Kosovo - Albanien
3 - 0

Matchrapport Milan – Juventus: Tagliavento dömer 1-1

Trots dominans och mål av Nocerino och Muntari slutade seriefinalen mellan Milan och Juventus på San Siro 1-1. Tyvärr hamnade domare Tagliavento i fokus med flera grova felbedömningar.

På grund av skador och avstängningar kom Milan till spel med ett på pappret inte så skräckinjagande mittfält i Nocerino, van Bommel, Muntari och Emanuelson. Nesta ersattes sent av Mexes som Thiagos mittbackspartner och de flankerades av Abate och Antonini på kanterna. Anfallet leddes av sambaduon Robinho och Pato.

Juventus ställde upp men en 3-5-2 med Barzagli, Bonucci och Chiellini i förvaret bakom Marchisio, Pirlo och Vidal på det central mittfältet. Lichtsteiner och Estigarribia tog kantplatserna och Quagliarella och Borriello startade på topp.

Första halvlek
Efter några tidiga försök av Juventus att sätta Abbiati på prov, tar Milan över taktpinnen och för matchen under första halvlek. Herrarna Nocerino, van Bommel och Muntari pressar högt och hårt och Juventus är tillbakapressade.

I 15:e minuten ställer Bonucci till det rejält. Först passar han helt onödigt bollen till Robinho som släpper den till Nocerino. Nocegol satsar på långskott och bollen styrs via just Bonucci in bakom Buffon till 1-0. Detta var Nocerinos åttonde mål för säsongen.

Tio minuter senare gör Milan 2-0. På en hörna räddar Buffon snyggt Mexes nick men får inte händerna på Muntaris uppföljare förrän bollen är långt över mållinjen. Linjedomaren står perfekt i linje för att se målet, men varken han eller huvuddomare Tagliavento valde att använde ögonen. (Nedved som klagat på domar-bias mot Juventus inför matchen var säkert mycket nöjd) Således inte 2-0. Medans Milan först firar målet och sedan undrar vad fan som hände startar Juventus ett mycket farligt anfall där Abbiati med fingerspetsarna vackert räddar Estigarribias långskott.

Milan kontrollerar resten av halvleken i stort sätt utan någon press från Juventus. Robinho hade en fin chans som räddas av Buffon och van Bommel fortsätter att skjuta långskott som nästan går in. Man kan tycka att han tjänat ihop till ett distansmål.

Andra halvlek
Milan fortsatte att föra matchen under de första 15 minuterna av den andra halvleken. El Shaarawy byttes under halvtidsvilan in mot Pato, som inte hade haft en stor afton i sin retur efter skadeuppehållet.

Sista halvtimman är dock Juves. I den 68:e minuten får Abbiati rädda Milan vid ett skott av Quagliarella efter fint förarbete från Pirlo och Chiellini. Pepe och Vucinic byts in mot Estigarribia och Boriello och det är inte oväntat på kanterna som Juventus kommer igenom allt oftare.

Med cirka 20 minuter kvar görs två avgörande byten. Conte plockar in Matri istället för Quagliarella och Allegri tar ut Urby till förmån för Ambrosini. Signalen är tydlig, Milan skall försvara ledningen med fyra defensiva mittfältare samtidigt på plan och Juventus satsar allt på att inte få sin förlustfria svit bruten.

I 80:e minuten lyckas Matri få hål på Abbiati, men målet döms bort på grund av en offside vinkad på Vucinic som i mina ögon inte var inblandad i situationen. Tveksamt dömt igen. Matri fick dock utjämna till 1-1 några minuter senara när Juventus igen kom igenom på kanten, där Pepe ohotat och snygg slår ett inlägg som Matri nickar i mål.

Vidal åker i slutminuterna på ett rött kort efter en ful tackling bakifrån på Van Bommel.

Tankar efter matchen

Tänk om det fanns en teknologi som möjliggjorde inspelning av viktiga händelser i en fotbollsmatch för att underlätta domarnas arbete. Utan att vara ingenjör tänker jag mig en utveckling av den teknik som används för att sända matchen via televisionsmediet. Bara en tanke…

Jag tittar på matchen med en vän och Interista som även han var upprörd över Muntaris bortdömda mål (kan inte ha varit lätt att se Muntari måla i rött och svart). Han menade att hela matchbilden påverkades av det felaktiga beslutet och även om Matri borde fått sitt offside-mål godkänt så hade 2-0 tvingat Juventus att öppna upp sig mycket tidigare. Jag kan bara hålla med.

Med all respekt för Allegri och det skadeläge han har att jobba med, man kan inte spela med fyra defensiva mittfältare samtidigt i 20 minuter mot ett Juventus som är starkast på kanterna. Milan dominerade det centrala mittfältet före Ambrosini kom in. Ville man täppa igen under matchens slutskede hade det varit mycket bättre ändra till en 442 med Urby på vänstern, Abate på högern och byta in Zambrotta mot en av mittfältarna. Istället lämnar man hoppet till att Antonini skall stå emot Pepe och Lichtsteiner. Det håller inte.

Conte skall ha cred för sina skickliga byten. Vucinic, Pepe och Matri gjorde stor skillnad när de kom in. Frågan är varför de inte startade.

Inför matchen var jag mycket orolig för hur Milans mittfält skulle hantera Juventus dito. Ett perspektiv är att den totala transfersumman Milan betalat för Nocerino, van Bommel, Muntari och Urby är cirka 25 miljoner kronor. En femtedel av vad Juventus betalade för bara Vidal. Förutom den kvalitetsskillnad jag var orolig för, kändes det som att risken för ett för stort gap mellan mittfält och anfall var överhängande med tre relativt defensiva mittfältare från start. Jag hade dock fel (inte första gången). Milans mittfält dominerade Juventus totalt under 60 minuter. Stort!

I Voce dei Rossoneri skrev jag i veckan ”Mellan två jämna lag avgör förmodligen en individuell prestation, förhoppningsvis en positiv sådan”. Tyvärr avgjorde en individuell prestation. Domare Tagliavento.