Portugal - Polen1 - 1
Matchrapport Juventus-Milan 1-0: Onödig förlust i Turin
Scudettoglädjen och segerruset har intagit staden Turin. Det framgick under den maffiga ouvertyr av sång och tifo som fyllde mäktiga Juventus Stadium minuterna före avspark. Mitt i den svartvita glädjeyran skulle Milan försöka dryga ut avståndet till jagande Fiorentina.
Milan mötte alltså en redan segerkrönt gammal dam på en fullsatt arena. Fiorentina plockade hem tre poäng under eftermiddagen och var därmed en ynka poäng efter Milan när matchen i Turin sparkades igång.
Första halvlek
Milan startar matchen taktiskt mycket slipat och lyckas med en hög press grusa Juventus offensiva 3-5-2-system och förvandla det till ett tillbakatryckt 5-4-1, där tilltänkta yttermittfältarna Lichsteiner och Asamoha trycks ner djupt i banan och tvingas agera ytterbackar.
Ett pressat hemmalag ger Milan tid att bygga upp anfallen och under första halvlek är det också gästerna som har det mesta av bollinnehavet. Men de offensiva risktagningarna är små och chanserna uteblir.
Hela första halvleken är ett utdraget ställningskrig med försynta och högst sporadiska satsningar att bryta igenom motståndarens försvarslinje. Chanserna är få. Närmast under första halvlek kommer kanske Pirlo, vars frispark strax utanför straffområdet ändrar riktning på Ambrosini i muren och håller på att ställa Abbiati. Den åldrade akrobaten på linjen lyckas dock vända mitt i rörelsen och styra ut bollen till en hörna. Olyckligtvis tvingas Abbiati linka av planen bara några minuter senare för att ersättas av Amelia.
Ambrosini har många goda egenskaper som spelare. En av dem är hans benägenhet att ofta komma till hyggliga skottlägen utanför straffområdet. Fint så, men med tanke på hans oförmåga att förvalta dessa lägen, framstår detta attribut mer och mer som en förbannelse. Ambrosini får två skapliga skottlägen utanför Juventus straffområde, men bränner naturligtvis båda grovt.
Jag är både optimistisk och frustrerad när domare Banti blåser av första halvlek. Milan äger det mesta av spelet och har kopplat grepp på ett hemmalag som inte riktigt vet hur de ska ta sig ur Milans höga press. Det är Conte som måste hitta ett motdrag. Bra så. Samtidigt är Milan oerhört försiktiga och tycks nöjda med att hålla zebrorna på rätt planhalva. Det känns som en vansklig inställning mot ett lag som Juventus. 0-0 är ett logiskt resultat efter ett fyrtiofem minuter långt ställningskrig.
Andra halvlek
Skillnaden på spelet under andra halvlek avslöjar och belyser ett och annat om de båda lagens upplagor i år.
Först och främst visar det att ett sådant kraftigt spelövertag som Milan hade under första halvlek måste utnyttjas och förvaltas mot ett lag som Juventus – annars straffas man.
Det visar också att Conte inte bara är en hårfager pådrivare vid sidlinjen utan också en slipad taktiker. Conte svarar på Allegris presstaktik genom att själv öka tempot och pressen mot Milans backlinje. Milan trycks tillbaka, herrarna Lichsteiner och Asamoha flyttar upp och sätts i spel på det sätt de var avsedda till, d.v.s. som yttrar. Juventus frejdiga satsning och Milans inledande ambition att hålla kvar sin höga press ger en svängig och öppnare start på andra halvlek. Spelet böljar fram och tillbaka. En haltande Ambrosini har ersatts av Muntari på mitten.
Andra halvlek visar också att Abbiati fortfarande är vår självskrivne förstemålvakt. I en av de omställningar som det öppnare spelet fört med sig, slår Pirlo en delikat djupledsboll över Milans backlinje. Det ser till en början inte alls farligt ut och bollen är på väg att rulla ut till inspark. Också Abate tycks bedöma situationen som ofarlig. Ignazio agerar lite väl lugnt, släpper bollen och signalerar med ett något diffust gestspel att Amelia ska komma ut. Asamoha märker förvirringen och satsar helhjärtat på löpningen in i straffområdet. Amelia upptäcker faran för sent och gör en fullständigt omdömeslös utrusning. Han dyker huvudlöst framför Asamoha för att plocka bollen, men tajmingen är ett skämt. Asamoha voltar över den yvigt sprattlande Amelia och domare Banti kan inte göra annat än blåsa straff. En rejäl känga till Amelia, men också Abate bör få smaka riset efter sitt nonchalanta och otydliga agerande.
Arturo Vidal bombar in straffen; ohyggligt maffigt högt upp i Amelias vänstra kryss. 1-0 Juventus (57:e).
Milan lyckas inte hämta sig efter målet. Allegri, som så listigt fintat bort Conte i upptakten av matchen, står nu villrådig och utan ess i rockärmen. Montolivo, som dominerat under stora delar av första halvlek, har försvunnit i trängseln på mittplan. Milan försöker sig på inläggsspel från kanterna. Constant och Abate är båda duktiga på att ta sig förbi sina bevakare. Däremot har de bister i inläggsspelen och i går lyckades de verkligen tajma in varsina rejäla bottennapp när det gäller konsten att få in bollen i straffområdet. Spridningen var spektakulär!
En vilsen Robinho ersätts i slutet av matchen av en lika vilsen Bojan. Bytet får ingen effekt och Milan lyckas bara vaska fram ett fåtal halvchanser. Buffon och co. blir aldrig riktigt hotade.
Milan förlorar alltså med 1-0.
Oförmågan att ta tillvara första halvleks spelövertag straffar nu Milanspelarna med ett toscanskt flåsande i nacken. En ynka poäng skiljer nu Fiorentina och Milan åt i kampen om den sista kvalplatsen till Champions Leagues förlovade land.
