Krönika: Kaká - Hugget i sten
”Som du sa det kan vara svårt att bli riktigt nöjd. Det är så lätt att fantisera. Och mina tankar och minnen står mig upp i halsen. Men mycket vill ha mera.”
Den nionde juni 2009 kom dagen vi många fasade för. Ricardo Izecson dos Santos Leite var inte längre i Milans ägo utan tillhörde den kungliga klubben från Spaniens huvudstad. Pengarna hade övervunnit kärleken. Kaká var borta.
Sex år tidigare anlände en glasögonprydd ung brasse till Aeroporto di Malpensa. De sportsliga förhoppningarna var höga. Det kommer ofta som ett brev på posten om man råkar vara född i Brasilien och vara fotbollsspelare. Kaká lät inte fansen vänta utan levererade omgående. Han presterade såpass bra att superstjärnorna Manuel Rui Costa och Rivaldo snällt fick sätta sig på bänken invid Carlo Ancelotti.
Samtidigt som Kaká slog igenom med dunder och brak i fotbolls-Italien började en ung pojke i Västerås få upp ögonen för fotbollslaget AC Milan. De vackra tröjorna, Inzaghis målglädje och faktumet att laget året innan vann en viss turnering och därför kunde titulera sig som Europamästare var bara några av anledningarna till denna nyfunna kärlek. Som den unge och okunnige människa pojken var på den tiden kunde han dock lika gärna bytt lag året efter. Milan var ju inte bäst i Europa längre. Men en spelare satte stopp för den saken.
I senaste omgången i Primera Division blev Kaká visad det röda kortet. En liten, liten del av mig gick sönder när jag nåddes av nyheten. Inte för att det var oförtjänt eller för att jag sympatiserar med Real Madrid. Tvärtom på bägge punkterna faktiskt. Men Kaká är i mina ögon inte en spelare som ska få syna det röda kortet. Kaká bryter inte mot reglerna. Det var samma känslor när han blev utvisad mot Elfenbenskusten i senaste världsmästerskapet. Ni må tycka jag är dum i huvudet, men detta är bara ett exempel på hur jag ser Kaká och vad han betyder för mig och min kärlek till Milan. Gentlemannaskapet och den vänliga auran på och utanför fotbollsplanen fångade mig.
För, den då lite äldre, pojken var nionde juni 2009 ett tufft datum. Blicken fäst på Fred Perry-skorna som en gång i tiden hade varit vita, ögonen aningen rödgnuggade och hjärnan totalt bortkopplad. Han var borta. Min Kaká. Min hjälte. Min förebild. Han skulle alltså spela för klubben jag under flera år hyst ett agg gentemot. I den klubben skulle han göra mål och peka mot skyn. Fotboll frambringar de absolut bästa känslorna, men kan även riva upp rätt jobbiga sår. Med perspektiv är detta charmen med fotboll. Men den dagen. Den tidpunkten. Då var det jobbigt för pojken.
Kaká anlände till Spanien som en superhjälte. Santiago Bernabeu var fylld och välkomnade honom varmt. Han svarade med ett tamt ”Hala Madrid” och allt var frid och fröjd. Tillsammans med Cristiano Ronaldo skulle Los Blancos ta över världen. Den ena superstjärnan levererade med bravur. Den andra inte. Kaká trivdes inte i Spanien och prestationerna blev därefter. Özil värvades in och speltiden blev minimal. Kaká ville bort. Han ville hem till Milano.
Under denna mercato har det ryktats spelare hit och dit som vanligt. Det är standard när kommer till Milan och transferfönstret står på vid gavel. Pojken, som nu nästan kan liknas vid man, har väntat på att ryktena om Kaká skulle dra igång även denna gång. Och det gjorde dem. Med dunder och brak. Efter en middag med före detta lagkamrater i Milan släppte huvudpersonen själv bomben.
- Jag är redo att göra vad som helst för att få återvända till Milan. Jag sitter i en jobbig situation i Real Madrid just nu.
Betyder orden någonting? Kommer Kaká äntligen att återvända? Det återstår att se. Faktum är i alla fall att Milan ånyo igen kommer försöka ta tillbaka Kaká till modets hemstad. Ryktena säger att spelaren själv är villig att gå ner rejält i lön för att få spela i Milan. Går han ned på en rimlig lön tror jag definitivt han ansluter denna gång. Denna gång känns det genuint. Flera aspekter pekar på det. Brasilien 2014 närmar sig med stormsteg och en Kaká i bra form skulle få en plats i truppen. Fortsätter han harva i Madrid kommer han aldrig få spela ännu ett stort mästerskap för sitt älskade hemland. Milan är i behov av Kaká och Kaká är i behov av Milan. Man har också nu öppnat upp en stor lucka i lönebudgeten i och med försäljningarna av Thiago, Ibra och Pato. De ekonomiska tillgångarna borde finnas där. Hjärtat finns definitivt. Denna gång hoppas och tror jag det sker.
Om det är Milans bristfälliga spel, mörkret eller tristessen som får mig att bli sentimental är oklart. Faktumet att jag skriver denna artikel efter endast en dag med rykten är aningen oroväckande. Men Kaká satte sådana spår i mig. Kaká behövs i dagens Milan. Vi är profillöst, fantasilöst och har tappat flera fadersfigurer. Kaká skulle, om inte ta bort, åtminstone göra bot på ovan nämnda punkter.
”Som du sa det kan vara svårt att bli riktigt nöjd. Det är så lätt att fantisera. Och mina tankar och minnen står mig upp i halsen. Men mycket vill ha mera. Och jag har kvar av sommarn om du behagar. Om du behagar komma hem från England. Jag har väl knappast lärt mig nåt sen sist. Nej inte jag. Men dina ord ligger och gnager här dag efter dag”
-Lars Winnerbäck
Snälla, kom tillbaka Ricky.
David Faxådavidfaxa8@gmail.comDavidFaxa2013-01-17 21:11:00
