Krönika: Kom hem
Tränarcirkusen i Milan har inte varit nådig de senaste säsongerna, men frågan är om det inte i sommar är dags för ännu ett tränarbyte?
Ända sedan hans första dag på jobbet har det spekulerats om hans framtid som Milan-tränare. Från början var det supportrarna som var tveksamma till om den gamle Lazio- och Inter-profilen överhuvudtaget hörde hemma på Milanello bärandes rödsvart arbetsuniform. Senare blev italiensk media de som eldade på diskussionerna kring Sinisa Mihajlovics vara eller inte vara i Milan, efter en rad tveksamma resultat på planen och ett spel som allt annat än övertygade.
Serben har dock under sin tid i rödsvart lyckats behålla det lilla lugn han från födseln utrustats med och tydligt förklarat att han tar en match i taget och att avgörandet gällande hans fortsättning i klubben är upp till andra att besluta om.
Den som i slutändan beslutar om allt i Milan-lägret är givetvis Silvio Berlusconi, och enligt italiensk media har inte den gamle italienske premiärministern haft något stort förtroende för Mihajlovic. Spelet på planen är inte lika vackert och vägvinnande som Berlusconi en gång vant sig vid, och därför tar han enligt media ut sin frustration på tränaren. Naturlig reaktion kan man tycka, men en desto nyktrare reflektion slapp ur Berlusconis mun förra veckan.
I en intervju förklarade Milan-presidenten att Milans hackande prestationer inte nödvändigtvis beror enbart på tränaren, utan att det faktiskt kan vara så att personer högre upp i hierarkin, de som värvar spelare och ledare, har begått misstag i rekryteringen. Kort sagt att Milans problem ligger i att det inte finns någon idé om hur klubben ska spela och bristen av att utifrån detta anställa en tränare som är inne på samma linje och som i sin tur får de spelare till sitt förfogande som kan hjälpa honom att uppnå de spelmässiga målen. Ett problem som vi alla som följer Milan dagligen kan skriva under på.
Trots denna iakttagelse av Berlusconi, som får ses som en duktig känga mot hans långvarige vapendragare Adriano Galliani, är det mer eller mindre klart att Mihajlovic vid säsongens slut kommer få lämna Milan. Personligen ser jag ingen möjlighet för serben att fortsätta på posten, inte ens om han skulle lyckas bärga en seger i Coppa Italia vid säsongens slut.
Det troliga är att Milan ännu en gång börjar om på ny kula, med en ny tränare och nya spelidéer. De två absolut hetaste kandidaterna är Sassuolos tränare Eusebio Di Francesco och Bolognas dito Roberto Donadoni. Båda dessa gamla mittfältare har flera fina säsonger bakom sig och är utan tvekan redo för större utmaningar. Sassuolo har de senaste säsongerna gått från nykomling till etablerat lag på den vänstra halvan av tabellen, medan Donadoni har gjort det bra med Parma tidigare säsonger och under den pågående säsongen har han rent ut sagt räddat Bologna kvar i Serie A efter återkomsten.
Båda namnen är intressanta ur ett Milan-perspektiv. Di Francesco verkar benhård i sina tankar kring hur han vill att hans lag ska spela, och skulle med största sannolikhet bli en frisk fläkt i ett Milan toppstyrt av fotbollsstofiler. Donadoni å sin sida är ju alltid Donadoni. Den gamle rödsvarta mittfältseleganten har väntat på Milan-jobbet i ett decennium, och säg mig om inte tiden nu är kommen? Supportrarna skulle välkomna honom med öppen famn, och Donadoni själv skulle förmodligen ta cykeln från Bologna om han bara fick frågan.
Mihajlovic har utan tvekan tagit detta Milan ett steg framåt jämfört med de senaste säsongerna, och låt oss aldrig glömma att det var han som lyfte upp Gigio Donnarumma från okänd Primavera-gosse till världskänd supermålvakt, till allas vår förvåning. Lägg därtill att vi mycket tack vare vår nuvarande tränare har en blivande storback i truppen i form av Alessio Romagnoli. Mina största tack går till Mihajlovic för detta.
Men, det är dags att ta steget. Att byta tränare en gång till och hoppas att vi en gång för alla hittar rätt och kan se fram emot ett mer lyckligt kommande decennium tillsammans med denne. Det fungerade rätt bra senast Milan tog in en gammal mittfältare som tränare. Även då hade vi fallit ner från fotbollstronen och missat Europa-spel innan han kom in och lyfte upp oss. Det hela slutade med en åttaårig sejour och en ligatitel, två Champions League-titlar och en Coppa Italia-titel.
Som spelare tillsammans i samma Milan-upplaga har Carlo Ancelotti och Roberto Donadoni två ligatitlar och två Europacup-titlar i Milan-tröjan.
Säg mig om det inte är dags att ta till samma knep igen, och välkomna Donadoni tillbaka in i den rödsvarta värmen?
