Compilazione: Goda dagars magi
Detta är en episk berättelse om lycka, kärlek, sorg och brustna drömmar men också påminnelse att ingeting är omöjligt så länge det finns hopp.
Vissa händelser etsar sig fast inom minnet för all evighet. Det kan handla om ett större evenemang eller en mindre incident. Det kan handla om en upplevelse men också en kärlekshistoria. Minnena blir en del av personen och ger oss också en plats i tidsdimensionen. Jag har flera sådanna minnen. Sampdorias scudetto och Europacupfinalen på Wembley är en, den tuffa tiden i slutet på 1990-talet är en annan. Mitt senaste minne i förbindelse till detta vackra fotbollsklubb kallas "Pazzano"
Det är den 14 januari 2009. En ung och oprövad Giampaolo Pazzini lämnar bänken i Fiorentina för att gå till Sampdoria för cirka 9 miljoner euro. De flesta förvånas över den höga prislappen men det var nog ingen som anade att detta var begynnelse till en av de vackraste sagorna fotbollsvärlden har sett sedan 1991.
Precis som alla andra sagor så börjar även denna väldigt vacker och innehållet är minnesrikt. Giampaolo Pazzini kom under januarimarknaden och tilldelades den ärofyllda tröjan #10. Samma tröja som legenderna Roberto Mancini och Francesco Flachi en gång hade. Nästan omgående bildades ett giftigt partnerskap med Antonio Cassano och tillsammans skulle de utgöra det välkända och omtalade "firma Pazzano" Här nedan följer några godbitar.
Den 1:a februari 2009 kom den första målet i Serie A signerad Pazzano och det var ett riktigt konstverk dessutom. Se här. Matchen innan hade Pazzini gjort sitt första mål för Sampdoria i Coppa Italia mot Udinese. Återkommer till betydelsen i just det målet lite senare.
I bortamatchen mot Juventus den 15:e februari är Pazzini åter igen framme efter en läcker djupledspassning från Cassano. Detta var fjärde matchen i rad som "Pazzo" nätar och en ny målkung i Serie A har därmed presenterat sig på allvar. Se målet. Matchen slutar dock 1-1. Pazzini fortsatte sitt målskörd även i nästa ligamatch med att göra matchens enda mål mot Atalanta.
Hemmamatch den 1:a mars och det var nog inte många som på allvar trodde att Sampdoria hade någon chans mot ett stjärnspräckat Milan med Beckham i startelvan (bland andra) men efter att Cassano nickat in ledningsmålet och Pazzini dundrat in bollen i nättaket bakom en chanslös Abbiati var "skrällen" ett faktum. Resultattavlan visade 2-0!! till hela Marassis stora glädje. Det är inte varje dag man upplever det. Se höjdpunkter från matchen här.
Men det skulle bara komma mer och mer och mer....
Den 4:e mars pulviserades självaste Inter. Det räckte med en halvlek för Sampdoria innan man hade ena foten i finalen av Coppa Italia. Notera att Pazzini nu gjort mål i 7 raka matcher! Undrar förresten om Mourinho någonsin blivit så förnedrad som den kvällen på Marassi??
Se höjdpunkter från den historiska segern.
Sampdorias fina form och Pazzanos målkavakad höll i sig hela våren med 2-2 mot Roma, 3-1 mot Torino, 2-2 mot Napoli, 3-1 mot Lecce, 3-3 mot Cagliari, 5-0 mot Reggina samt 2-2 mot Udinese och 2-2 mot Palermo i dom sista 2 omgångarna. Sammanlagt hade Sampdoria gjort 39 mål sedan Pazzinis ankomst, 22 av dessa hade firma Pazzano stått för, cupen inräknat.
Trots fina resultat hela våren slutade inte Sampdoria bättre än 13:e plats i Serie A med en final i Coppa Italia som höjdpunkt. Dessvärre förlorade man den dramatiska finalen mot Lazio efter straffar. Detta räckte inte så klart och tränare Walter Mazzarri fick kicken omgående efter men med ett så fruktad anfallspar bådade framtiden gott för Italiens charmigaste fotbollslag.
Efter den bästa säsongsinledningen på flera år gav det en hint om att Sampdoria var att räkna med på allvar. Succén från våren fortsatte och laget såg riktigt farliga ut. Pazzano började redan nu att jämföras med självaste Mancini & Vialli och under ledning av nye tränaren Luigi Del Neri hade laget den rätta mentaliteten och karaktären att sikta högt. Sampdoria spåddes nya glansdagar och supportrarna kunde börja drömma igen.
