Livorno - Inter 2-2: Emegharas fart räddade poäng
Den inövade hörnan, den flyfotade schweizaren, den trasiga ljumsken. Livorno kämpade sig tillbaka från 0-2 och räddade en psykologiskt viktig poäng.
Livornos väg till fortsatt Serie A-existens ser allt smalare och krokigare ut. Igår togs dock ett viktigt steg såväl poäng- som moralmässigt. Inter gästade Armando Picchi och hade med sig 0-2 in i paus. I andra halvlek lyckades Amaranto vända på steken och behålla i alla fall en poäng i Livorno.
Första halvlek
Inför matchen fanns det, som vanligt numera, en hel del frågetecken i framförallt försvaret: tveksamheter kring Emerson och Coda, definitivt återbud från Rinaudo. Med den bakgrunden valde Di Carlo att peta genombrottsmannen och egna produkten Ceccherini för första gången för säsongen och istället stoppa in Valentini tillsammans med chansningen Emerson och favoriten Castellini. I anfallet tog Belfodil åter plats bredvid Paulinho på Emegharas bekostnad.
Matchen började precis som väntat, mycket boll för Inter. Men Livorno såg ändå bra ut, energins fanns där i kontringarna och distinktheten i försvarsarbetet.
Till slut var det förstås ändå Inter som tog ledningen. Trassligt i Livornos straffområde en felträff från Icardi och därefter fritt fram för Hernanes att göra 0-1. 37 minuter på klockan och matchen var på väg dit vi alla förväntade oss att den skulle hamna. Åtta minuter senare fick Palacio stå hel omarkerad i bortre delen av straffområdet och volleyskjuta in 0-2 precis innan domare Calvarese blåste av halvleken.
Andra halvlek
Att säga att Livorno kom ut som ett nytt lag i andra är kanske att frisera sanningen lite. Men det var åtminstone samma lag som kom ut, inte modstulna utan beslutsamma. Det blev någon halvchans för Greco initialt och efter tio minuter hörna från vår högerkant. Samme Greco slog den efter marken in i straffområdet, där Paulinho tagit en löpning och på ett tillslag piskade upp bollen i Handanovic första kryss. Otagbart. Livorno i matchen. Och äntligen utdelning på en av de där hörnvarianterna vi alltid försöker oss på. I samma veva gjorde Di Carlo två byten: Emerson tvingades av och ersattes av mittfältaren Duncan (från 3-5-2 till 4-3-1-2) och Belfodil, som som vanligt blandat och gett, gav plats åt blivande poängfixaren Emeghara. Livorno hade nu sin bästa period och tycktes på allvar vara kapabla att skaka Inter. Men allt eftersom klockan tickade och kvitteringen uteblev mattades laget. Siligardi byttes in och vi såg förmodligen det mest offensivt balanserade Livorno på hela säsongen. Ändå började Inter ta över mer och mer igen. När så Mbaye skadade ljumsken under ett tilltrasslat försvarsingripande kändes det kört, en spelare kort, ett mål kort.
Men Livorno fick oväntad hjälp av Interinhopparen Guarín. Pressad av Duncan spelade colombianen bollen bakåt i planen och plötsligt blev det löpduell mellan Emeghara och Samuel. Den rutinerade argentinaren är förmodligen seriens bästa back, men förmodligen också den långsammaste, Emeghara kanske seriens snabbaste spelare, det kunde bara sluta på ett sätt. Med Samuel ett steg bakom sig placerade schweizaren snyggt bollen utom räckhåll för Handanovic och ur ingenstans hade den där kvitteringen kommit. Mazzarris svar blev Rubén Botta, ni vet han som ”tillhörde” Amaranto hela hösten, var skadad, aldrig satte sin for i Livorno men tog upp en icke-EU-plast. Botta registrerade sig omedelbart i matchprotokollen, men inte som målskytt utan med en varning för att han var för snabb i på banan.... Botta eller inte så lyckades Livorno, med en haltande Mbaye tillbaka på planen, rida ut den halvhjärtade Interanstormningen och 2-2 stod sig.
Reflektion
Salvezzan är långt borta fortfarande och Livorno måste plocka poäng även i vad som verkar vara svåra matcher. Som Inter. Det här känns som en viktig poäng. Viktig för tabellen, men ännu viktigare för ett lag som lite för ofta inlett fint, sjabblat in nån boll i eget mål och sedan lagt sig platt.
Det är också slående hur liten roll det tycks spela vilka som spelar i försvaret: det blir alltid trassligt oavsett. Nu fick Valentini en av få chanser från start. Jag gillar honom. Begränsad visst, men släppte knappt till någonting mot Icardi. När Emerson tvingades utgå hade vi plötsligt honom och en omskolad vänsterback i Castellini som innerbackar. Det var kanske det bästa vi sett på hela säsongen.
Och så hade vi ju lite flyt. På tiden. Det har varit otur från avsparken mot Roma. Det är ju förstås inte huvudanledningen till tabellpositionen, absolut inte, men ändå.
Vad det gäller Inter kan de förstås glädja sig åt att Bardi, Mbaye, Benassi och Duncan kommer kunna vara en ganska bra utgångspunkt i lagbygget om några år. Och åt Zanetti. Zanetti som förmodligen är den enda motståndare jag glädjer mig åt att se spela.
Matchfakta
Mål: Hernanes (37'), Palacio (46'), Paulinho (54'), Emeghara (85')
Var: Castellini, Liv; Hernanes, Samuel, Botta, Int.
Livorno (3-5-2): Bardi; Valentini, Emerson (55' Duncan), Castellini; Mbaye, Benassi, Biagianti, Greco 73' Siligardi), Mesbah; Belfodil (55' Emeghara), Paulinho. Bänk: Anania, Aldegani, Piccini, Gemiti, Ceccherini, Coda, Mosquera, Borja. Tränare: Di Carlo.
Inter (3-4-2-1): Handanovic; Rolando, Samuel, Juan Jesus; Jonathan (79' Zanetti), Kuzmanovic, Hernanes (69' Guarín), D'Ambrosio; Alvarez (87' Botta), Palacio; Icardi. Bänk: Castellazzi, Carrizo, Ranocchia, Andreolli, Nagatomo, Cambiasso, Kovacic, Taider, Botta, Milito. Tränare: Mazzarri.
Domare: Calvarese.
