Möte med en legendar
I ett hörn i ett café i Bergamo, sitter en gammal grånad man, en landslagsmålvakt. Maria Zanchi fick en pratstund med en lite okänd storhet.
Bergamo, 2012-06-09
På kaffebaren 035 i Bergamos låga stadsdel, Citta Bassa, sitter två silverhåriga italienare och fikar. För dem bekanta personer kommer och går, någon nickar igenkännande, någon tar i hand och någon ytterligare slår sig ner medan andra förblir stående vid bordet vid småpratet.
Det är egentligen ingen ovanlig syn. Men dessa två herrar fångar vår uppmärksamhet lite extra. Ett vagt minne av att ha fått en av dem utpekad som legendarisk Atalantaspelare ger sig tillkänna och jag bestämmer mig för att kolla om det stämmer.
Frågan besvaras med ett försiktigt leende och mannen bredvid nickar bekräftande. "Min kära vän Beppe här, han har inte bara spelat 12-13 år i Atalanta. Dessutom 5 år i Napoli, 5 år i Padova och 5 år i italienska landslaget".
Giuseppe "Beppe" Casari ser stolt och möjligen lite generad ut när han fiskar upp en klassisk filmis ur plånboken. Svartvitt och med tummade öron i varje hörn reser det lilla kortet i en skräddarsydd plastficka. LONDRA 1948 står att läsa i nederkant.
"Der här är jag. Målvakt. Jag vaktade den italienska kassen, bland annat i London 1948 och i Brasilien 1950".
Hans vän nickar bekräftande och kommer själv ut som ordförande i Italienska föreningen för Olympier, tillika före detta olympisk 1500 meterslöpare.
Ett visitkort med officiell OS-logotyp halas upp ur nästa plånbok på vilket han skriver: Deltog i Melbourne och i Rom. Gjorde tiden 3,423 i Stockholm. "Jag är Gianfranco Baraldi och det här är min meritlista".
När jag framför väl valda komplimanger och tillägger att vi råkar vara en grupp svenskar från just Stockholm på besök i staden för att spela lite calcetto skiner den tidigare målvakten upp.
"Svenskar? Känner ni till Nacka Skoglund? Vilken lirare! Honom spelade jag mot många i matcher. Och vet ni att han har ett helt eget utomhusmuseum i Stockholm? En staty av honom vid fotbollsmålet?"
Jo, det vet vi mer än väl, även om utomhusmuseum kanske inte är mitt i prick som beskrivning. Men vi tror honom. Den här storyn känns inte som någon tjuvkoppling.
Och faktum är att vi skulle behöva en målvakt till morgondagens match mot ett annat, italienskt, kompisgäng. Han är möjligtvis inte sugen på en blygsam come back?
"Kära du, jag är så glad att du frågar. Men tyvärr har jag lovat bort mig på annat just imorgon. Men ni får gärna ta en bild med din telefon. Om jag får kamma mig först, vill säga. Och om du lämnar en e-post kan jag mejla in-action-bilder..."
"Perfekt, så får det bli."
