L'intervista Rossonera: Michael "Mix" Haile ger sin syn på Milans framtid

Oklart egentligen. Mina tidigaste minnen är när SVT sände den italienska fotbollen för en herrans massa år sedan och den holländska trion härjade friskt. Sedan dess var man fast och som alla vet kan man byta kärlek och politisk åskådning men aldrig överge sitt fotbollslag. Milan är Milan och kommer finnas med på ett eller annat sätt innan man hissas ned under marknivå.

 

Vilket minne från dina Milan-år skulle du placera som nummer ett?
 

Det finns naturligtvis många och det är enkelt att peka på många av de fantastiska triumfer vi firat under Berlusconiåren. Jag väljer att lyfta fram det adrenalin som infann sig under nyckelögonblick säsongen 1998/99 då vi under den mediokre Zaccheronis ledning och via ett beskedligt material lyckades spurta oss förbi långt mycket starkare och välrustade motståndare. Boban och Weah, hand i hand på delle Alpi, Ganz segermål på tilläggstid mot Sampdoria och den 90 minuter långa tortyren på Renato Curi är oförglömliga ögonblick. Inte det bästa Milan man sett men väl ett lag som visade rätt attityd och laganda, vilket för mig är vad klubben egentligen representerar: la mentalità Casciavit. Vi är inte en skapelse av Berlusconi utan har en långt mycket djupare och viktig historia än så, vilket många tycks glömma bort i historiska parenteser som den vi befinner oss i för tillfället.

 

Om vi istället pratar nutid. Hur ser du på ägarbytet och den nya riktningen? Skymtar du ljuset i slutet av tunneln?
 

Här går jag motströms. Efter så pass många massmediala försök att förblinda fansen och skifta fokus från vad som egentligen är viktigt inväntar jag definitiva besked. Ägarbytet är ännu inte klubbat och klart. Fråga mig igen om ett år så kan vi med större säkerhet säga åt vilket håll det barkar. Just nu är jag skeptisk, om än med vissa förhoppningar.

 

Hur ser du på den nya ledningen, med Fassone och Mirabelli i spetsen? Fågel, fisk eller mittemellan?
 

Egentligen samma resonemang som ovan. Fassone är på pappret en person med ett gott track record och torde ha goda möjligheter att göra bra ifrån sig om han backas upp av ekonomiska och beslutsfattande mandat samt väljer att omge sig av kompetens, olikt vad Galliani systematiskt gjort sedan Braida försvann från klubben. Mirabelli är ett oskrivet kort i direttore sportivo-rollen och är inget namn som inger någon större respekt. Återigen, det handlar inte om enskilda individer utan om strukturen och de reella intentionerna. Vill Milan ta sig ifrån den miserabla tillvaro man just nu skvalpar i krävs en strategi och systematik. Den måste identifieras och kommuniceras först. I dagsläget är Berlusconi och Galliani shotcallers och då förhåller jag mig till det.

 

Paolo Maldini erbjöds en roll som teknisk direktör men tackade nej, med hänvisning till att han bland annat inte fick den respekt han förtjänar av ledningen. Vad är din syn på Maldini-gate?
 

Att Maldini gör helt rätt, han är klok och har tillräcklig förståelse för att inse att projektet i dagsläget inte är tillräckligt klart och tydligt. Jag står helt och fullt bakom hans beslut och tycker att behandlingen av honom har varit skandalös sedan han lade skorna på hyllan. Att han ifrågasätts med hänvisning till brist på erfarenhet av pappersskyfflande eller slipsknyteri visar hur liten aning klubbens beslutsfattare har, alternativt att agendan fortsatt är en helt annan än utveckling och sportslig progression. Det är ingen slump att Milanprofiler med ett kritiskt förhållningssätt inte fått chansen att bidra med sin kompetens.

 

Hur ser du på framtiden under Montellas vakande öga? Väger det positiva eller negativa över så här långt?
 

Montella har mängder av brister rent taktiskt och har visat nickedocka-tendenser likt sina föregångare men dessa är egentligen ganska ointressanta om man ser på bilden med ett bredare perspektiv. Den enda tränare som egentligen misslyckats i förhållandet proklamerad målsättning och spelarmaterialets beskaffenhet är Max Allegri under sin sluttamp. Därefter har klubben i princip hånat alla Milanisti med löjeväckande målsättningar samtidigt som materialet devalverats hårdare än drachmern. Slutsatsen kring Montella är att han valt att hoppa på ett självmordsuppdrag av skäl som andas streberbeteende och girighet. Huruvida han kommer att brännas likt många av hans föregångare återstår att se. Det vore intressant att se honom med ett spelarmaterial värt namnet. Ett större och mer seriöst projekt? Då hade jag valt att gå all in på Carletto igen. Jag saknar honom och han saknar Milan.

 

Montolivos insatser har hånats och häcklats till förbannelse av majoriteten av rödsvarta supportrar. Nu är han långtidsskadad, vilket ger Montella mindre valmöjligheter på mitten. Är skadan ett lyckokast, eller är det sak samma så länge alternativen är det de är?
 

Montolivo är den enskilt sämsta värvningen på den här sidan om millennieskiftet. Skandalöst usel spelare och en fruktansvärt dålig ledare och kapten. Att han får förpesta laget i en sittande mittfältsroll trots en bevisbörda jämförbar med rättegången mot Toto Riina säger allt. Dock finns det en sak som är värre än pajasens närvaro på planen: många supportrars lättsamma inställning till faktumet och värst av allt, de som hävdar att han faktiskt gör nytta. Folk som på folkloristiska grunder höjde Muntari och sådant skräp till skyarna för att det var "ball". Ni borde skämmas. Ni förtjänar detta.

 

Vem är Milans enskilt viktigaste spelare säsongen 16/17?

Carlos Bacca. Vi har inget ordnat anfallsspel att skryta med och trots en styvmoderlig behandling och massmediala försök att svartmåla colombianens karaktär (som säkerligen inte är enkel för ett omklädningsrum) gör han mål med hög frekvens. Kritiken vittnar om en rättviseretorik som inte hör hemma på elitnivå och särskilt inte just nu när laget i övrigt består av mediokra beståndsdelar. Niang har också visat sig värdefull precis som Donnarumma men är alldeles för unga för att bära ett tyngre ansvar i det här läget.

 

Slutligen. Milan ligger delad trea i Serie A efter sju omgångar. Vad är dina förhoppningar resultatmässigt denna säsong?
 

Att inte förlora tvåsiffrigt antal matcher och kanske vinna en eller annan toppmatch. Det hade varit uppfriskande. Att kräva mer än så är osakligt och indikerar att man svalt pro-Galliani propaganda. Resultaten kokar ner till spelarmaterialet vi inte har. Då blir resultaten därefter.


Vi på Svenska Fans Milan-redaktion tackar Michael för att han tog sig tid att svara på våra frågor! Surfa med fördel in på Milanosiamonoi.se för att ta del av kloka texter och många diskussioner med andra rödsvarta.