Inter - Parma 2-0
Det blev som väntat. En ganska komfertabel Interseger.
Parma ställde upp i princip som vanligt. Enda skillnaden från uppställningen som spåddes vara den startande, var att Gasbarroni flyttades ner ett steg så en extra mittback kunde användas. Parma startade med en 5-3-2 uppställning: Bucci, Ferronetti, Couto, Paci, Contini, Parraviccini, Dessena, Gasbarroni, Rossi, Budan. Således fick Morfeo starta matchen på bänken.
Första halvlek:
Inter startade i sant Juventus manér. Ett långsamt passningsspel som har som huvudsyfe att mala ner motståndaren. Men i matchens inledning var Parma bra med och Budan och Rossi testade reservkeepern Toldo med några skott som inte vålade några större bekymmer. Inter tog allt eftersom över initativet och skapade matchen första riktiga målchans efter slarv av Paci. En snabb Stankovic kunde snappa upp bollen och spela fram Cambiasso som sköt långt utanför i ett näst intill friläge.
Nu tog Inter över än mer. Figo skapade matchens hetaste målchans när han efter en hörna drivit med sig bollen och fått iväg en projektil som precis gick utanför. Parravicini försökte inte vara sämre och testade Toldo med en frispark, den gick tyvärr utanför. Det gick några minuter och när matchklockan nått dryga 30 minuter höll Materazzi på att cykelsparka in ett ledningsmål för Inter. Men hans spark räddades akrobatiskt av Luca Bucci.
Nästa Inter-läge skulle Crespo få. Efter att ha bröstat ner bollen hade han bara att smälla in bollen från dryga 9 meter. Men skottet gick på Continis arm och över ribban, resultat? Inte ens hörna. Halvleken avslutades med ett skott från Cambiasso som inte vålade Bucci några större problem.
Andra halvlek:
Andra halvlek forsatte som den första slutade. Inter, Inter och mera Inter. Men någon riktigt het målchans skapade man inte. Det krävs en individuell prestation, modell större för att bryta dödläget. Maxwell får bollen ungefär på mittplanen, vid sidlinjen. Petar den förbi en korkad Ferronetti, sprintar ner mot straffområdet, spelar den till Crespo, får den tillbaka dribblar två-tre spelare och pangar sedan upp den i krysset. Ett riktigt klassmål.
Nu hade Inter bud på fler mål och Stankovic löpning på 20-30 meter avslutades med ett skott utanför. Även Adriano visade gammal känsla när han chippade fram bollen till en framrusande Maicon, men som missade grovt från 3 meter. Men det skulle inte dröja länge förens firma Adriano-Crespo kunde punktera matchen. Adriano får en passning, vräker sig förbi en försvarare. Kommer en annan (Contini, vem annars?) den fintas bort med en överstegsfint. När väl Adriano är fri väljer han att spela Crespo som kan rulla in bollen i ett öppet mål. Crespos 200:e mål sedan han kom till Europa.
Efter detta släppte Inter på initativet och Parma kunde ta över allt mer eftersom. Morfeo introducerades, och buades häftigt ut av Interpubliken. Han skulle nästan direkt göra avstamp i matchen. Han skarvar bollen till Gasbarroni efter ett väggspel, men Toldo gör en mirakelräddning på Gasbarronis hårda markskott.
Några minuter senare upprepas det, Gasbarroni till Morfeo som slår den tillbaka till Gasbarroni, som skjuter. Men Toldo räddar den. Returen försöker Gasbarroni chippa in till en framstormande Rossi. Men Maicon kan nicka bort den på mållinjen.
Parma forsatte pressa men fick aldrig till det sista. Adriano var nära att göra 3-0 efter en fin passning av inbytte Mariano. Men efter att ha gjort bort Contini, vem annars? Så skjuter han över från 5 meter. Hade det varit den Adriano som spelade i Parma hade han satt det läget blundande.
Parma fick ännu ett läge men Rossis stenhårda volleyträff tog på Materazzi och sedan i stolpen och ut till en resultatlös hörna. Recoba hade matchens sista målchans när hans 25 meters försök kunde stiligt räddas av Bucci.
Summering:
Undertecknad anser att Parma gjorde en helt godkänd insats. Tycker man inte blev "massakerade" som redaktör Fredholm tycker. Parma mötte ett övermäktigt Inter och gjorde tvärt emot vad andra lag brukar göra på San Siro, ställa lagbussen i straffområdet. Som Mourinho hade sagt. Parma får ta med sig det stundtals fyndiga anfallsspelet. Men det som var illa var att man allt för ofta tappade bollinnehavet på ett onödigt sätt. I synnerhet var Paci och Contini katastrof med fötterna.
Nu har Parma tre raka hemmamatcher. I tur och ordning; Livorno, Catania och Fiorentina. Det måste komma två segrar där för att kampen om överlevnand inte endast sluta i en kamp utan något lyckligt slut.
Vill avsluta med några ord från en speciell person hos alla Parmafans: "Jag är glad över mitt 200:e mål sedan jag kom till Europa. Men jag är besviken för att det är mitt första mot Parma, det laget jag kom till när jag först lämnat Argentina. Jag hoppas innerligt att Parma inte blir nerflyttat. Jag ska försöka hjälpa dom genom att göra mål på Reggina i nästa veckas match." Hernan Crespo.
