- -
Matchrapport Milan - Inter: the return of Greece 04 football
Inter gick segrande ur Milano-derbyt igår kväll efter ett spel som med rysningar fick en att minnas Greklands framfart med full handbroms i EM 2004. Milito gjort matchens enda mål efter ett försvarsmisstag av Abate. Trots en överväldigande överlägsenhet i bollinnehav, blev det inga rödasvarta mål. Milan ligger nu en poäng efter Juventus i serien och 5 poäng före Inter.
Laguppställningarna
Milan ställde upp med sitt klassiska 4312 med Abbiati i mål bakom Abate, Nesta, Silva och Zambrotta. Van Bommel tog hand om den defensiva mittfältspositionen och flankades av Nocerino och Boateng. Zlatan och Pato stod för anfallet med stöd från Urby. Boatengs tar en plats på mittfältet ¨då Aquilani var skadad. Zambrottas start på vänsterkanten är givetvis ett underbetyg till Antonini och Taiwo.
Inter å sin sida ställde upp med den 442 som Ranieri är mest konfortabel med och hade som vanligt Cesar i mål med en backlinje bestående av Lucio och Samuel i mitten och Maicon och Nagatomo på kanterna. På mittfältet återfanns Cambiassio och Motta centralt och Zanetti och Alvarez på kanterna. Anfallet leddes av Milito och Pazzini.
Härlig stämning och tifo på de fullsatta läktarna. De dryga 80.000 på San Siro observerade en tyst minut för offren i färjeolyckan tidigare under helgen.
Första halvlek
Lagen testar varandra under de första fem minuterna. Motta nickar bollen i mål efter en frispark från Maicon, men målet döms bort pga offside. Efter detta tar Milan över med högt bollinnehav och hög press samtidigt som Inter försvarar sig med 9-10 spelare och förlitar sig på kontringar.
Zlatan får till ett skott i 10:e minuten, men Cesar räddar enkelt. Pato bränner sedan ett mycket bättre läge efter en kantvändning, ett hårt inlägg från Boateng och en för hög skarvning från van Bommel i straffområdet. Pato var dock ren och kunde tagit det lugnare innan avslutet. Boateng får en fin chans på en halvkort hörnvariant i den 20:e minuten men hans skott inne i Inters straffområde räddas. Ibra är flera gånger tjurig på Pato för hans träiga tillslag och avsaknad av passar. Zlatan har helt rätt, Pato kan bättre än så.
Det kommer ingen press från Inters mittfältare på Milans planhalva. Borta är Mourinhos järnmittfält som kunde både försvara och dominera. Herrarna Motta-Cambiasso såg mest ut att vilja spela mittbackar a la Mascherano. Inter ser under halvleken ut som ett lag på nedre halvan av tabellen som kastrerats. Man vågar/vill inte ens pressa Urby vilket förklarar matchbilden en del.
I mitten av första halvleken får först Inter en chans när Maicon kommer förbi Zambrotta på högerkanten, följt av en situation där Zlatan och Pato försöker sammarbeta och lyckas med ett väggspel in i Inters straffområde. Båda lovande möjligheter som rann ut i sanden.
Thiago Silva gör ett par Baresi-löpningar upp genom mitten av plan. Det är så vackert, mer av detta tack!
Lucio borde fått ett kort efter en misslyckad glidtackling på Zlatan i 32:a minuten. Zlatan försöker sig sedan på en flygande klackmål a la Sverige vs Italien i situationen följande frisparken, men bollen går över.
Pato ville mycket men hade uppenbarligen valt träskor kvällen till ära. Alvarez ville inte vara bättre och missar på nära håll efter ett fint Nagatomo-inlägg i 39:e minuten och dåligt försvarspel från Milan. Abbiati till räddning.
