Matchrapport. Milan-Juventus 1-2: Milan snuvades på konfekten
Inramningen var perfekt. Ett kokande San Siro hade klätt sig till fest i de rödsvarta färgerna, Galliani log uppsluppet mot allt och alla på läktaren och Giorgio Chiellini kom inte till start efter sent återbud. Men det blev inte som vi hoppats. Efter nittiofem minuter av rekylstudsande mellan hopp och förtvivlan, sumpade målchanser och faktiskt en hel del oflyt, avgick Juventus med segern. Festen uteblev.
Matchen startar på ett alldeles utmärkt sätt. Milans anfallsspel under de första tjugo minuterna kan mycket väl vara det bästa laget presterat så långt under säsongen. Det är ett taggat Milan som genast greppar tag om taktpinnen. Trion på topp med Robinho, Pato och Ibra står för en härlig rörlighet och upprepade platsskiften. I kombination med en aggressiv press och ett passningsspel där långa krossbollar varvas med kort direktspel lyckas Milan hitta koden för att dyrka upp Juveförsvaret. Bianconeri slits isär och lämnar den "röda zonen" utanför straffområdet fri att operera i. Det leder till att både Pato och Ibra flera gånger kommer rättvända med boll mot ett backande juveförsvar. Deras kombinationsspel är flera gånger på väg att resultera. Närmast kommer Ibra i den 7:e minuten då han avslutar ett anfall genom att bredsideplacera en boll i kryssribban. Redan där grinar emellertid marginalerna illa åt Milanspelarna. Omställningsspelet är också imponerande i inledningen. Boateng bevisar flera gånger sitt berättigande i startelvan, då han underbart huvudlöst störtar mot mål så fort Milan (läs Gattuso) erövrat boll på mittplan. Skillnaden mot Seedorfs halvhjärtade lufsande är uppenbar. Pirlo leker med framgång quarterback från sin tillbakadragna position på mittfältet och prickskjuter både de korta och långa adressaterna med framgång.
Juventus hotar sporadiskt i en del kontringar. Del Piero lyckas med en serie av pausfinter i en solokontring i andantetempo som han avslutar med ett tamt skott. Abbiati räddar. Det är istället ett milanmål som fortsätter att hänga i luften. I den 24:e minuten kommer dock kallduschen. Abbiati står för en sällsynt blunder när han "duffar" en rensning som bryts av Aquilani på mittplan. Juve ställer om blixtsnabbt och bollen hamnar så småningom hos frejdige vänsterbacken Paolo De Ceglie som slår ett fint inlägg. Fabio Quagliarella når högst i duellen med Antonini och Sokratis och den italienska landslagsmannen nickar tjusigt in bollen bakom Abbiati. Det är fotbollsgodis, men det hamnar i fel strupe. 0-1 Juve.
Tyvärr får kallduschen en hämmande effekt på Milans spel. Vi tappar i press och växlar ner i platsskiften och rörlighet. Brassemonstret Felipe Melo växer in i matchen och börjar successivt neutralisera Pirlo på mittfältet. Det lämnar Gattuso och Boateng att samsas om dirigentpinnen; en uppgift som ingen av dem lyckas särskilt väl med. Ibra och Pato får inte längre några bollar att jobba med och det påverkar deras löpvilja. Anfallen blir kortare och till Juves fördel dras tempot ned. Del Neris lag lyckas stänga det tidigare vidöppna området framför straffområdet. Ett litet hopp tänds när normale högeryttern Simone Pepe tvingas ersätta vänsterbacken De Ceglie i försvaret. Pepes brist på erfarenhet visar sig tämligen omgående då Ibra på stopptid knycklar ihop den f.d. Udinesespelaren i en duell i straffområdet. Zlatan vinner bollen och bara några meter ifrån målet får han läge att avsluta, men bränner skottet över ribban.
Andra halvlek börjar i ett betydligt lägre tempo än den första. Milan har dock återupptagit något av sitt presspel. Zlatan får en ny jättechans när furian Boateng stormar fram på vänsterkanten och slår en passning till Ibra centralt i straffområdet. Svensken får gott om tid att vända upp, men bränner skottet på en täckande Felipe Melo. Marginalerna fortsätter att gäcka hemmalaget. Det är samma "små marginaler" som istället ler åt Bianconeri. Det blir nästan komiskt uppenbart i den 66:e minuten när Quagliarella slår en boll i djupled mot Milans straffområde. Först bjuder Luca Antonini på en patenterad felbedömning då han kommer fel till bollen. Det friställer en djupledslöpande Mohamed Sissoko. Maliern lyckas dock, efter en imponerande uppvisning av snubblanden och luftsparkar, tappa bort läget. Bollen letar sig istället ut till Del Piero som fyllt på i andra våg. Juveikonen gör inga misstag. Han borrar distinkt in bollen i Abbiatis högra hörn. 0-2 Juventus.
