Milan - PSG2 - 1
Milan - PSG 2-1: Lite tankar efter matchen
Milan besegrade PSG hemma på ett kokande San Siro. Stämningen var fantastisk och spelet stundtals extremt underhållande.
Igår visade laget prov på starka offensiva kvaliteter och ett bra omställningsspel. Laget visade också att de är kapabla att sjunka lågt och försvara en ledning även mot ett av de bättre lagen i Europa.
När vi lägger ihop gårdagens insats med matcherna mot Dortmund och Newcastle så ser det rätt hyggligt ut.
Laget har visat att de har en högstanivå som kan ta dem långt i turneringen. Segern igår skickar ett starkt budskap till övriga topplag i Europa.
En fråga vi ändå kan ställa oss är den kring förmågan att spela offensivt och samtidigt hålla ihop defensiven ordentligt. Den första halvtimmen mot PSG igår lämnade en del i övrigt att önska vad gäller just det defensiva och vi har sett det även mot mindre bra lag i ligaspelet. Lite finns det ännu kvar att arbeta med vad gäller balansen mellan det offensiva och det defensiva spelet.
Man kan argumentera för att vi behöver chansa för att vinna och det stämmer såklart till viss del. Frågan är hur långt det här laget då kan ta sig i turneringen och om spelet vi fick se igår under börja av matchen verkligen är hållbart på sikt? Ponera till exempel att PSG hade förvaltat några av de lägena de skapar framåt under matchens inledande fas. Hade laget klarat av att hämta upp ett 2-0-underläge?
Ett annat bekymmer är hur laget kan hantera skadefrånvaro i förstaelvan. Just den elvan vi ställde upp med igår har visat sig vara stark men resultaten vid skadefrånvaro och mycket rotation har varit svaga och inte alls tillräckliga för att kunna möta de stora utmaningarna i CL.
Var det en Ibraeffekt vi fick se igår? Kanske. Men framförallt var det en RLC-effekt! Den helt klart bästa matchen jag någonsin sett av engelsmannen.
Hela laget gjorde för övrigt en strålande bra insats igår och vi får hoppas att de kan ta med sig den fantastiska inställningen till helgens tuffa match mot Lecce. Ett lag vi inte får underskatta och med minnet från den fruktansvärda tillställningen mot Udinese färskt i bakhuvudet.
Just idag är jag också väldigt glad över att vi har ”årgångsvinsfransosen” i laget. Jag kommer att passa mig ordentligt från att kritisera Papa G alltför hårt. Åtminstone fram till jul eller så.
