Dagen efter: Sista tio
Parma verkade ha bärgat segern när Siena lyckades kvittera i matchens sista skälvande minuter. Därmed tappade Parma ytterligare poäng i kampen kring nedflyttningsstrecket.
När Davide Matteini satte 2-1 bakom Eleftheropoulos i Siena-målet med drygt tio minuter kvar, verkade Parma gå mot tre ytterst viktiga poäng. Men som så många gånger förr så tappar man en ledning i slutet av matchen. Man tappar tre poäng, som är oerhört viktiga med tanke på lagets tabellposition. På bortaplan skulle en poäng ses som okej men inte på hemmaplan, på Ennio Tardini. Där ska man vinna mot de mindre lagen. Det är ett måste för att inte dras in i bottenstriden.
Vad som hände mot Siena igår är ingen engångsföreteelse. Faktum är att Parma tappat väldigt många poäng i slutet på matcherna under säsongen. Senast innan Siena, mot Palermo hade man en 1-0-ledning men Palermo lyckades kvittera i 89:e minuten genom Amauri. Fyra tappade poäng på en vecka. Mot Udinese borta, tidigare under säsongen hade man, trots hemmalagets intensiva press, ledningen med 1-0. Men Udinese lyckades kvittera i 80:e minuten och i 94:e gjorde man också 2-1. Ytterligare två poäng förlorade. Sex poäng som man förlorat i slutminuterna av matcherna. Poäng som skulle inneburit att Parma haft åtta poängs marginal till nedflyttningsstrecket. Poäng som skulle inneburit att Parma varit inblandat i en kamp kring Europaplatserna.
Givetvis kan man inte tänka i banorna "tänk om", men det verkar väldigt konstigt när ett lag tappar så många poäng i slutet av matcherna. Vad kan det bero på? Att de är dåligt tränade och inte orkar hålla i 90 minuter? Att Di Carlo är en dålig tränare? Eller det kanske helt enkelt beror på att spelarna inte kan spela taktisk catenaccio-fotboll, med fokus på att hålla ledningen. Varför envisas man då med att sjunka tillbaks med hela laget och låta motståndarlaget anfalla när det uppenbarligen inte fungerar? Det borde ju vara lättare att fortsätta spela "sitt spel" om det har lyckats så långt i matchen. Motståndarna går framåt och ligger högt upp i banan, vi ligger lågt i banan och man behöver inte vara kärnfysiker för att förstå att det kommer sluta illa. Fortsätt istället att spela som man gjort, ligg högt uppe i banan och tillåt inte att motståndarlaget kan anfalla. För går de framåt så blottar de sig bakåt. Enkel logik.
Catenaccio-fotboll skall spelas om man har manskapet till det, om man har stabila försvarsspelare. Vi har inte detta, så sluta envisas med att spela på det här sättet. Nästa vecka väntar Juventus. En match som undertecknad ska bevittna på plats. Och jag hoppas att spelarna visar på stark moral och kan ge de svartvita en match. Givetvis hoppas man på att det inte blir poängtapp i slutet även där.
FORZA PARMA!
