Milan – Udinese 4-4: Oavgjort och händelserikt
Milan fick på söndags eftermiddagen besök av Udinese på San Siro. Efter prekärt underläge lyckas man rädda en poäng i slutminuten.
Allegri har en tungt skadedrabbad trupp att förfoga över, speciellt hårt drabbat är mittfältet. Allegri valde därför, i brist på andra alternativ, att formera laget extremt offensivt med Seedorf, Robinho, Pato och Zlatan från start. Milan formerade sig på enligt följande:
Amelia
Abate-Bonera-Silva-Antonini
Strasser-Seedorf-Gattuso
Robinho
Pato-Ibrahimovic
Även om Milans uppställning skvallrade om att man gick för tre poäng och offensivt spel så visade inte spelarna detta inledningsvis. Udinese ägde mittfältet vilket resulterade i mycket bolltapp och ett tillbakapressat Milan. Udinese lyckades dock inte skapa några riktigt farliga målchanser, de hade flera halvchanser som rann ut i sanden. Efter drygt tio minuter börjar så Milan spelarna ta sig i kragen och spelet jämnade ut sig. Milan kommer också till en del halvchanser, där den bästa är ett resultat av firma Pato/Robinho. Robinhos skott räddas dock enkelt av Handanovic i Udineses mål.
Efter ca 30 minuters spel börjar dock Milan tappa mittfältet igen och som ett brev på posten kommer 0-1 till Udinese. I 34:e minuten drar Inler på ett skott som går förbi Amelia i målet och träffar stolpen. Tyvärr för Milan går resturen rakt ut till Di Natale som självklart inte har några problem att sätta bollen i ett övergivet mål. Man kan fråga sig varför Antonini ligger så mycket djupare än resten av backlinjen och på så sätt upphäver offsiden på Di Natale.
Efter målet höjer Milan återigen kvalitén på sitt spel (även om det är utan att imponera eller dominera). Som ett resultat skapas återigen ett gäng halvchanser. På stopptid, när allt talar för att Udinese ska gå in till pausvilan med ledning, bjuder Zlatan på lite fotbollsmagi. Tempoväxling, skottfint och sen en stenhård passning in till en fristående Pato som enkelt sätter 1-1. Det hinner inte hända mer i den första halvleken och Milan går till pausvila med ett oavgjort resultat.
Jag tycker att Milans spel i den första halvleken var undermåligt. Laget bjöd på extremt dålig rörelse vilket resulterade i få passningsalternativ för bollförande spelare. Defensivt tycker jag att vi släppte ytan framför vår backlinje allt för ofta, speciellt Inler utnyttjade detta flertalet gånger. Våra spjutspetsar, Zlatan/Pato, var mer eller mindre osynliga. Kan dock inte hacka allt för mycket på dem då de bjöd på den sena kvitteringen.
Det härliga med att ha Allegri vid rodret är att han faktiskt identifierar brister i spelet och försöker korrigera dem. Och det var ett helt annat Milan som kom ut till den 2:a halvleken. Laget bjöd på betydligt bättre rörelse och ett snabbare passningsspel. Den offensiva trion bjöd på ett betydligt intensivare presspel vilket stressade Udinese enormt och resulterade i att vi kunde vinna tillbaka bollen snabbt. På halvlekens första fem minuter lyckas Milan, som ett resultat av Allegris nya taktiska instruktioner, skapa tre halvfarliga målchanser. Varav den snyggaste var när Zlatan klackar bollen på halvvolley till en framstormande Robinho. Robinho hamnar tyvärr lite ur vinkel men får ändå till ett bra skott som tvingar Handanovic till en kvalificerad räddning.
I den 52:a minuten får det nytända rödsvarta laget en kalldusch då Udinese bjuder på en blixtsnabb kontring som resulterar i att Sanchez skalle kan pricka in 1-2 bakom Amelia. Även om det är dåligt av laget att släppa till en kontring av den här modellen är det Bonera som ska hängas för målet. Det är han som tappar Sanchez i straffområdet och ger honom tiden och utrymmet att nicka in bollen.
Milan låter dock inte kallduschen sänka modet, man fortsätter kämpa på och spela betydligt bättre och mer inspirerat än i första halvlek. Framförallt vår kapten för dagen, Gattuso, leder trupperna genom att elda på och kämpa som en galning över hela planen. Tyvärr hjälper det inte att ha spelare med den här kvalitén när man samtidigt har ärkesopan Seedorf på plan. Seedorf försöker nonchalant och korkat att transportera både bollen och sig själv rakt igenom en Udinese mittfältare. Och resultatet blir precis det som alla med en fungerande hjärna redan insett, att Udinese vinner bollen. Bollen hittar snabbt fram till Di Natale som inte har några problem att vända bort Bonera och kyligt placera bollen i Amelias bortre hörn, 1-3.
Allegri agerar direkt genom att byta ut Seedorf mot Cassano. Milan fortsätter kämpa på och skapar en hel del halvchanser. Ibland behövs det dock lite tur för att få en knuff i rätt riktning. Och tur är precis vad Milan bjuds på i den 78:e matchminuten, Silva slår ett inlägg som styrs in i eget mål av en Udinese försvarare, 2-3. Målet ger de rödsvarta den nödvändiga energin för att fortsätta jaga. Och resultatet av jakten låter inte vänta på sig, efter en snygg soloräd av T.Silva hittar bollen fram till Cassano som kvickt hittar Pato i straffområdet. Pato vänder bort sin försvarare och sätter distinkt bollen i mål, 3-3.
Spelarna i Milan visar tydligt att man inte är nöjda med oavgjort utan fortsätter pressa på och skapa målchanser. Tyvärr glömmer man att man har Bonera som sista utpost i de bakre leden. Udinese är å andra sidan högst medvetna om detta och kontrar effektivt in 3-4 i den 89:e matchminuten efter att Bonera lämnat Denis ensam i straffomrdået. Milan visar dock upp en enorm lagmoral och bjuder på en sista forcering. Och i den tredje stopptidsminuten ger slitet utdelning. Milans nya assistkonung, Cassano, hittar in med bollen till Zlatan. Svensken är iskall och trycker dit 4-4 i slutminuterna. Jag hoppar och skriker framför tv:n, fastän det slutar oavgjort känns det som en seger.
Tankar efter matchen:
* Varför kan inte bara laget gå ut och köra fullt ut redan från början, varför måste de vänta en halvlek innan de drar igång på allvar? Stort beröm till Milan ändå, vilken lagmoral. Att orka hämta igen underläge efter underläge är starkt.
* Bonera håller inte som mittbacksalternativ när Nesta eller Silva är borta, så enkelt är det. Han bjuder på egen hand Udinese på två mål. Jag tycker även att Amelia borde kunnat rädda något av målen. Kan betydligt bättre!
* Seedorfs dagar måste snart vara räknade i den rödsvarta tröjan. Publiken på San Siro visade tydligt sitt missnöje med holländaren när han blev utbytt. Jag tror inte Seedorf kommer återfinnas i startelvan när det börjar lätta lite på skadefronten.
* Outtröttliga Gattuso och Strasser på mittfältet. Som de kämpade på och gjorde livet surt för Udinese i uppspelsfasen. Fortsätt så! Kul att vi lyckades kvittera i slutet så att Gattusos födelsedag inte är helt förstörd. Grattis Gattuso.
