, trots att hans arbete kräver att han håller sig i fysisk toppskick.
Vill ni ha fler bildexempel? Titta här, här och här.
Här hemma i Sverige har vi haft en hel del dumheter från spelare, de två värsta jag minns är väl summan av Dulee Johnsons flera snedsteg samt Igor Sypniewskis ständiga supande och rökande.
Nu råkar en hel del av ovannämnda herrar vara brassar, men det hör inte till saken.
Faktum kvarstår att dessa spelare, i sällskap av sina lagkamrater och motståndare, är yrkesmän med mycket ansvar och har tydligt ställda krav på sig. Att vissa gång på gång missköter sig samt försöker tänja på gränserna förstör bara för de många hårt spelarna som lever upp till förväntningarna som ställs på dem som förebilder och professionella yrkesmän. Notera även att jag inte försummar deras sportsliga insatser eller förmågor. Jag kritiserar endast deras professionalism och inställning.
Jag har tappat allt vad respekt, förtroende och tålamod heter för dessa spelare. Jag vill inte se en till sådan person i laget och tycker inte att lagen ska tolerera så pass mycket som de faktiskt gör. Att betala flera hundra miljoner kronor för att värva en spelare som sedan tar det hela med en klackspark och cashar in en sexsiffrig veckolön är inte rättvist för klubben, lagkamrater och supportrar. Det är en parodi på allt vad professionalism heter.
Vi får hoppas att Cassano håller sig i skinnet...
Jag får passa på att önska alla en god fortsättning!
Forza Milan, Avanti Milan!
Glöm inte tävlingen där du och en vän kan vinna ett fint resepaket till Milano för att se Milan-Napoli live!
Du hittar tävlingen och mer information här.
Kommentera gärna, men håll en god nivå.
