Reggina - Parma
2 - 1

Det får nog räcka nu, Enzo

Efter ännu en dålig insats och förlust så börjar det bli dags att fundera på en framtid utan Enzo Maresca.

Serie B är unik

Det var just detta Parmas klubbdirektör Javier Ribalta sade flertalet gånger inför säsongen. Hur unik Serie B är som serie. Det finns ingen liga som denna, utmaningarna man tampas med här nere är av ett eget slag. Ribalta hävdade att han visste detta, han hade hjärnkoll på Serie B efter sina år i Novara som chefscout. Lik förbannat anställer alltså Parma en tränare helt utan erfarenhet av denna serie eller det italienska seriesystemet som helhet. Maresca är helt chanslös mot de rutinerade Serie B-rävarna. Gubbar som Alfredo Aglietti, Marco Baroni och även Rafael Benitez förre detta assisterande Fabio Pecchia har klätt av den unge Enzo i årets Serie B hittills. Det är fascinerande faktiskt, Parma beskrevs som seriens PSG inför säsongen men har framstått som ett lag som ska vara tacksamma om man undviker nedflyttningsstrid. Och samtidigt som jag känner frustration och lite ilska över detta så känner jag samtidigt glädje över vilken fantastisk serie detta trots allt är. Och märkligt nog lite stolthet. Därför när man som Calcio-fantast påpekar just Serie B:s styrka och charm, dess unikhet känns det ofta som att andra fotbollsentusiaster himlar med ögonen. De tror att man överdriver eller är förblindad av sina känslor för Italien. Men den här säsongen bevisar att vi har rätt i allt vi sagt och allt vi trott. Du kan inte segra i Serie B om du inte besitter den nödvändiga förståelsen för den här serien. Det är intressant att fundera kring hur väl många av topptränarna runtom i Europa hade klarat sig i Serie B. Jag tror att de flesta tränarna i La Liga, Premier League och Bundesliga hade floppat. Serie B kräver en viss typ utav tränare. En tränare som kan se igenom hägringarna och undvika alla de fällor som är gillrade. Denna tränare är inte Enzo Maresca ännu.

Toppfotbollen har utvecklats till en ideologisk kamp nuförtiden men Serie B är fortfarande kvar i sina lilla bubbla där varje fotbollsmatch är mer som ett parti schack. Maresca kliver ut och spelar samma drag i varenda match och moståndarna är extremt medvetna om detta och kan alla motdragen. Det spelar ingen roll att Maresca har en springare och ett torn mer än motståndarna, det blir lik förbannat nästan alltid schackmatt för Parma.

1+1 = ?????

Det var ganska uppenbart under gårdagen att Maresca tappat spelarna i mitt tycke. Det kändes som att man först började anstränga sig under de sista 10 minuterna utav matchen. Jag sitter och funderar på varför Marescas fotboll inte fungerar varken offensivt eller defensivt. Min generella take är att väldigt mycket kretsar kring högt presspel, att den generella tanken är att Parma ska pressa tillbaka motståndet och vinna bollen högt upp hela tiden vilket är anledningen till att man har sådana offensivt framtunga elvor. Maresca tänker att man inte kommer behöva försvara sig särskilt ofta. Men Parmas presspel är inget vidare och är ganska enkelt spela sig ut från för motståndaren och resultat blir då att Parma lämnar en öppen korridor centralt på planen för motståndaren att exploatera.

Parma ställer allt som oftast upp med två ytterforwards, en central anfallare och två offensiva mittfältare. Ni hör ju hur det låter. Det hade inte ens fungerat i den virtuella världen är min åsikt. Och det som stör mig mest och som får mig att tvivla lite grann på Marescas fotbollsförståelse är att defensiva spelare ofta är de främsta presspelarna. Det är ju Gabi och N'Golo Kanté som varit de främsta presspelarna senaste decenniet i princip. Samma sak var ju Allan en otroligt viktig pjäs för Sarri på grund av dennes presspel. Vitala aspekter i presspel är defensiv spelförståelse, förmågan att värdera och sedan även tajming i tacklingarna. Vazquez och Brunetta är ganska usla på detta. Juventus har en liknande problematik med Dybala exempelvis som är en begåvad spelare rent speltekniskt men helt värdelös på presspel. Parma sitter inne på en radda spelare som är begåvade med bollen men värdelösa utan den, och man måste ha spelare på planen som är bra utan boll för att kunna vara ett lag som har bollen ofta. Johan Cruyffs kända citat att han bytte in en defensiv bollvinnare när han jagade mål var inte ett ironiskt uttalande. För att kunna ha mycket boll måste man först kunna vinna bollen. Och Parma har förtvivlat svårt att vinna bollen och detta påverkar självförtroendet hos spelarna. Om du hela tiden måste känna rädsla över att förlora bollen så kommer det ha en negativ effekt på vad du väljer att göra med bollen när du väl har den.

Dags att rädda upp säsongen

En ny tränare behövs. Jag tycker inte Maresca har visat tillräckligt mycket för att han ska vara värd en vintermercato. Om Parma värvar in en defensiv mittfältare till exempel som ska vara en del utav lösningen så är jag inte övertygad om att han ens kommer att lämna bänken om Maresca sitter kvar. Jag såg Brunetta exempelvis som backup till Vazquez inför säsongen medan Maresca tycker att de bägge två ska befinna sig på planen trots att de bidrar med exakt samma saker. Brunetta har för övrigt varit som bäst när Vazquez inte befunnit sig på planen, de raderar ut varandra ofta när de spelar tillsammans.

Man ska inte dyka ned för långt i det mörka djupet. Rätt tränare kan vända på situationen relativt snabbt. Jag minns förförra gången Parma var i Serie B när man inledde väldigt likartad med Luigi Cagni som tränare. Man hade förhoppningar på absolut toppstrid men istället blev det medioker pannkaka. In kom då Francesco Guidolin och kort därefter var Parma helt plötsligt seriens kanske bästa lag.