Milan – Udinese 1-2: Fin vändning i Coppa Italia
Det började som en mardröm, men slutade med avancemang. Få, om ens någon, kan ha trott att Udinese skulle orka vända det tidiga underläget till en seger.
Mycket av försnacket hade handlat om Udineses dåliga form. Detta i kombination med att Milan skulle vara inspirerat av sin nye tränare, Clarence Seedorf, gjorde att många i Udineseled ansåg att en nyckel till att besegra Milan var att hålla tätt i början av matchen, för att på så vis inte ge Milan en framgångsvåg att rida vidare på.
Men taktiken och förhoppningen höll inte särskilt länge. Redan innan sex minuter hade spelats av matchen fick Milans Birsa bollen på högerkanten. På en touch sköt han ett lågt inlägg mot lagkamraten Robinho som missade bollen. Missade gjorde även Udineses mittback Heurtaux, och istället kunde Balotelli lägga in bollen i öppet mål. Mardrömsöppningen var ett faktum.
Men Udinese vek inte ned sig. Visserligen startade man ingen tokoffensiv och man skapade inte så värst många stekheta chanser, men man flyttade fram positionerna så sakteliga och började skjuta in sig från distans. Badu sköt utanför och Bruno Fernandes testade bössan två gånger. Den ena gången sköt Fernandes högt över och den andra gången tvingade han Abbiati till en räddning. Detta sedan Fernandes själv utnyttjat ett misstag från De Jong och kontrat.
När matchklockan tickade upp på 40 rann Widmer igenom. I högra delen av straffområdet tog sig Schweizaren förbi Milanförsvararen Emanuelson som var oförsiktig och föll över Widmer. Straff till Udinese! Muriel som var tillbaka i startelvan klev fram och visade ingen pardon. Stenhårt och lågt. Kanske inte ett perfekt placerat skott men hårdheten och det faktum att bollen gick längst marken gjorde att straffen blev otagbar.
Stärkta av kvitteringsmålet gick Udinese till halvtidsvila. Den andra halvleken startade ungefär som den första hade varit. Båda lagen spelade trevande och man tog inte särskilt många risker, ingen ville gå bort sig. Möjligen var Udinese aningen hetare och något mer aggressiva vilket avspeglade sig i matchens snyggaste anfall. Muriel flippade bollen till Bruno Fernandes och tog sedan en fin löpning. Som på beställning fick Muriel tillbaka bollen och klackade den snyggt till Lazzari som dock inte kunde överlista Abbiati i Milanmålet. Vackert spel men inget mål.
I den 69:e minuten bytte Guirolin ut Muriel och ersatte honom med Nico López men det gav ingen omedelbar injektion i anfalsspelet. Men även om Udineses offensiv inte skrämde, bjöd man heller inte sina motståndare på några gratischanser. I spelet kom Milan ingen vart och deras bästa möjlighet var en stenhård frispark från Balotelli som Brkic styrde undan.
När klockan närmade sig 77 minuter fick Nico López bollen vid mittcirkeln. Han vände runt och insåg att han hade ett fint kontringsläge. Med Badu strax till höger om sig gjorde han det han var inbytt för; uruguayanen satte full fart mot mål. Med några blixtsnabba steg närmade han sig Milans straffområde, vek av åt vänster och drog till. Skottet var välplacerat, tätt intill den högra stolpen och Abbiati var chanslös. Plötsligt var Udinese i ledning. Från underläget hade man stått för en stark upphämtning och hade nu alla möjligheter att spela bort ytterligare ett Milanolag från Coppa Italia.
Allt som återstod var en kvart av furiös och desperat press från det lag som nyss bytt tränare. Men den kom aldrig. Milan lyckades inte formera någon forcering för en kvittering och Udinese kunde defilera till slutsignalen.
Resultatet innebär att Udinese slagit ut både Inter och Milan i Coppa Italia. Skönt, roligt och bra för självförtroendet. Aningen synd då att semifinalen spelas mot Fiorentina eller Siena. Att ställas mot ytterligare ett Milanolag hade gett positiva vibbar.
