StartitalienÖvrigaLa CurvaOmstarten av Serie A - del 3: ”Bästa säsongen jag upplevt”

Omstarten av Serie A - del 3: ”Bästa säsongen jag upplevt”

Säsongen så här långt, målet i sommar och vilka kommer till himlen och helvetet?

Ligan kör alltså igång på lördag. Vi kommer här i tre delar presentera redaktionernas syn på omstarten och hur det tror att det kommer gå.
Här är den tredje och sista.
Varsågoda!

* * *

Innan det hela bröt ut, hur tyckte du ditt lag har skött sig så här långt och varför ser det ut som det gör?

— Säsongen var väl på väg åt rätt håll där i början av våren och Bologna har ju ett rätt bra slagläge för att avancera ytterligare någon tabellposition. Truppen är talangfull och bred så förutsättningarna inför omstarten bör vara ganska goda. (Mikael Mansjö)

— Brescia ligger ju sist nu inför omstarten, och så väl president Cellino som de spelare som uttalat sig i intervjuer senaste tiden (Tonali, exempelvis) har erkänt att det är fullt rättvist, det är som det är - det finns inga ursäkter. Naturligtvis kan man skylla på Balotelli, att han inte levt upp till förväntningarna. Men vi får väl se nu när matcherna sätter igång, och Balotelli inte längre medverkar (eftersom Brescia i skrivande stund försöker bli av med honom genom att säga upp hans kontrakt i förtid), om övriga spelare kan samla sig som kollektiv och visa sig starkare utan sin stjärna/diva. I så fall blir kanske analysen den att Balotelli haft en hämmande effekt på laget. (Per-Erik Wesslén)

— Lite av en besvikelse. I stort sett en ordentligt svajig säsong med höga toppar och djupa, djupa dalar. Precis innan nedstängningen var det dessutom ett rätt deprimerande spel med defensivt fokus och långt, långt ifrån en härlig offensiv. Vill skylla på både Iachini och spelarmaterialet. (Johan Horn)

— Fantastiskt måste jag säga. Sen jag började följa dem på plats mer 2008 så har jag aldrig upplevt ett bättre och roligare Hellas Verona. Inte ens den stora återtågssäsongen 13/14 med Luca Toni, Iturbe, Romulo och Jorginho är bättre. Att laget bara är fem poäng från nytt kontrakt är imponerande då jag själv tippad dem (och de flesta andra) som ett av lagens svagaste lag. Om man ser på truppens värde också (innan säsongen) så förstår man att det är extraordinärt. Vi hade en magisk vecka där vi kryssade med mersmak borta mot Milan, spelade jämt med Lazio (0-0) och vann hemma mot Juventus. (Johan Stistrup).

— Var ska jag börja, känner jag mest. Efter många år av mediokritet så var det dags för en säsong att minnas. Så lät tongångarna inför säsongen. I början var det också ett ruskigt starkt Inter vi fick se. Sen har laget inte lyckats nå en stabil mental nivå och ett psyke som krävs för titelchanser. Varje gång det gäller så har man fallit ihop. Inter gör ett mål mot Napoli på två matcher i cupsemin när man är klart bättre i båda matcherna. Det är ett riktigt bittert slut för Inter och tongångarna är inte ljuva bland supportrarna. Nu är det bara en riktigt bra avslutning av säsongen som kan rädda detta. (Konrad Grönlund)

— Godkänt med rum för förbättring. Vi leder trots allt ligan så jag har svårt att förstå de som pratar om katastrof och att Sarri ska avgå. Det vi måste komma ihåg är att hela den identitet som vi vunnit åtta raka titlar med har ryckts upp med rötterna och en ny planterats i och med Sarris intåg. Det tar tid att implementera. Lägg till att Pjanic, den kanske viktigaste spelaren för att detta ska fungera, har varit totalt under isen i typ 80% av matcherna. Det har gjort det svårare än många trodde för Sarri att sätta sin offensiva prägel på laget. (Mikael Noaksson)

— Mitt lag, Lazio, har haft sin bästa säsong på nästan 20 år och jag blev därför förfärad när ligan pausades, men sympatiserade med besultet om att göra det. Lazio 2019/2020 är ett lag som spelat tillsammans flera säsonger, som behållt sina nyckelspelare, vilka även levererat på högsta nivå. Dessutom har spelare från primaveran kommit in och tagit plats. Jag liknar det som är på väg att hända vid Dortmund eller Atletico Madrid som satsat långsiktigt och byggt relativt billigt sett till sina stora rivaler. Det är som att ha följt den lilla killen på skolgården växa upp och bli batman. (Niklas Tellini)

