Lagbanner
Fabio Cannavaro - för alltid en parmigiano
Kommer alltid vara älskad i Parma. Per sempre un parmigiano!

Fabio Cannavaro - för alltid en parmigiano

Från grusplanerna i Fuorigrotta till Olympiastadion i Berlin. Det här är historien om världens bäste försvarare, Guldbollen-vinnaren 2006, Fabio Cannavaro.

Fabio Cannavaro vann Ballon d'Or, Guldbollen som översättningen lyder 2006. Det prestigefyllda priset som årligen delas ut av det franska magasinet France Football till den spelare som gjort störst avtryck under året på den europeiska kontinenten. Det är tio år sedan priset delades ut till en försvarare senaste gången, och det är inte mer än rätt att Fabio Cannavaro får det i år. Kritiska röster har höjts mot att Cannavaro inte är den rättmätiga vinnaren, då han utöver VM-slutspelet inte gjort någon vidare superb säsong. Men den som följde den italienska ligan under förra säsongen såg Cannavaros överlägsenhet i det defensiva arbetet. Att han inte börjat lika lyckat i sin nya klubb Real Madrid är bara tillfälligheter och jag är övertygad om att Canna snart börjar leverera även där.

Historien om Fabio Cannavaro börjar i Neapel den 13 september 1973. Han var den andre av tre söner till mamma Renata och pappa Paolo. Fabio visade tidigt sin kärlek för fotbollen och brukade spela på de små grusplanerna i Fuorigrotta. Vid åtta års ålder började han spela i det lokala laget och tre år senare fick storlaget Napoli upp ögonen för den talangfulle Fabio och han började spela i klubbens ungdomslag. Han var med och ledde laget till seger i Campionato Allievi 1987. Samtidigt genomgick klubbens A-lag sina glansdagar och en viss Diego Maradona ledde laget till Scudetton. Fabio var en stor beundrare av laget och Maradona, och följde laget varje söndag då de spelade på San Paolo där han var bollkalle. En annan spelare som gjorde avtryck hos Fabio var försvararen Ciro Ferrara.

Under en träningsmatch mellan A-laget och Primavera, som Fabio tillhörde gick den unge försvararen stenhårt in i en duell med självaste Maradona. En klubbtränare blir fly förbannad på Cannavaro, som kunde skadat lagets stora stjärna, men mannen med nummer 10 på ryggen går istället fram och berömmer den unge Fabio; "Bravo, det var bra gjort!"

Den 7:e mars 1993 får så Fabio äntligen göra A-lagsdebut i Napolitröjan. Laget gästar Juventus på Stadio Delle Alpi och Cannavaro får göra ett inhopp. Trist nog förlorar hans Napoli med 4-3, och åren efter Maradona-eran blir väldigt tunga för Neapel-klubben som tvingas sälja sin unge mittback till Parma sommaren 1995. Han kommer till en klubb som är på sin absoluta topp och som just har vunnit UEFA-cupen för första gången. I Parma förenas han med en annan framtida världsback Lilian Thuram och målvakten Gianluigi Buffon och bildar med dessa två ett av Europas mest fruktade och respekterade försvar.

I Parma startar den framgångsrika karriären på allvar och Fabio är med när laget säsongen 1998-99 spelar hem UEFA-cupen, den inhemska cuptiteln samt den italienska supercupbucklan. Och i ligaspelet placerar man sig bland de fyra bästa och får spela Champions League-fotboll säsongen efter.

Det är också i Parma som Cannavaro för första gången blir uttagen till det italienska landslaget. Tidigare har han tillhört Azzurrini, det italienska U21-landslaget som under förbundskapten Cesare Maldinis ledning vunnit U21-EM -94 och -96 men den 17 januari 1997 får han äntligen, för första gången dra på sig den italienska A-landslagströjan när Nordirland besegras med 2-0. Det har sedan blivit hela 102 landskamper och med det är han tredje meste landslagsman bakom Paolo Maldini (126 landskamper) och Dino Zoff (112), men Canna har god chans att gå om båda två då han bara är 33 år ung.

Han blev en stor ikon på Ennio Tardini, älskad av fansen, fruktad av motståndarna och när Thuram och Buffon lämnade klubben sommaren 2001 stannade lagkapten Fabio Cannavaro kvar för att fortsätta hjälpa klubben som givit honom så mycket i karriären. Han blev kvar i Parma ytterligare en säsong men sommaren 2002 lämnade han till slut Parma för Inter. Massimo Moratti fick punga upp med 32 miljoner euro för att få över försvarsjätten till Milano. Men som så många andra blev inte Cannavaro så värst jättelyckad på Giuseppe Meazza. Han tröttnade på Inter och när Juventus visade sitt intresse nappade Cannavaro direkt. Han återförenades med sina gamla lagkamrater från Parma, Thuram och Buffon när han sommaren 2004 gick till Juventus. I Juventus återkom självförtroendet, som fått sig en rejäl törn under tiden i Inter. Han blev genast dominanten i försvaret hos de svartvita, men lyckades aldrig vinna någonting i klubben. Visst, klubben vann ligan båda säsongerna Fabio var i klubben men det är titlar som nu har tagits ifrån dem.

Visserligen vann Fabio Cannavaro VM-guldet, det största man kan vinna som fotbollsspelare, tillhörandes Juventus men sina överlägset största framgångar fick han under åren i Parma. Han var med och vann titlar både på hemmaplan och ute i Europa, han blev för första gången uppkallad i det italienska landslaget och han var del i det lag som fortfarande kallas för Parmas bästa någonsin. Laget som erövrade den europeiska kontinenten och som hade vunnit ligan säsongen 96-97 om ligan hade varit så korrupt.

Fabio Cannavaro har med sin bestämdhet och ödmjukhet vunnit mycket respekt och vördnad hos fotbollsälskare världen över. Han spelar hårt men aldrig fult, vilket han visade i sommarens världsmästerskap där han inte drog på sig en endaste varning eller utvisning. Utanför planen driver han tillsammans med idolen och vännen Ciro Ferrara välgörenhetsstiftelsen FCF, Fondazione Cannavaro Ferrara, som samlar pengar för införskaffandet av utrustning till cancerforskning på ett sjukhus i hemstaden Neapel.

Att det är just Cannavaro som vinner Guldbollen i år är ingen tillfällighet. I en tid då folk pratar om offensiva storheter som Ronaldinho och Kaka, och deras magiska spel har världens bästa försvarare Fabio Cannavaro visat att defensivt spel kan vara minst lika vackert.

Grattis Fabio Cannavaro!

Cihan Dalaba2006-11-28 18:10:00
Author

Fler artiklar om Parma