Milans förvandling - rätt väg att gå?
Det var dryga 13 år sedan jag fick upp ögonen för AC Milan. Det var då en klubb som stod på toppen av Europa. En klubb alla världsspelare ville till. En klubb som osade klass och stil. I dag är det inte riktigt likadant.
Att sportslig framgång går i vågor är naturligt. Det är inte många klubbar som konstant står på den absoluta toppen år efter år efter år. Milan har nu halkat rejält efter och kan inom några veckor Champions League-kvala mot lag som FC Metalist Kharkiv eller Pacos de Ferreira. Fotbollskartan har ritats om. Att vi inte längre står högst upp på berget och spänner musklerna likt Hee-Man är såklart tråkigt, men jag är övertygad att vi kommer göra det igen inom en inte allt för avlägsen framtid. Hur vi kommer att ta oss dit är intressantare.
Det som för mig alltid varit Milans signum är den familjära andan. Fadersfigurerna fanns i överflöd och la man skorna på hyllan välkomnades man in i klubben med öppna armar. Ibland gick det till och med så långt att usla spelare fick kontrakt med Milan för att hålla stämningen på träningsanläggningen uppe.
I dag ser det annorlunda ut. Spelare fryses ut, lagkaptener med utgående kontrakt ignoreras och tatueringar, stökiga frisyrer och kaxig attityd är istället standard på Milanello. Den elegans som Maldini, Nesta, Kaká och Pirlo en gång förmedlade har i dag bytts bort mot spelare som tränar på målgester innan de gjort mål, alibispelare med ”hjärta för klubben” som ber om oförtjänta pengar och hårvax i överflöd. Det behövdes en revolution i Milan, men är detta rätt väg att gå?
Självklart var det inte den familjära och stilfulla andan som fick oss till världsbäst. Vi hade otroligt många klasspelare och –ledare, vilket vi inte alls har i samma utsträckning i dag. Men vad sänder det egentligen för signaler när Massimo Ambrosini, efter 18 år i Milan, själv får kalla till presskonferens där han förkunnar sitt avsked. Detta efter att Milan knappt brytt sig om sin lagkapten med utgående kontrakt. Vad sänder det för signaler när Kevin Prince Boateng, med nummer tio på ryggen, ska vara en av våra största stjärnor och ansikte utåt? Vad sänder det för signaler när Kevin Constant medverkar i sexistiska musikvideor? Vad är egentligen Milan för klubb numer? Vad vill klubben att Milan som varumärke ska väcka för associationer? Är det med denna kaxiga och hårda stil man ska locka till sig framtidens världsklasslirare?
I nuläget kan jag inte ge så många svar, utan enbart ställa frågor. Klart är det att Milan har förändrats. Enligt mig till det sämre.
Är jag för konservativ och bakåtsträvande? Gör din röst hörd nedan. Kom ihåg att hålla en god ton!
