Krönika: Vissa matcher fastnar för alltid
Tanken var att jag skulle skriva spelarbetygen efter Juventus bortavinst mot Leipzig. Men att reducera vad som hände igår till något så enkelt kändes fel. Fjuttigt och ovärdigt. Faktum är att vi bevittnade en smula fotbollshistoria igår. Det är sällan ett lag vänder ett underläge på bortaplan. Att göra det efter två skador händer än mer sällan. Och att göra det med 10 man på planen... ja det är inget annat än galet. Det som hände igår kommer jag att minnas i resten av mitt liv.
Jag har följt Juventus i nästan 25 år. Jag har sett den gamla damen spela säkert 700 matcher, förmodligen fler. Det är svårt att beräkna, under mina första år som supporter var det inte helt lätt att se italiensk fotboll i Sverige. Tidigt 00-tal ni vet. Tipslördag och hela den biten. Då fick vi snällt följa Serie A via text-tv (läge att googla för er födda efter 1995). Hur som helst har jag sett många matcher sedan dess. Dom flesta har jag glömt, men vissa kommer aldrig att lämna mig. 3-1 i CL-semin mot Real 2003, uppsnurrnigen av Del Piero, Nedveds kontring och Buffons straffräddning, bortavinsten med 2-1 mot Milan 2005, Del Pieros cykelspark fram till Trezegol. Vändningen borta mot Real 2018, 0-3 hemma, 3-0 borta innan mannen med en soptunna till hjärta blåser straff. 3-0 hemma mot Atletico 2019, Bernardeschis löpning, Ronaldos hattrick och DET firandet.
Men jag har aldrig sett en match som igår. Bremer, backgeneralen, ut med förmodad knäskada efter sju minuter. Gonzalez ut med en sträckning i låret tre minuter senare. Redan där kändes det som att fotbollsgudarna hade bestämt sig för att det här inte skulle bli Juventus dag. Att dom satt där uppe och skrattade den gamla damen rakt i ansiktet. Trots det spelar laget ganska bra men åker på en onödig kontring i röven som leder till 1-0 för Leipzig. Efter det borde Dusan fått med sig en straff men icke, ibland får man tydligen sätta dobbarna i foten på sin motspelare utan att bli bestraffad. Okeeeeej.
Allt var emot Motta och hans lag i första halvlek. Skador, domare, otur och hemmapublik. Många andra hade vikt ner sig, låtit sin frustration ta överhand och tappat matchen. Men Juventus kliver in i andra med ett ännu större driv. Ett stolpskott, en kvittering, ett rött kort och en straff senare var jag nära att stänga av. ”Hahahaha, den här matchen är cursed” skrev jag till min Juvepolare när domaren joggade ut för att titta på VAR ännu en gång. Allt var emot, men ändå vände Motta och gänget hem med tre enorma poäng till Turin. Hur är det ens möjligt? Händer det här i fotboll överhuvudtaget?
Jag vände mig till ChatGPT för att få lite statistik. AI-oraklet menar på att vinstchansen är så liten som 1-3% när laget är nere på 10 man och ligger under på bortaplan. Vi hade alltså kunnat se gårdagens drabbning 99 gånger till utan att se en liknande vändning. Det är nästan 150 timmar fotboll. Två hela säsonger av Juventus borta mot Leipzig. Men tack vare en heroisk insats fick vi se en enhörning till fotbollsmatch. En double rainbow på våra tv-skärmar. Och jag tvivlar på att vi kommer få se något liknande igen.
Milanrejecten Kalulu var en jätte i Bremers frånvaro. Yrvädret Conceicao var en jätte trots sin ringa längd. Och den jättekritiserade Vlahovic visade att han är precis den forward Juventus behöver med två helt fantastiska mål. Det här var en vändning som kan ge tsunamiliknande ringar på vattnet inför resten av säsongen. Om Motta och hans soldater kan lyckas med det här kan dom lyckas med i stort sett vad som helst.
Så tack till alla inblandade. Det här var ett minne för livet.