På grund av det djupa försvarspelet från Inter sida provar Milan mer och mer på långskott mot slutet av halvleken. Först ut är Boateng i den 41:a minuten med ett hårt långskott som går utanför. Zlatan försöker sig på ett distansskott i 44:e minuten efter samspel med Boateng utanför Inters straffområde. Inte heller detta når sitt mål. Van Bommel är närmast 1-0 i första halvlek efter en fint förarbete från Pato på höger sida. Brassen passar snett inåt bakåt och van Bommel drar på ett skott från utanför straffområdet som träffar ribban. Urby skjuter på returen och Cesar räddar till hörna. Två derby för van Bommel, två ribbträffar.
Domare Orsato blåser av den första halvleken där Milan haft 65-35 i bollinnehav, 7-0 i hörnor och 11-5 i skott. Mot Inter, inte Novara.
Andra halvlek
Andra halvlek tar vid där den första slutade, men högt bollinnehav från Milan och passivt och defensivt spel från Inter. Pato får en halvchans i bra läge i 51:a minuten men kan inte kontrollera bollen. 0-1 blir det istället i den 54:e minuten när Abate missar en brytning grovt och Milito får ett friläge med Abbiati som han inte missar och borrar in bollen i bortre hörnet. Trist!
Milan fortsätter efter målet att pressa och Zlatan ordnar en halvchans i 63:e minuten när han lobbar in i målområdet, men tyvärr förbi Pato. Robinho kommer in för Zambrotta in 66:e minuten och Urby flyttar ner på vänsterbacksplats. Ett offensivt och modigt byte av Allegri. Inter byter ut Alvarez mot Chivu med 25 minuter kvar av matchen och har nu 4 ytterbackar, 2 mittbackar och två defensiva mittfältare på plan. Tankarna gick osökt till Grekland och EM 2004.
Allegri byter mot slutet av matchen in Seedorf mot Nocerino och El Shaarawy mot Pato i ett försök att bryta igenom belägringen av Inters straffområde. Abbiati får rädda skott i den 72:a minuten, men i övrigt är det försök efter försök från Milans sida att komma igenom. Pato bränner klumpfotat en bra chans efter förarbete av Zlatan och Nocerino. Seedorfs långskott räddas av Cesar och Robinho kom igenom försvaret men sköt rakt på målvaken från dålig vinkel.
Ni såg säkert alla matchen och de som inte gjorde det förstår säkert hur matchbilden såg ut. Orsato blåser av matchen efter tre tilläggsminuter med Inter som segrare.
Tankar efter matchen
Liksom i EM 2004, vann grisfotbollen igår. Det är bara att skaka huvudet och gratulera. När små provinslag och fotbollsnationer krigar till sig segrar på det här viset har man förståelse och blir imponerad. När Champions League-mästarna från 2010 försvarar sig med 9-10 spelare i 90 minuter och förlorar bollinnehavet med 67-33 är det nästan pinsamt. Mourinhos dominerande ”mitt lag väger mer än ditt lag”-fotboll är nu helt borta från Inter och har ersatts med kontringsspel utan pondus. Ikväll fungerade det tyvärr. Milan spelade inte bra, varken tekniskt eller taktiskt, men hade Allegri valt Ranieris taktik så hade lagen stått på varsin planhalva i 90 minuter och glott på varandra.
Jag förstår inte Milans taktik i denna match. Vi behövde inte vinna och således fanns det ingen anledning att pressa så högt som vi gjorde. OK om Inter inte ville ha bollen, passa då runt den på egen planhalva som Barca gjorde borta mot Madrid förra året, tills Inter ids flytta upp spelet. Istället öppnade Milan upp för kontringar, vilket inte var nödvändigt. Allegri kan hålla huvudet högt då han försökte vinna med offensiv fotboll, men det var en taktik som kostade oss matchen.
Varför känns det alltid farligare när våra motståndare har fasta situationer än när Milan har det. Varför skall det vara så svårt att träna på detta?
Uppdatering: Tack för allt engagemang rörande denna artikel, både positivt och negativt. Eftersom diskussionen i kommentarsfältet nu går i cirklar låses fältet men existerande kommentarer ligger givetvis kvar. För vidare diskussion hänvisar jag till respektive forum och för kommentarer till mig rörande artikelns innehåll, kvalitet och saklighet välkomnar jag PM.
