Ge Maresca mer tid!
Efter en förlöjligande förlust mot Lecce så borde tålamodet med Maresca ha nått vägs ände.
Jag har skrivit tidigare hur man under säsongen hittills efter varje match har kunnat läst snabba intervjuer med gamla ikoner som alla säger att Maresca behöver mer tid. Det har varit ett evigt tjatande om mer tid och det tycks aldrig ta slut. Hur mycket tid ska Maresca egentligen behöva? Ska Parma behöva kasta bort en hel säsong för Marescas skull? Är det till och med två säsonger som krävs?
Denna vecka är det Fabio Simplicio och Massimo Paci som uppmanar till mer tålamod för Maresca och då förstår man hur många forna Parmaspelare man har lyckats tagit sig igenom hittills. Det är faktiskt konstigt att Tomas Brolin ännu inte har fått uttalat sig på hälsingemål om att Enzo förtjänar mer tid men det plingar nog snart till i hans telefon också. Det är som någon slags trasig skivspelare som spelar upp samma meddelande om och om igen.
"Gä Maräsca mer tid!"
Parma blev slaktade av Lecce och den här förlusten väger tyngre av en annan anledning med. Den första tävlingsmatchen för Maresca som tränare för Parma var just ett möte i italienska cupen mot Lecce på hemmaplan. Och memorera det där med hemmaplan. Parma förlorade klart med 3-1 då och Lecce var minst en nivå bättre. I söndags förlorade Parma med 4-0 mot Lecce och Marescas manskap var minst 2 nivåer sämre än motståndet. Lecce ledde med 3-0 efter en halvtimme och ärligt talat den stora anledningen till att siffrorna inte blev större var för att Marco Baroni och hans mannar valde att slå av på tempot i andra halvlek och bara spela av matchen. Det var en skamfylld prestation att behöva bevittna. Det var inte värdigt och det märktes att spelarna tyckte det också då de valde att möta supportrarnas vrede efteråt med hopp om förlåtelse.
En spansk bluffmakare
Javier Ribalta anlände till Parma under fjolåret med ett flashigt CV som skulle blända de stora massorna. En ung, skärpt och fräck ny sportchef som ska föra Parma tillbaka till toppen. Han blev hyllad i somras från flera journalister och dök upp i Fabrizio Romanos podcast för att prata om Parmas nystartade projekt där siktet var inställt mot stjärnorna. Ju mer tid som går och ju mer Maresca misslyckas ju mer vrede känner jag mot Ribalta. För det är precis som många mycket smartare människor än jag själv har sagt. Att skylla allting på Maresca är en grov förenkling utav problematiken.
Det uttrycktes en oro kring Maresca från allmänheten inför säsongen. Att Maresca utöver att vara väldigt grön på den här nivån också predikade en offensiv fotboll som man fruktade inte skulle vara särskilt lyckosam i Serie B. Ribalta valde då att jämföra Maresca med flera tränare i Serie B som hade lyckats genom att predika en offensiv fotboll. Och det är framförallt en specifik jämförelse som etsat sig fast i minnescentralen.
Ribalta jämförde bland annat Maresca med Aurelio Andreazzoli som lekte hem serie B med Empoli för några säsonger sedan. Marescas ideér ska ha varit likartade dem av den gamle Andreazzoli. Det finns ett problem med detta.
Jag har sett en hel del Empoli den här säsongen av den anledningen att de har varit väldigt bra i år. Andreazzoli ser ut att få till det på ett sätt han inte lyckades med i förra Serie A vändan med Empoli. Men min tolkning är att det inte är Andreazzoli som ändrat sig, han står fast vid sin filosofi utan det är snarare så att Empoli har ett bättre lämpat spelarmaterial för hans fotboll än förra gången.
Empolis 4-3-1-2 är intressant att beskåda i synnerhet med den information vi nu tagit till oss. Eftersom Andreazzoli sätter helt andra spelartyper på planen än vad Maresca gör med sitt Parma och har tillgång till helt andra spelartyper. Faktum är att jag tror inte att Andreazzoli skulle lyckas särskilt bra med detta Parma heller. Empoli har en helt annan rörlighet och spelförståelse i bägge ändarna på det centrala mittfältet. Ett mycker mer kompatibelt mittfält som helhet.
Så detta innebär en av två saker. Antingen förstår inte Ribalta sig på Andreazzolis och Marescas idéer eller så gör han det och valde att inte ge Maresca de spelartyperna han behöver för att lyckas vilket är extremt märkligt eftersom detta då ger intrycket av att Ribalta inte direkt tror särskilt mycket på Maresca. Inget av dessa alternativ målar upp en särskilt respektingivande bild av spanjoren.
Respekten för Enzo börjar tryta
Maresca var fylld med ursäkter efter slutsignalen och det är ärligt talat inte värdigt. Det var trots allt inte någon uddamålsförlust Parma åkte på utan det var en rejäl utskåpning. Parma hade förlorat redan innan matchen startades i princip. Maresca hade inte lärt sig någonting från förlusten i cupen mot Marco Baronis Lecce tidigare.
Den hyllade italienska journalisten Alfredo Pedulla sparade inte på krutet gentemot Maresca. Han sade att om allt Maresca har att komma med är ursäkter så borde han bara hålla käften. Och jag håller med i detta. En av ursäkterna komiskt nog var att Parma spelade på bortaplan vilket är intressant eftersom Ennio Tardini inte erbjöd något skydd förra gången Maresca gick upp emot Marco Baroni som jag skrev om längre upp. För mig är förtroendet för Maresca tyvärr förbrukat. Och säsongen befinner sig i ett slags limbo tills det att Parmas ledning tar förnuftet till fånga och byter ut honom. Men som jag redan skrivit om så har man investerat väldigt mycket i Maresca, och det handlar inte bara om pengar utan även i stolthet och trovärdighet. Det är ganska uppenbart att gubbarna i toppen inte vill behöva erkänna sitt misstag och komma krypandes till korset. Men just nu sitter de och enbart ber till högre makter att Maresca ska lyckas med någonting som det är uppenbart att han inte är förmögen till.