— Det finns inte längre några sanningar när det kommer till Milan. De senaste, nästan 10 åren, har klubben fallit mer eller mindre fritt och de små strimmor av ljus som ens antydde en vändning vet vi nu, slocknar ganska snabbt. Men visst hände det något när Ibra kom tillbaka! Och visst var det stort när Boban och Maldini tog emot honom som en programmerad, men nästan föråldrad frälsare. Den effekten går inte att köpa för pengar. Den kommer med attityden och samspelet Milan, Milano och Zlatan emellan. Samtidigt som väldigt hoppfullt känns det paradoxalt nog nästan lika hopplöst att erkänna att vi (Milan) inte hade något mer än så och att en spelare kan komma att bli hela skillnaden och på det sättet. Vi spelade bättre - bara att se Rebic blomma ut till en fullvärdig anfallare i Zlatans närvaro var märkvärdigt, tappade många färre poäng, publiken började komma tillbaka, rubrikerna var rödsvarta, vittringen - det var lite som att följa vårens intåg och känna förnimmelsen av alléer av körsbärsträd i blom. Med Zlatan blev det också väldigt tydligt att vi inte hade ett spel - han fick styra som han ville, vilket givetvis passar honom och ett stugan lag anpassar sig lätt till det som leder dem in i optimismen. Men vi har väldigt lite kvar. Det är en sorg, min sorg, min generation Milan-fans sorg, Milanos sorg och en fotbollsvärldens sorg.
Det korta svaret: ett totalt strukturellt förfall som började med Berlusconis fem sista år av haveri. En knackig ekonomi, affärer som inte går i lås, lite plockepinn liknande chansningar kring nästan alla beslut som fattas för laget skull, tunn och obalanserad trupp och fundamentala meningsskiljaktigheter på ledningsnivå. (Aldijana Talic)

— Napoli har gått ner sig i år. Laget har tappat platsen som Juves främsta utmanare och dessutom fortsatt falla. Just nu finns risk att de missar CL, vilket vore svagt. Men ADL har insett sitt misstag med Ancelotti, frågan är om Gattuso är bättre och framförallt om Gattuso kan rädda den här säsongen. En ny CL-plats skulle kunna vara godkänt. (Fredrik Kreuger)

— Även om kanske inte alla resultat gick med oss tyckte jag att det fanns flera fina tendenser. Ett lag som började förstå Fonsecas taktik, spelarroller som började sitta. Tror tid är nyckeln och kanske kan dessa månader utan matcher hjälpa spelet att sätta sig än mer. Det ska bli spännande att se! (Erik Winell)

— Det är så länge sedan nu att man nästan har glömt hur spelet såg ut och vilka som imponerade mest. Men Udinese ligger på plats 14 i tabellen, vilket måste ses som helt ok. Det finns dock en risk för falsk trygghet då det bara är tre poäng ned till nedflyttningsplats, så laget måste steppa upp lite grann. Första matchen är mot Torino som i skrivande stund återfinns på platsen bakom Udinese i tabellen, så Serie A kickar igång med en riktig sexpoängsmatch för dessa två lag. Värt att notera är dock att Torino spelar redan i premiärmatchen och att de därför kommer att ha en match i benen när de ställs mot Udinese. (Jesper Klingnell)

* * *

Vad är målet nu för er när vi sätter igång?

— Övre halvan med en liten förhoppning om Europa låter som ett bra svar på denna fråga. (Mikael Mansjö)

— Att till varje pris hänga kvar i Serie A. Det ser i princip omöjligt ut just nu, med tanke på att det är nio poäng upp till säker mark och 12 matcher kvar att spela. Men jag funderar på om kanske de klubbar som kommer från de allra värst corona-drabbade städerna har en mental sportslig "fördel" av den katastrof som varit (och fortfarande pågår). Möjligtvis att man känner en ännu starkare motivation, att spela för sina invånare, hedra dem, med starka insatser på planen. Eftersom man vet hur mycket fotbollen betyder för dem, och hur mycket de har lidit. (Per-Erik Wesslén)

