Ännu en säsong till ända
Säsongen 2005-2006 är över och vi har bjudits på högklassig fotboll. Vi ser tillbaka på säsongen och smygkikar även på framtiden.
Ännu en säsong är till ända, och det har varit en spännande och intressant sådan, trots att det även i år bara handlade om två lag i kampen om Scudetton. Istället har det varit mest spännande i kampen kring Europacup-platserna och i nedflyttningsstriden.
För Parmas del startade säsongen med goda förhoppningar, om att det skulle bjudas på fin fotboll och att en ny ägare skulle tillses. Säsongen innan avslutades på ett magiskt sätt, trots att det varit nederlag i princip hela säsongen. Den sommarkvällen i juni på Renato Dall'Ara i Bologna kommer för alltid att kommas ihåg av alla Parmafans, i vilken division klubben än spelar i.
Säsongens första match brukar vara intressant av flera orsaker. Givetvis är det alltid kul att säsongen drar igång men första matchen brukar ge ett hum om hur laget ser ut just denna säsong. Hur är den nya tränaren, de nya spelarna och hur fungerar den nya spelidén och taktiken? Det är frågor som man får ett någorlunda bra svar på i säsongens första match. I Parmas första match för säsongen stod sicilienarna från Palermo för motståndet.
Mario Beretta, Parmas nye tränare, fick inte den bästa starten och Palermo tog ledningen med 1-0 efter drygt 37 minuters spel. Målet kom till på en hörna, och Parmas oförmåga att försvara sig vid fasta situationer kvarstod från föregående säsong. Efter paus byttes trollgubben Morfeo in och Parma lyckades kvittera genom Mark Bresciano. Matchen slutade 1-1 och precis som säsongerna innan så slutade Parmas seriepremiär med ett oavgjort resultat.
I de efterföljande matcherna blev resultaten ungefär desamma. Parma misslyckades med att få till något stabilt spel och förluster blandades med kryss. Segrarna var få och man fruktade att denna säsong skulle bli lika usel som föregående, med skillnaden att i år hade vi ingen målskytt à la Gilardino att förlita oss på. Gilas ersättare Corradi hade inte lyckats få till målskyttet och bortsett från ett par strömål mot bottenlagen gjorde han inte mycket väsen av sig i målprotokollen. Trots det var han oerhört viktig i anfallsspelet och var precis den targetplayern som efterlystes i början av säsongen. Tråkigt nog hade han ingen rapp anfallspartner som kunde förvalta hans ihållande av bollen. Inte förrän Marchionni blev kvitt sin långa skada.
Matchen med stort M var den mot A.C. Milan på San Siro söndagen den 8:e januari 2006. Matchen var speciell för undertecknad då jag själv var på plats i Milano och fick bevittna denna underbara drabbning. Men matchen var också speciell av den anledningen att detta blev vändpunkten för Parmas usla spel. Parma tog ledningen efter att Dida sjabblat i luftrummet och lillebror Cannavaro kunde slå in 1-0. Men glädjen blev kortvarig och inom fem minuter hade Milan både kvitterat och tagit ledningen med 2-1. Innan halvleken var slut satte dessutom brassen Kaká 3-1 och det såg ut att bli en komfortabel seger för hemmalaget. För oss Parmafans såg eländet ut att fortsätta och vi närmade oss botten av tabellen.
När Marchionni satte reduceringen, 3-2 med 20 minuter kvar tändes hoppet. Och Parma tryckte på för en kvittering, spelarna visade helt plötsligt en vilja och kämparglöd som varit avlägsen tidigare. Visserligen får Milans försvar ta på sig mycket av ansvaret men Mario Berettas vrede över ett tveksamt domaringripande var som en symbol för ett nytt och uppvaknat Parma. Beretta fick rött kort och fick följa den återstående delen av matchen och sitt lags kvitteringsjakt från läktarplats. Schevchenko gjorde 4-2 med drygt 10 minuter kvar av matchen och ännu en gång antogs matchen vara avgjord men bara några minuter efteråt hade Marchionni än en gång tagit Parma ett steg närmare en ytterst viktig och oväntad poäng. Parma lyckades inte gå hela vägen fram men grabbarna i laget hade visat sig från sin absolut bästa sida denna kväll och var väl värda, åtminstone en poäng.
