Dagen efter: Bottenstrid i år igen?
Tre matcher har spelats den här säsongen och facit är ett kryss, två förluster med sju mål i baken. Ska det bli nedflyttningskamp i år igen?
De senaste säsongerna har vi harvat i botten och klarat nytt kontrakt mer eller mindre i säsongens sista match. Förhoppningarna inför säsongen var att vi i år skulle klara av det mycket tidigare. Men efter tre tävlingsmatcher spelade, varav två i serien så kanske förhoppningarna har grusats redan nu. Två gjorda mål, fyra insläppta; ska man räkna in Coppa-resultatet så ser det ännu dystrare ut, 3 gjorda, sju insläppta. Hur kan det vara så här, i år igen? Försvarsspelet har varit undermåligt de senaste säsongerna och inför varje säsong har man hoppats att det ska ha förbättrats men när säsongen drar igång så är det samma försvarsmisstag som dyker upp, år efter år. Klantiga ingripanden som leder till straff, eller nonchalans vid fasta situationer som motståndarspelarna kan gå upp och nicka in bollen.
Ja frågan är hur det kan vara så här igen? Har inte klubben lärt sig av de senaste åren? Jag tror inte problemet ligger i försvararna och deras individuella prestationer utan lagets försvarsspel som helhet. För det kan väl omöjligen vara fel på precis ALLA försvarare som spelat i Parma de senaste tre åren? Mentaliteten i laget är inte den bästa och har varit sådan på sistone. Man viker ner sig efter ett bakslag och lyckas inte resa sig. Vi har haft tränare som behärskat förmågan i att ge spelarna självförtroendet tillbaka efter ett baklängesmål, men otaliga är de tränare som misslyckats med samma sak. Att man släpper in mål är inte problemet, för det gör alla lag utan problemet ligger i hur man hanterar detta bakslag, hur man reser sig ur nederlaget!
I premiären reste sig laget efter ett baklängesmål och gick upp i ledning. Trots detta blev det ingen seger utan 2-2. Men det vi såg i premiären visade på att den här förmågan jag talade om finns där. Något som saknades stora delar av förra säsongen. Att det blev förlust igår var olyckligt men det var inte mycket som talade för en seger när lagets stöttepelare i anfallet Budan saknades. Di Carlos taktik 4-3-3 går ju ut på att Budan ska agera target och lägga ner bollarna på sina medspelare. När han saknades, och hans inköpte ersättare Corradi inte hann bli spelklar så är det ganska naturligt att taktiken inte kommer att hålla. Istället hade man kunnat gå ner på en taktik som hade gynnat laget bättre. Man kunde ha dragit nytta av att ha en kreatör som Morfeo i truppen, kanske hade det löst situationen bättre?!
Förlusten igår var olycklig men det är inte på något sätt kört ännu. Säsongen är fortfarande ung och det går att rätta till misstagen. Det gäller bara att kunna resa sig ur nederlaget. Vi har varit med om en konkurs, ett namnbyte, sett spelartruppen styckas upp och säljas bit för bit, tre säsonger där vi har harvat i botten, ett Spareggio, ett ständigt famlande i mörkret efter en ägare och vi har klarat oss, vi har rest oss och det är detta vi ska ha med oss. Det är detta som ska nötas in i spelarnas huvuden. Vi ger inte upp! Fotbollsklubben Parma dör aldrig!