— Att ta sig igenom säsongen och undvika bottenstriden(Johan Horn)

— Juric är tydlig här. Fem poäng gäller för att klara kontraktet. Inte förrän efter det kan andra mål sättas upp. Visst, det skrivs i de lokala tidningarna att Europa league är en realistisk satsning men jag personligen vill inte ens dit. Rekylen nästa säsong med det på axlarna kan bli förödande för en klubb som jojjar mellan A och B. (Johan Stistrup)

— Vinna alla matcher som är kvar. (Konrad Grönlund)

— Samma som alltid - vinna allt! (Mikael Noaksson)

— Säsongens mål för Lazio var att kvala in till Champions League, men har utvecklats till att vinna Scudetton. Ingen vore gladare än mig om vi lyckades med det sistnämnda, men tycker att det vore en oerhörd fröjd om vi tog oss till CL, vilket med allt att döma kommer att ske. (Niklas Tellini)

— Målet är som alltid med Milan - att inte se sig om utan leva på arvet från sin storhet och av ren hävd hålla sig till retoriken att ”vi ska vara med där uppe och slåss.” Så måste det vara, det måste man hålla sig till. Men att Milan skulle ha en chans, det har jag svårt att se. Möjligen och efter att ha sett cuppremiären mot Juve, så kan Milan gagnas av att alla är lika skakade av situationen. En hyfsat stabil inledning och en förhoppningsvis inte skadad Kessie och en Rebic med målfokus kan göra skillnad för de där två placeringarna upp eller ner i tabellen, men det kommer inte att handla om några mirakel. Eventuellt kan vi knipa en kvalplats till El. Det vore ett realistiskt men högt mål för det som Milan idag utgörs av. Mitt mål för Milan är att klubben inser att de måste börja om från grunden. Det vore den överlägset största och mest betydelsefulla segern. (Aldijana Talic)

— Målet måste vara toppfyra. Någon framgång i cupspelet tror jag inte på, returen mot Barca tror jag blir svår i augusti. Då hade det varit bättre att möta de nu. (Fredrik Kreuger)

— Att spelet fortsätter att utvecklas under Paulo Fonseca. Ett annat mål är naturligtvis att lösa en Champions League-biljett, även fast jag personligen tror det blir svårt. (Filip Brodd)

— Målet är som vanligt att hänga kvar i serien. Det är verkligen ingen omöjlighet men det krävs som sagt fokus från första avspark. (Jesper Klingnell)

* * *

Så, får vi någon segrare i år - om i så fall, vilka? Vilka tar CL och EL-platserna och vilka åker ur?

— Lazio vinner samtidigt som Juventus, Inter och Roma tar CL-platserna. Napoli, Atalanta och Bologna (!) går till EL medan Brescia, SPAL samt ett Genua-lag åker ur. (Mikael Mansjö)

— Jag var en av få som tidigt pekade ut Lazio som seriesegrare, det var innan man låg så här bra till. Så självklart får jag stå fast vid det nu också. Nuvarande topp fyra tror jag håller sig kvar där uppe. Kan inte se att topp 7 förändras överhuvudtaget faktiskt. Verona, Parma, Bologna, etc., har inte samma styrka. Och jag står fast vid mitt tips om bottenstriden som jag formulerade här i januari: Genoa, Lecce, SPAL åker ur. (Per-Erik Wesslén)

— Får väl börja med att säga att det är rena rama lotteriet med att gissa rätt med tanke på en väldigt speciell situation. Väldigt svårt att avgöra hur lagen kommer prestera och hantera avslutningen. Hade väl inte varit helt osannolikt om Lazio vann en märklig säsong som denna men jag tippar ändå av tradition på Juventus. De är för starka och stabila samtidigt som Inter dessvärre tappat lite för mycket på dem redan. Lazio och Inter tar därmed CL-platserna tillsammans med Atalanta, har svårt att se Roma hålla jämna steg med Atalanta som (i alla fall innan) hade avgörande spelare i sitt livs form. Tycker också att tabellen lite speglar vilka som jag tror kan få EL-platserna, alltså Roma, Napoli och Milan. Även om såklart Cagliari skulle kunna få till en sanslös form och smyga med där ifall någon av de andra tre gör en besviken. Slutligen tror jag att Brescia, SPAL och Genoa får bita i det sura äpplet och degraderas. (Johan Horn)