Efter debaclet i Milano tog Parma 31 (av lagets totala 45) poäng i seriens avslutande del och säkrade därmed nytt kontrakt, med fyra matcher kvar. I dessa fyra sista matcherna experimenterade Beretta friskt med nya spelsystem och han lät dessutom de yngre spelarna få chansen att spela till sig viktig Serie A-rutin inför framtiden. Parma hamnade slutligen på en tiondeplats i ligan och det får ses som godkänt med tanke på situationen i klubben.
Mario Beretta uttalade sig om framtiden bara några dagar efter att serien spelats klart. Han sade att han väldigt gärna ville förlänga kontraktet med klubben och att klubben dessutom skulle få nya ägare inom en vecka. Denna vecka är nu till ända men inga nya ägare syns till. Det talas om att ett bud har lagts på klubben men att detta ansågs vara för lågt. Den enda intresserade som sägs återstå är galne Valenza. Dessutom har Mario Beretta skrivit på för rivalen och Juventus-r*vslickande Siena.
Kanske är det så att Beretta lämnade det sjunkande skeppet snabbast möjligast för att rädda sitt eget skinn, så han slipper leta jobb bland klubbar i lägre divisioner senare i sommar. Kanske stack Mario för att en eventuell ny ägare är nära ett köp och har egna mannar att tillsätta i klubbens styrelse och tränarstab. Just nu vet vi i redaktionen lika mycket som alla andra Parmafans. Jag tror att det kan bli svårt att attrahera någon att lägga ett bud på klubben i nuläget då skandalen i ligan rullar på. Det sägs att man ska vara smått galen för att köpa en fotbollsklubb i Italien; kanske talar detta för just Valenza som ny president...
Spelarna lämnar precis som Beretta det sjunkande Parma. Marchionni skrev på för Juventus redan i januari. Cannavaro sägs vara klar att återvända till sin hemstad Neapel och dess fotbollsklubb Napoli. Corradi var i klubben på lån från Valencia, Parma vill ha anfallaren permanent i klubben men frågan är varifrån man ska få de pengar som krävs för att genomföra detta. Fernando Couto har sett sina bästa dagar och lämnar förmodligen även han klubben. Sébastien Frey som varit på lån i Fiorentina under denna säsong har gått till den toskanska klubben på permanent basis. Utöver dessa rycker storklubbarna (men även de mer mediokra sådana) runtom i Europa i spelare som Bonera, Bresciano och Simplício. Som ni ser så är en ny ägare den enda utvägen.
***
Skandalen i Serie A kan inte ha undgått någon, och det talas om att Moggi, Lazios ägare Lotito och Fiorentinas dito Della Valle, samt ett par andra skall ha gått ihop och försökt få ner Bologna och Parma i Serie B förra säsongen. Moggi skall ha försökt få Della Valle att ställa upp på den förre Juventusdirektörens eskapader men Fiorentina-ägaren skall till en början ha sagt nej. När sen Fiorentina hamnade i bottenstriden i slutet av förra säsongen skall Della Valle bett Moggi om hjälp. Syndabockarna valdes att bli Bologna och Parma för att klubbarna inte varit "samarbetsvilliga". Efter diverse konstiga domslut i de sista matcherna var det som bekant också dessa två klubbar som var tvungna att spela ett avgörande dubbelmöte för sin fortsatta existens i Serie A. Bologna förlorade och man kan inte undgå att tycka synd om klubben. Förhoppningsvis skipas rättvisa och Juventus, men även smutsen i Fiorentina och Lazio flyttas längre ner i divisionssystemet än vad Bologna gjorde.
***
Parmas mittfältare Mark Bresciano gifte sig i helgen med sin ungdomskärlek, Renee Capitanio hemma i Australien inför familj och vänner. Inga spelare från det australiensiska landslaget sägs ha varit närvarande men det tippas att bäste vännen Vincenzo Grella var best man på bröllopet.
Bresciano och Grella är nere i Australien för att ladda inför det stundande VM-slutspelet i Tyskland. The Socceroos spelar i veckan en vänskapsmatch mot Europamästarna Grekland.