Därefter kämpar Milan i uppförsbacke. De fortsätter visserligen dominera bollinnehavet men har svårt att komma till några riktigt vassa lägen. Juvespelarna, med titanerna Melo och Sissoko i spetsen, gör det trångt att ta sig igenom centralt. Dessutom har den rörlighet som Milan visade upp i inledningen av både första och andra halvlek nu helt kommit av sig. Gattuso och framförallt Pirlo börjar se slitna ut. De käkas upp av Sissoko och Melo och omdömet i passningarna blir allt sämre. Det är ett oroande trötthetssymptom som faktiskt drabbat Milans tremannamittfält i slutskedet av flera matcher under hösten. Seedorf byter av Prince i den 69:e matchminuten, men holländaren blir inte den injektion för anfallsspelet som Allegri hoppats. Det är istället på kanterna som Milan fortfarande hittar en del ytor att operera på. Abate har gjort en fin insats sedan bytet med Bonera och tar sig ofta förbi sin försvarare på högerkanten. Robinho har sökt sig ut till vänster. Platsbytet verkar gjort honom väl. Robinhos plötsliga spelglädje är en av få ljusglimtar i Milans jakt på kvittering. Brassens förmåga att dribbla bort sin försvarare på vänsterkanten och Abates ryck ute till höger resulterar i en del fina inläggslägen. Men skärpan och taggningen inne i straffområdet är svag. Man hinner tröttna rejält på Milans trubbighet och tillkortakommanden i luftrummet, när Ibra plötsligt förvaltar ett av inläggen. I 82:e minuten når han högre än backvikarien Simone Pepe och nickar in reduceringen.
Optimismen börjar sjuda på läktaren, men injektionen på planen är inte lika uppenbar. Milanspelarna verkar faktiskt sakna kraft och ork att mobilisera en sista anstormning. Inzaghi kommer in på slutet, laget flyttar fram, Sokratis går upp för att förstärka i luftrummet, men trycket uteblir och Juve börjar döda tid. Milan lyckas aldrig skapa någon panik i juveförsvaret. När ett inlägg träffar (en alltid lika överrumplad) Inzaghi på låret känns kvitteringen visserligen fruktansvärt nära - hur många gånger har Inzaghi inte frälst Milan på stopptid med hjälp av örsnibbar, fotknölar och knäskålar - men inte ens Superpippo har marginalerna med sig i den här matchen. Det slutar med en blytung förlust. Milan-Juventus 1-2.
Förlusten mot Juventus är tung på fler än ett sätt. Juventus är det första lag Milan möter i ligan som på förhand utpekats som en tänkbar scudettoutmanare. Napoli i all ära, men Juventus är trots allt en annan värdemätare. Det gör förlusten än mer svidande. Dessutom sprack förlustnollan på San Siro. Nästa vecka gästar Real Madrid därför ett milanesiskt fort där det knakar i fogarna.
Till den matchen bör Milan ta med sig tre positiva saker från gårdagen: rörligheten i anfallsspelet under första kvarten, Boateng i startelvan och Nestas (bäst i Milan igår) majestätiska insats i försvaret. Allt det där lär behövas när Mourinho gör milanocomeback på onsdag.
Resultat: 1-2 (F.Quagliarella 24´, A.Del Piero 66´, Z. Ibrahimovic 82´)
Domare: G. Rocchi
Milan (4-3-1-2) Abbiati; Bonera (ut 35:e), Nesta, Sokratis, Antonini; Gattuso, Pirlo, Boateng (ut 69:e); Robinho; Ibrahimovic, Pato (ut 75:e).
Inhoppare: Abate (35:e), Seedorf(69:e), Inzaghi(75:e)
Juventus(4-1-4-1) Storari; Motta, Legrotaglie, Bonucci, De Ceglie(ut 40:e); Melo; Aquilani, Marchisio, Martinez, Quagliarella; Del Piero (ut 86:e).
Inhoppare: Pepe (40:e), Sissoko (56:e), Amauri (86:e)
Varnade spelare i Milan: Boateng, Pirlo
