Udinese-Milan 2-1: Ett bottenlag förlorade
Söndagsmatchen mellan Udinese och Milan var också en match en batalj mellan två starkt ifrågasatta coacher – Milans Allegri samt Udineses Guidolin. Guidolin gick segrande ur striden och nu höjs rösterna för Allegris avgång.
Milans inledning av säsongen har varit oerhört svag. Även att Allegri flera gånger varit snabb att påpeka att förra säsongen inte startade bättre måste man ändå ha i åtanke att motståndarna i årets säsongsinledning varit betydligt beskedligare än förra årets.
Udinese hade endast en poäng innan söndagskvällen match och coach Guidolin befann sig liksom Allegri under ett damoklessvärd. Båda riskerade inför mötet att göra sin sista match.
Allegri valde att inte starta med handskadade KPB som inte varit sig lik de inledande matcherna. Som mittbackar valde han att starta med Mexes och Zapata istället för Acerbi och Bonera. Montolivo var tillbaka och Emanuelson bildade anfall tillsammans med yvige El Shaarawy och Milans enda målskytt under inledningen av säsongen – Pazzini.
Guidolin valde att starta med svensken Mattias Ranegie som nyligen värvats från Malmö FF. Ett val som Guidolin knappast ångrade efteråt.
Guidolins elva:
UDINESE (3-5-2)
Brkic
Benatia, Danilo, Coda
Faraoni, Allan, Pinzi, Pereyra, Pasquale
Ranegie, Di Natale
Allegri valde följande startelva:
MILAN (4-3-3)
Abbiati
Abate, Zapata, Mexes, Mesbah
Montolivo, Ambrosini, Nocerino
Emanuelson, Pazzini, El Shaarawy
Milan inledde matchen i ett rasande tempo. Kombinationerna och kreativiteten var briljant. Efter tio minuter hade Pazzini haft en riktigt bra målchans, Mexes cykelsparkat mot målvakten Brkic, El Shaarawy två chanser och Montolivo var nära att nå fram på en hörna från Emanuelson.
Det såg ut som ett Milan i fornstora dagar, men problemet var att det hela tog slut så snabbt. Redan innan första kvarten passerat kroknade Milan en del och lyckades aldrig skapa ett momentum i matchen igen för att citera en känd svensk kockeyprofil.
Pinzi var den första i Udinese att nå fram med ett farligt avslut. Pinzi var för övrigt en stor del av Udineses kreation framåt, dock lite mer bristfällig defensivt. Di Natale var också pigg framåt som vanligt medan Zapata inledningvis tog hand om Ranegie på ett önskvärt sätt.
Rollerna mellan Zapata och Ranegie förändrades i den 40:e minuten. Ranegie nådde högst i en duell med Abbiati och Mexes och nickade in 1-0 för värdarna.
Några minuter senare snodde Ranegie bollen för Zapata (som såg virrigare och virrigare ut under matchen) och var nära att nå Di Natale i en hyperfarlig position.
Hemmalaget gick till halvtidsvila med matchens enda mål så långt och Allegri hade fått mer att tänka på.
Udinese inledde andra på ungefär samma sätt som första slutade. Några halvchanser och ett högt spel där Milan lurpassade på kontringar. Nocerino försökte kontra i 50:e minuten men hanns retfullt enkelt ifatt av Pinzi som med lätthet neutraliserade den för kvällen anonyma f.d. Palermo-spelaren.
Strax därefter byttes KPB in och det som skulle sluta med bedrövelse för hans del inleddes med glädje. Efter mycket starkt förarbete av KPB nådde bollen fram till Pazzini som lyckades fumla iväg den till El Shaarawy som laddade för kung och fosterland. Ett otagbart skott för Brkic och Milans kvittering var ett faktum.
Men Udinese tog snart tag i taktpinnen igen. Abbiati stod lyckligtvis rätt placerad på den fristående Di Natales nick med dryga timmen spelad, men ett par minuter fick Ranegie en straff med sig där den olycklige Zapata fick bära hundhuvudet. Kvällens andra gula kort för Zapata och för Di Natales del var det bara en formalitet att se till att siffrorna på tavlan skrevs till 2-1 På repriserna kunde man se att straffen var feldömd vilket gjorde saken än olyckligare naturligtvis.
Frustrationen hos Milan ökade mot slutet och det var ingen slump att ivern hos KPB skulle förvisa honom från planen. Med kvarten kvar att spela stod han för matchens fulaste eftersläng och fick det första gula kortet. Det andra kom åtta minuter senare, dock även det felaktigt. En protesterande KPB leddes in i spelargången av Bonera som insåg det meningslösa i att protestera.
Milan låg på en del mot slutet trots ett decimerat manskap. Men det mest minnesvärda från slutet var när vinterfönstrets förvärv Djamel Mesbah efter mycket slit lyckades rädda en boll från att gå till inkast med resultat att Udinese tackade och fick en gratischans till att kontra in ännu ett mål. Ranegie bommade dock och Mesbah fick därmed ingen assistpoäng.
Matchen slutade 2-1 till Udinese och Milans fall mot den absoluta botten fortsätter. Allegri hänger lösare än någonsin och om det inte vore för att det är match i stort sett var tredje dag fram till derbyt, hade han nog varit mellan två jobb nu.
Om det är smart eller ej låter jag vara osagt, det är t.o.m ointressant. Allegris dom skrevs under i samma ögonblick som transferfönstret stängdes. Det finns inte en tränare som hade gjort det varken bättre eller sämre än Allegri. Finns det inga verktyg kan man inte bygga varken bra eller dåligt oavsett vad tusan arbetsgivaren än säger. Jag är väl medveten om att jag är ganska ensam om den åsikten, nästan alla kräver nu att Allegri försvinner. Ett tränarbyte kommer säkert att ske senast under uppehållet efter derbyt. Det har talats om Benitez och det finns säkert någon sanning i det. I dagens Milan finns det ingenting som längre förvånar mig. Inte ens en Benitez som Milans coach.
MATCHFAKTA:
Udinese-Milan 2-1 (1-0)
1-0, Ranegie (40’)
1-1, El Shaarawy (54’)
2-1, Di Natale (67’)
Byten Udinese:
Faraoni UT – Badu IN (62´)
Di Natale UT – Fabbrini IN (88´)
Varningar Udinese:
Coda (81´).
Byten Milan:
Ambrosini UT – KPB IN (53´)
Emanuelson UT – Acerbi IN (69´)
Nocerino UT – Bojan IN (80´)
Varningar Milan:
Ambrosini (39´).
Zapata (64´)
KPB (75´´)
Utvisningar Milan:
Zapata (67’)
KPB (82´)
Bollinnehav: 40% - 60 %
Skott: 15-14
Varav på mål: 8-4
Hörnor: 9-5
Domare: Celi
