Katastrof!
Att den italienska domarnivån håller en fasligt låg standard visste vi om tidigare, men under helgens ligaomgång nådde vi en ny bottennivå...betydligt lägre än vad vi sett tidigare!
Messina-Palermo; söndagsderby på Sicilien. En match som betyder mycket för båda lagen. För Messina som måste ta sig upp över nedflyttningsstrecket, för rivalerna Palermo som är med i kampen om en Champions League-plats. Ett derby! Kriterierna för hur hög domarstandarden ska vara i en så pass viktig match, i en av världens bästa ligor, bör vara ytterst hög. Men när man sedan tänker efter ännu ett snäpp kommer man till insikt att detta är Italien.
För drygt ett år sedan genomgick den italienska fotbollen en skandal. Vi behöver inte gå närmre in på vad som hände då det redan borde vara känt för de flesta. Det har talats om krafttag mot fusket, det har talats om krafttag mot huliganismen, men resultatet: Ingenting!
Gianluca Paparesta var en av domarna som blev avstängd förra sommaren för sin inblandning i den så kallade Calciopoli (även kallad Moggipoli)-skandalen. Han fick en åtta månader lång avstängning från att döma fotboll. Men redan i oktober i höstas var han tillbaka; hans avstängning var hävd och han kunde åter döma italiensk ligafotboll. Att låta en domare som blivit dömd för mutbrott få fortsätta döma är som att låta en pedofildömd person få jobba på dagis. Det finns ingen logik i det hela!
Onsdag förra veckan; Ascoli-Parma på Cino e Lillo Del Duca-stadion i Ascoli Piceno. Viktig match för nedflyttningsstriden. En vinna eller försvinna-match. Vem som får döma matchen? Jo, Gianluca Paparesta!
Parma spelar en fin fotboll och anfaller friskt mot ett pressat Ascoli. Såväl Igor Budan som Andrea Pisanu gör fullt regelrätta mål (visserligen gör inte Budan mål utan har öppet mål när han blåses av för en felaktig offside) men Paparesta dömer bort båda målen. I Pisanus fall för ruff, men reprisbilderna visar klart och tydligt att det är Ascoli-spelaren som ruffar mest. Nu slutar matchen 0-0 och båda lagen får ses som förlorare i denna ack så viktiga match.
Men låt oss då gå tillbaka till matchen på Sicilien. Matchen där italiensk domarstandard nådde en ny bottennivå. Misstagen som görs i denna derbymatch är otroliga. De får absolut inte förekomma på en sån här hög nivå som Serie A ändå är.
Palermos Di Michele blir brutalt nedsparkad av Messinas Lavecchia innanför straffområdet. Solklar straff, no if's or but's - det är straff och det ska blåsas för det också. Men domare Nicola Ayroldi, som står kanske max fem meter från situationen vinkar avvärjande och menar på att Di Michele ska sluta filma. Rätta mig gärna om jag har fel, men brukar inte den filmande spelaren få ett gult kort om han gjort sig skyldig till en filmning? Ingen straff alltså men det kommer mera...
Messina går till anfall och bollen slås från mittfältet till en rushande Alvarez på högerkanten. Alvarez hinner dock springa innan bollen har slagits och befinner sig därmed i en offside-position när passningen kommer. Linjedomaren står endast en meter bakom Alvarez och bör således ha perfekt och felfri överblick över situationen. Men han låter spelet fortsätta och Alvarez kan slå ett inlägg som Riganó sätter pannan till och det är 1-0. Hur linjedomaren kan missa att det är offside är för mig ofattbart. En mer solklar offside finns inte, t o m en blind man hade kunnat se att Alvarez är offside när bollen slås. Varför vinkas det då inte för offside?!
I andra halvlek blir även Andrea Caracciolo nedparkad av Parisi i straffområdet när han ska sätta bollen i mål och även då väljer Ayroldi att inte blåsa för straff. Istället visar han ut Caracciolo för protest! Messina och Riganó kan göra sitt andra mål och tar tre viktiga poäng i kampen om nytt kontrakt.
Det må ses som att jag är en dålig förlorare som klagar över dessa domslut och många tycker säkert att jag bör koncentrera mig på mitt Parma istället. Men sådana här domslut drabbar Parma både direkt och indirekt. Att bottenkonkurrenterna får såna fördelar ger givetvis resultatet att de drar ifrån poängmässigt. Men samtidigt är det en oerhörd smäll mentalt och för självförtroendet. Varför ska vi kämpa och slita arslet av oss när konkurrenterna tilldelas poäng gratis av domarna? Vad finns det då för mening med att kämpa?
Efter gårdagens match har konspirationsteorier förekommit och självklart talar folk om att Milans älskade Silvio Berlusconi står bakom. Jag tänker inte diskutera huruvida detta påstående är sant eller inte men en sak är säker: så länge domarstandarden är så här usel kan vi glömma att kalla vår liga för den bästa och roligaste ligan. För vem vill följa en liga som är uppgjord på förhand?
Jag hoppas innerligt att dessa domarmisstag inte ska avgöra bottenstriden. Blir så fallet att det gör det så hoppas jag att vi får med oss Messina ned till helvetet! Tredje gången gillt...
