När förändringarnas vindar blåser
Senaste månaderna har varit turbulenta i både positiv och negativ bemärkelse. Initialt var det negativt men snabbt vände det till det positiva när nya spelare presenterades följt av resultaten i de första omgångarna av Serie A.
Det som började som en orolig sommar vände snabbt till något positivt. Det hela började med oron över att Paolo Maldini och Ricky Massara och Cardinale gick skilda vägar. Och när milanfansen redan uttryckte sitt vrede mot detta besked så passade herren på att även göra sig av med Sandro Tonali. Det har spekulerats mycket om huruvida det var Sandro Tonalis beslut eller inte. Oavsett om han blev tvingad eller ej så var det där och då för Gerry Cardinale och övriga som rattar Milan ett förmodat önskat farväl. Kassan fylldes med 80 milj euro, vilket förvisso med dagens priser på spelare inte alls räcker till mycket. Sandro Tonali och Paolo Maldini är två personer som har en egenskap i form av en bristvara som är extremt eftertraktad i den moderna fotbollen. Nämligen hjärta till klubben. Sedan kan man ju spekulera kring Sandros approach till att göra en flytt, men jag låter det vara osagt.
Ett vemodigt farväl
Vi sa adjö till Sandro Tonali och tog med öppna armar emot Loftus-Cheek, Pulisic, Reijnders, Okafor, Chukwueze, Musah m.fl. Samtidigt gjorde vi oss av med en lång lista på spelare som kändes färdiga i Milan, trots att vissa av dessa inte ens hunnit landa. Trots att man gjort sig av med Paolo Maldini och Massara, som var en riktigt bra duo och hade varit givande om de varit kvar i Milan så vill jag även påpeka att jag inte ser Maldini som maskot. En del fans låter sig tycka att Maldini ska vara en frontfigur för Milan, men förtjänar verkligen en legend att agera frontfigur utan att kunna ha en direkt påverkan som han haft som ’’Technical Director’’? Nej, om du frågar mig.
Efter ett par svaga insatser sett till slutresultaten under försäsongen så var den breda massan snabba med att dra paralleller mellan årets transferfönster och Fassone och Mirabellis visit på köttmarknaden 2017 när man hämtade en drös spelare som Bonucci, Andre Silva, Kalinic. Ett transferfönster som jag påminns om när jag spelar kortspelet ’’finns i sjön’’ för det är där större delen av alla pengar hamnade. Det som är betryggande är att Gerry Cardinale & Co. ser ut att ha en tydlig strategi bakom sina beslut. Man är handlingskraftiga och står inte och stampar, det svängde fort i sommar men man lyckades stänga de affärerna som var mest nödvändiga. En högerytter hade vi länge skrikit efter samtidigt som vi pratat om att vi behöver ett nytt mittfält. Reijnders, Loftus-Cheek och Musah. Backlinjen har inte behövt prioriteras på samma sätt och där har vi heller inga förändringar.
Bra känslor inledningsvis och förhoppningar framåt
Idag har vi spelat tre matcher i Serie A och det har sett mycket bättre ut än länge. Det är inte första gången vi vinner de första tre seriematcherna men det är faktiskt första gången på länge jag ser ett Milan som är kontringsstarka matchen igenom. Nu har vi ett lag som kan vinna boll lågt och skapa en kontring genom högerkanten och inte bara vänsterkanten alternativt genom mittplan endast tack vare en räd från Theo Hernandez. Vi kan variera anfallsspelet och avlasta Rafa Leao, vilket bara det blir ett vapen för Milan, att vara mer oförutsägbara eller kanske bara över huvud taget. Det som är betryggande är även att vi har kvalité även i bredden vilket förmodligen alla milanfans har saknat. Tre vinster av tre har vi fått se inledningsvis. 0-2 mot Bologna, 4-1 mot Torino följt av 1-2 är resultat som vi även kunnat producera tidigare år men när spelet ser mycket bättre ut än resultatet visar trots vinst så kan vi kliva in i ett derby med en go känsla och förhoppningsvis plocka en ny trea.
Man kan ju inte låta bli att tänka på hur tabellen ser ut efter omgång 38. På pappret så har Pioli spelarmaterialet som krävs för att vinna Scudetton. Sedan gäller det att han fortsätter arbeta på sammanhållningen där han fick stor hjälp av Zlatan och Maldini. Lyckas han fylla de tomrummen så vågar jag drömma om en ytterligare stjärna ovanför klubbloggan. - Scudetto numero venti
Forza Milan per sempre!
