Aslan analyserar: Önskelista till jultomten
Vinteruppehållet närmar sig med stormsteg. Det är sista chansen för lag att antingen rusta upp för toppstrid eller för att undvika nedflyttning. Vissa har miljoner att handla för...Och andra har knappt pengar till lönerna. Här ska jag presentera ett par spelare som jag gärna ser i Parma efter nyår. Idag börjar vi med mittfält och anfallare.
Jag kommer ihåg säsongen 95/96 väldigt väl. Det var säsongen då en av mina absolut största hjältar Hristo Stoichkov helt plötsligt blev klar för klubben i mitt hjärta. Många kanske har svårt att dra en parallel med dagens fotboll och stjärnor. Jag skulle vilja säga att det kan närmast kan liknas med att Sevilla idag skulle lyckas knyta till sig Drogba. Hristo var kanske inte världens bäste spelare men han var en av de mest omtalade. Hans talang gick inte heller av för hackor. Nästan på egend hand hade han något år tidigare fört Bulgarien till VM-semifinal där de tvingades kapitulera mot Italien.
Men ingen kärlek varar för evigt. Hristo sägs ha sagt att det finns två Jesus, en uppe i himlen och en här nere på jorden. Hans namn betyder nämligen Jesus på bulgariska. Men det var längesedan Parma hade en frälsare och Messias i klubben. Avsaknaden av en ledare i klubben är lika klar som avsaknaden av lugn i Italiensk fotboll just nu.
Jag vet inte om Ghirardi kommer öppna plånboken i Januari. Jag vet inte ens om någon spelare med en gnutta ambition är villig att komma till staden som inte ens längre kan producera världens bästa ost och skinka, men ibland måste man få drömma sig bort.
Det finns många spelare runt om i bra klubbar som just nu har träflisor i baken efter allt bänknötande. En sådan är Adriano som landade i Brasilien för ett par dagar sedan och berättade för den samlade brasilianska journalistkåren att han ville bli räddad - från Inter och Italiensk fotboll. Men det är just nu inga Adrianos vi behöver, utan snarare hårt arbetande killar som har sin bästa tid framför sig och inte bakom. Här är min önskelista till jultomten.
Till mittfältet/anfallet önskar jag dessa spelare med priotering på:
1. Yoann Gourcuff (Milan)
Många spelare har jämförts med Zidane, Maradona och andra jämlikar men få har faktiskt motsvarat förväntningarna. Zidane var elegant, ledare och ett tekniskt geni i en och samma. Yoann är inte mycket sämre. Med en mognad som 21-åringar sällan har är han en spelare som kan gå väldigt långt. Men då gäller det förstås att få speltid och skaffa sig erfarenhet. 15 minuter varannan match räcker inte och fortsätter det så kan han gå samma öde tillmötes som många andra franska stortalanger som aldrig tog de sista kliven framåt.
Yoann har dock gång på gång hävdat att han inte är intresserad av att flytta eller bli utlånad men med megatalangen Pato spelklar i Januari kan det mycket väl bli en realitet. En utlåning till Parma kanske skulle rädda ynglingens karriär och ge han den push han behöver för att ta nästa steg i utvecklingen. I en harmonisk och lugn miljö har han alla förutsättningar för att bli en bättre och starkare spelare.
2.Julio Cesar Leon (Genoa)
Vilken kraft. Vilken styrka och vilken teknik. Leon har överträffat mig under hösten när jag sett han spela. Han vågar utmana och han vågar misslyckas. För det har han också fått utdelning och goda betyg i Italienska tidningar. Tillsammans med Marco Boriello har han satt skräck i de flesta försvar hemma på Luigi Ferrari och det råder ingen tvekan om att denna spelare nästa år representerar en bättre klubb. Spelaren som värvades som ersättare till Sculli (Som hade en fin period för ett par år sedan) är en komplett anfallare. Skulle komplettera Budan eller Corradi utmärkt i anfallet.
3. Alexis Sánchez (River Plate)
Alexis Sánchez har redan provat på livet som proffs i Italien. Han är enligt ett par källor ägd av Udinese men spelar just nu för den klassiska storklubben River Plate i Argentina. Hemma i Chile kallas han för Niño Maravilla (Underbarnet) och debuterade i Chiles landslag som 17-åring och har redan hunnit göra mål. Blott 18 år gammal har han redan visat sig vara redo för större uppdrag och kommer troligen få chansen i Serie A i framtiden.
I Chile jämförs han redan med nationalidolen Marcelo Salas och många chilenare börjar tro på en ny storhets tid lik den när Zamorano och Salas härjade. Sánchez ses som den som ska ta upp kampen med Messi och Aguero och en värvning av han vore en dröm. Han är teknisk, snabb och väldigt irrationell. Lite av publikmagnet då han snabbt blir fansens kelgris i de klubbar han hitills spelat för.
Imorgon kommer en artikel där jag presenterar spelare till försvaret och målvaktsposten. Ingen av dessa spelare är dock kopplade till Parma på något sätt utan mer en önskning från min sida.