Redan efter fyra omgångar låg Sampdoria i toppen av Serie A med full pott och man var där för att stanna. Vinstraden bröts tillfälligt den 23:e september på Artemio Franchi i Florens. Bara tre dagar senare var Sampdoria tillbaka i gammal gott slag när Inter slogs tillbaka på Marassi, 1-0 sedan Pazzini avgjort med knappa 20 minuter kvar. Sampdoria svävade på sjunde himlen och var ett lag på allas läppar. Under den här tidpunkten började också stora påtryckningar för att ge Antonio Cassano en ny chans i landslaget. Men förbundskaptenen Lippi vägrade, någonting han säkerligen senare ångrade efter Italiens fullständiga fiasko under VM i Sydafrika.
Naturligtvis finns inga säsonger utan svackor och besvikelser. När Cassano lät sig provoceras av vissa supportrar hemma mot Bari i november hotade han att lämna. Detta var en mycket märklig incident - Cassano hyllades först av sina forna supportrar som skanderade "Cassano in Nazionale, Cassano in Nazionale" men möttes av burop från hemmafansen under större delen av matchen och på väg ut från arenan. Sampdoria hamnade i en svacka och Cassano som själv var ur form plockades bort från truppen av "taktiska skäl". Många befarade att Antonios tid i Sampdoria var över men tack å lov stannade han.
Att sammanfatta säsongen 09/10 är inte enkelt. För att ta med alla godbitar och minnen skulle göra denna artikel oändligt långt. Min personliga favorit var (bortsett från Napoli matchen i sista omgången) utan tvekan när Cassano sänkte Genoa april. Detta var Sampdorias första derbyseger sedan 2008 och en riktigt skön revansch för förlusten tidigare under säsongen. Klicka här för att se Cassano fantastiska mål. Fem omgångar återstod och en svår schema men Sampdoria hade allting i egna händer.
Två andra matcher som för alltid kommer att bli ihågkomna för oss blucerchiatis från säsongen är när vi först vände mot Milan och sedan Roma. Alla fyra mål gjordes av Pazzano och Champions League drömmen var nu riktigt riktigt nära.
Sampdoria - Milan 2-1 (34a giornata, goals - sintesi - highlights)
Roma - Sampdoria 1-2 (35a giornata, goal - sintesi - highlights)
Berättelsen om säsongen 2009/2010 får ett lyckligt slut en solig eftermiddag på Marassi. Sampdoria vinner sista matchen mot Napoli tack vare Pazzinis 19:e mål för säsongen och finalisterna från 1992 är åter igen tillbaka i fotbollens finrum. Det var ingen enkel seger men Storaris storspel och Pazzanos briljans gjorde det mycket välförtjänt. Det var en eftermiddag med glädje och fest som fans inte kommer att glömma, ett historiskt datum för klubben. Nedan följer några länkar som sammanfattar det hela bättre än vad jag kan.
Innan matchen - hela Marassi sjunger MA IL CIELO E' SEMPRE PIU' BLU
Målet - GOOOOOOAAAAAAL PAZZINI!!!
Spelarna firar tillsammans med publiken
Spelarna firar i omkläddningsrummet - intervju med Cassano
Spelarbussen anländer till Via XX Settembre
La festa a De Ferrari - L´arrivo della squadra
Festa SAMPDORIA - Cassano, Ziegler och Pozzi dansar
Kollage - Bilder som säger mer än tusen ord!
Den 24:e augusti var jag världens stoltaste supporter trots att Sampdoria inte nådde ända fram. Samp spelade ut Werder hemma i Genua efter en tung förlust i Tyskland men åkte ut på den mest hjärtskärande förlust ett lag kan råka ut för. Orättvisa var ordet.
Bakgrundshistorien: Första playoff matchen slutade 3-1 till Werder. Sampdoria behövde alltså vinna med 2-0 och framförallt helst inte släppa in några mål annars var man tvungna att vinna med tre måls marginal. Även om vi var uträknade inför returen så slutar aldrig en trogen blucerchiato att hoppas. Det började hur bra som helst. Efter bara elva minuter hade Pazzini gjort sitt andra mål för kvällen. Rena rama drömstarten och jag kunde knappt tro mina ögon.
