Leveransplan för våren
Bologna står nu inför vårens svåra utmaning att vända den dåliga och negativa trenden laget haft under säsongens första hälft. Klubben står nu inför ett svårt uppdrag att rädda laget kvar i högsta serien. Det kommer krävas hårt arbete, tydliga instruktioner och linjer i upplägg och förberedelser samt en gemensam känsla för exakt vad som ska levereras på planen för att poängen ska börja ramla in på kontot i större skala. Dessutom möjligtvis lite tur, även om man sällan ska lita på eller förvänta
Enkelt förklarat kan man beskriva en leveransplan som ett typ av dokument som tydliggör avtal som gäller mellan, exempelvis, en viss leverantör samt en motpart som ska utföra ett arbete till den andra parten. Planeringshorisonten är vanligtvis mellan 0,5-1år och i leveransplanen har de olika ingående kriterierna varierande status och viktning. Detta för att det klart och tydligt ska framgå vad och när något ska levereras. Leveransplanen bör också vara ett levande dokument under projektets gång för att kunna justera delmålens insats och viktning till det stora målet (nytt kontrakt) som ska uppnås. Huvudmålet ligget ofta kvar och är fast och skrivs också så enkelt som möjligt för att inga missförstånd ska uppstå under projektets gång (återstående halva av säsongen).
När jag tänker på ovanstående beskrivning och tolkning av vad en leveransplan kan användas till och hur den också ska utformas, tänker jag mig att det finns två olika vägar att fokusera på. Antingen fokuserar tränarteamet och truppen på poängskörden och koncentrerar sig på hur mycket poäng som ska hämtas hem. Då kan man tillsammans bryta ner återstående matcher för att se när och var poängen ska tas. Olika perioder ska alltså ge en viss summa poäng för att man i slutändan ska ha tagit den totala summan som krävs för att rädda kontraktet. Nackdelen med den här vägen är att avvikelser från önskad poängskörd i leveransplanen kan skapa ännu mer oroligheter och osäkerhet i truppen och följden kan bli sämre prestationer på planen. Att fokusera på poäng är tydligt och enkelt men samtidigt riskabelt och kan öka trycket på en redan bräcklig spelartrupp. Tittar man på statistik från de tio senaste säsongerna från Serie A, så krävs det i genomsnitt 35,4 poäng för att klara kontraktet. Flest poäng krävdes det under säsongen 2015/16 där 39 poäng var minimum för nytt kontrakt medan det några gånger under de senaste tio säsongerna endast krävts 33 poäng. Med detta i åtanke så blir man som Bolognasupporter lite orolig då laget har lyckats hämta in 13 poäng efter exakt halva säsongen (19 av 38 matcher). En något dyster prognos men samtidigt ska man nog inte glömma att toppsegmentet av årets serie är mer skiljt från bottenskiktet och att det i sin tur förhoppningsvis ska leda till att färre poäng än snittet ovan krävs för att spela kvar i Serie A även nästa säsong.
Alternativet vore att inte fokusera på poängskörden utan endast på den prestation som ska utföras på planen under match, träningarna, förberedelser med mera. Man ska här inte ens prata eller försöka nämna poängskörd, mål framåt och bakåt eller andra mätbara siffror eller statistik som hänvisar till hur lagets form egentligen är. Under höstsäsongen har man sett att tydliga linjer och tro på lagets anfalls- och försvarsspel saknats. Jag har förtroende för att förmågan finns i truppen men att laget måste sluta hatta runt med olika idéer och upplägg för sin leverans och spelplan under respektive match. Det har varit väldigt varierande nivå på prestationerna under hösten och jag tror att det delvis beror på en otrygghet i vad som ska göras på planen samt att den planen kan ändras rätt rejält från match till match. Det är samtidigt också nu upp till spelarna att fokusera på sin egen prestation och den del som varje enskild spelare har i uppdraget att rädda klubben kvar i högsta serien. Här kommer leveransplanen in som stöd och trygghet för att skapa tydlighet och struktur. Det här valet av väg ser jag som den bästa eftersom trycket på spelartruppen minskar och ska man vara ärlig så pratar spelarna om poäng nog mycket ändå. Då kan tränartruppen bortse från det och bara fortsätta trycka på prestation. Kan vara lättare sagt än gjort. Jag ser också med spänning fram emot vad januarifönstrets nyförvärv kan bidra med till prestationerna på planen. Det har varit tydligt att mycket saknats under hösten och med Soriano och Sansone nya i truppen, kan självförtroendet för hela truppen stiga. Jag skulle, om jag får vara lite krävande, också vilja önska att ytterligare en eller två spelare rekryteras innan fönstret stänger. Det skulle i så fall vara en mittback (som kan spela i den ofta valda trebackslinjeformationen av Inzaghi) samt ytterligare en mittfältare som kan bidra med mer tyngd, fart, bolltrygghet och individuell finess, eventuellt på högerkanten.
Filippo Inzaghi har fortsatt förtroende från både klubben och från många supportrar men det krävs att prestationerna på planen blir bättre för att det inte ska uppstå en större otrygghet i detta. Ansvaret för att uppnå målet med återstående del av säsongen är delat av alla delaktiga i klubben men såklart inte jämnt fördelat. Spelarna måste höja sina prestationer men tydlighet och struktur är ingen nackdel att ha som grund för att resultaten ska bli som förväntat.