— Nu tror jag att vi kommer klara kontraktet. Brescia, SPAL är för svaga och det är nog Lecce också men jag tror Liverani kan trolla fram något extra och skickar ut Genoa i stället. Scudetton tror jag Lazio tar. Deras momentum kommer att hålla. CL är väl gjutna för Juve, Lazio, Inter och Atalanta. Napoli har nu fixat EL så jag antar Roma och Milan tar de andra två platserna. (Johan Stistrup)

— Lazio vinner ligan före Juventus, Inter och Atalanta i den ordningen. Europa League får Roma och Napoli spela. Eventuellt Milan också beroende på cupfinalens utgång. (Konrad Grönlund)

— Med risk för att låta både tråkig och feg behåller jag tabellen som där just nu. Atalanta kniper sista CL-platsen, Napoli håller Milan bakom sig och Genoa lyckas nagla sig kvar ovanför strecket. Det skiljer bara en poäng mellan Juve och Lazio men jag tror att vår rutin gör att vi drar det längsta strået. (Mikael Noaksson)

— Om ligan spelas klart tror jag att Lazio tar hem Scudetton om man håller nyckelspelarna skadefria. Lagets tunna truppbredd gör det hela mer svårt att förutspå. Champions League-platserna går till Lazio, Juventus, Inter och Atalanta. Till Europa League tar sig Roma, Napoli eller Milan. Ut åker Brescia, Spal och Genoa. (Niklas Tellini)

— Såklart en omöjlig fråga att svara på. Ett skakat land i en skakig värld, ett tight spelschema, fem byten som helt kan förändra en matchbild, ett tunt spelarunderlag, ingen tydlig ledare, inget tydligt förtroende - jag tror inte att det blir Milan som vinner. Men jag vill någonstans ändå ge mig rätt när jag spanar in en lite svajig Ronaldo och tänker att det kanske är de större stjärnorna och de mer - resultatmässigt - framgångsrika klubbarna som drabbats hårdare av avbrottet? Om jag har rätt, så kan verkligen vad som helst hända. Kommer Atalanta komma tillbaka och fortsätta göra dussin mål per match? Och Lazios fina form och Simones fastetsade ledarskap - är det fortfarande där? Vad har Juve egentligen och har Roma något kvar? Det kan komma att bli de minsta marginalernas spel. Borde den här säsongen ens spelas? Absolut. Borde den räknas? Nej. Men logiken och historien och den enorma mängd av förvärvade fotbollstimmar säger mig ändå att det redan etablerade försprånget gör att Juventus och Lazio spelar vidare i kampen om Scudetton. Tillsammans med de nuvarande top sex klubbarna är de redo för spel i Europa. Och bottenstriden är till viss del avgjord men det kommer att handla om vilket det tredje laget blir. Om Milan i sin premiär slår Lecce borta, tror jag att det nog blir just så - att bottenstriden förblir oförändrad. (Aldijana Talic)

— Tror att de som är sist just nu kommer att degraderas. Jag hoppas att Napoli tar en CL-plats, men det blir hårt. Har svårt att se att Juventus missar titeln, tror inte Lazio orkar fullt ut. (Fredrik Kreüger)

— Jodå. Jag tror att när vi väl sätter igång bollen så kommer nog Serie A att vara avgjord där någon gång i augustinatten. Juventus vinner. Därefter Inter, Lazio och Atalanta. Vi stannar kvar på en femteplats, tungt i tider där inte plånboken är alltför fet. Sen tar nog Napoli sjätteplatsen. Ur? SPAL, Brescia och så något av Genoa-lagen. (Erik Winell)

— Som alla vet har Juventus och Inter haft bittra ordfejder om ett par titlar i slutet av 00-talet, huruvida dessa var äkta och vem som i sådana fall var värdig vinnare. Om det nu blir någon ligasegrare säsongen 2019-20 blir det på många sätt en liknande situation då förlorarna alltid, fullt logiskt skulle kunna skylla på den förryckta säsongen. Det skulle vara lite ironiskt om Juve tappade titeln just ett sådant här år, eftersom snacket om huruvida den här säsongen ska räknas skulle komma. I bottenträsket ser ju SPAL och Brescia svagast ut. Även Genualagen och Lecce har det kämpigt. Det är främst dessa fem lag som Udinese ska se till att ha bakom sig. (Jesper Klingnell)

* * *