Just nu: 2-0 OCH SAMPDORIA VAR I UEFA CHAMPIONS LEAGUE 2010/2011!
Glädjen och euforin på Marassi hade inga gränser och inte heller i mitt trista vardagsrum hemma i Sverige. Sampdoria kontrollerade matchen och det såg ut hur säkert som helst. Curci storspelade, Gastaldello var briljant i försvaret, Semioli och Guberti glänste på var sin kant och sammarbetet mellan Pazzano var i tur och ordning lysande, mästerligt, fulländad, genial. När Cassano klackar in 3-0 med fem minuter kvar utbröt stort jubel och alla inväntade slutsignalen innan gräsmattan skulle stormas av tusentals fans. Men i andra övertidminuten förstör en viss Markus Rosenberg festen och tar matchen till förläggning, där Sampdoria sedan också förlorade. Se highlights här.
Helt ärligt hade Werder Bremen ingeting att komma med under 90 minuter och inte ens i mina vildaste mardrömmar kunde jag föreställa mig det som komma skulle. Bilden av Palombo, Cassano, Pazzini och de andra som sitter och gråter på planen efter slutsignalen kommer jag aldrig att glömma. Glädjetårar förvandlades till tårar av sorg på bara några få minuter. Detta var verkligen en match som hade allt. Tyvärr krossades en livslång dröm men ack vilka hjältar.
Här nedan är en sammanställning av Cassanos och Pazzinis samtliga mål i Sampdoriatröjan. Om ni bortser från den irriterande och dåliga musiken är det två mycket sevärda videos.
Antonio Cassano tutti i gol nella Sampdoria
Giampaolo Pazzini tutti i gol nella Sampdoria
I oktober hamnade Cassano i ett häftigt gräl med president Garrone och detta var egentligen början på slutet av denna vackra saga. Antonio stängdes av i väntan på skiljenämndens beslut om presidenten hade rätt att sparka spelaren och lagets spel gick inte längre att känna igen. Även Pazzini hamnade i en svacka och så småningom började också Sampdorias störtdykning i tabellen. I slutet av matchen mot Chievo i november tröttnade fansen och vecklade ut en gigantisk banderoll som gjorde det klart och tydligt vad klubbens själ och hjärta (supportrarna) ansåg vara orsaken till svackan: "Per vedere la Sampdoria, ma il numero 99 è come guardare un film western senza John Wayne" som på svenska betyder "Att se Sampdoria utan nummer 99 är som att se en västern-film utan John Wayne" Drygt 200 supportrar hade också samlats utanför Garrones hem för att protestera och Antonio bad gång på gång om ursäkt i media. Men ingenting hjälpte och Cassano tvingades till slut bort från Genua och klubben han så gärna villa avsluta karriären i.
Upprinnelsen till tvisten är som vi fått höra ett gräl som ska ha handlat om att Cassano vägrade att vara med på en välgörenhetsgala arrangerad av Garrone. Men enligt andra "insatta källor" handlade bråket egentligen om pengar och förlängningen av Cassanos kontrakt. Jag väljer att tro på alternativ nummer två. Det var en kombination av girighet och lögner som tog vår kära Fantantonio ifrån oss. Tro inget annat. Att såväl Pazzini och Cassano, fotbollens egna Michael Jordan & Dennis Rodman "hittade hem" och ville stanna kvar länge verkade inte betyda någonting i dagens pengarstyrda fotbollsvärld.
Medans jag fruktar en ny tung tid för Sampdoria vill jag samtidigt minnas det roliga som vi har fått vara med om och med denna sammanställning tacka dom som har gjort det möjligt. Det har varit en medryckande resa med många spännande och underhållande söndagar och framförallt många mål. Oavsett vad som händer kommer Sampdoria föralltid att vara den stolta klubb vi en gång blev förälskade i. Med dom vackraste tröjorna som någonsin inträtt en fotbollsplan och med världens mest passionerade supportrar i ryggen. Men vi är inte bortskämda och är väl medvetna om att vi inte är ett lag som år efter år kan konkurera om Champions League platserna. Vi har bra säsonger vi har dåliga säsonger. Vi är Sampdoria, en harmonisk fotbollsklubb från Italiens charmigaste stad där den gästvänliga befolkningen får alla att känna sig som hemma och vilja stanna kvar för alltid.
