Krönika: K-R-I-S!
Parma fortsätter att underprestera och Serie B kommer allt närmre. Ska vi reda ut saker och ting precis som tidigare år, eller är detta året då verkligheten hinner ikapp Parma?
Förlust tidigare idag mot Sampdoria med 2-1 hemma på Tardini och ytterligare en förlust läggs till i förlustkolumnen. Vi är uppe i tolv förluster den här säsongen. I jämförelse med antalet vinster (fem) så är det alldeles för mycket.
Vi har skyllt många förluster på otur och domarmisstag, men vi kan sluta ljuga för oss själva. Försvarsmisstagen är den klart största anledningen till att vi ligger där vi ligger i botten. Vi har släppt in 43 mål och med det har vi släppt in näst flest mål av alla lag i serien. Bara jumbon Cagliari har släppt in fler, 45 stycken. Men framåt är vi bättre, 32 stycken baljor och det får ses som godkänt. Sjätteplacerade Udinese har gjort 34 stycken, till exempel. Offensivt inga problem alltså, så genom en logisk uteslutningsmetod kan man enkelt komma fram till att det är i defensiven det brister.
Tommaso Ghirardi och Gabriele Zamagna satsade innan säsongen mycket pengar på att ta in offensiva spelare men inga större uppoffringar gjordes för att hämta in en duglig försvarare. Trots att det tidigare säsonger handlat om precis samma sak, försvarsmisstag. Och trots en bedrövlig höstsäsong, försvarsmässigt så hämtades ingen försvarare in under januari månad. Varför är det så svårt att se var problemet ligger? Har vi inte lärt oss något av våra tidigare misstag?
Ghirardi har i media ofta uttryckt sitt missnöje mot Di Carlo och tränaren har hela tiden hängt löst. Och det säger sig självt att en sådan arbetsmiljö, med överhängande risk att få sparken, inte är någon bra arbetsmiljö. Men Ghirardi får faktiskt ta på sig mycket av skulden till att det går som det går. Även om Di Carlo gjort många misstag under säsongen så får man faktiskt påpeka att han inte har fått in något vettigt försvarsmaterial att tillgå. Något fel på Ghirardis engagemang är det inte, då han följt alla lagets matcher på läktaren, vare sig vi spelat hemma eller borta. Men någon rutinerad fotbollspresident är han inte, och det märks klart och tydligt.
Di Carlos fel är bristen på kontinuitet. Till varje match är det en ny formation och en ny startelva som står på planen. Med en sån mentalitet så får inte spelarna tid att spela in sig i sina positioner och då är risken för misstag större. Dessutom verkar Di Carlo inte vara någon tränare som kan pusha sina spelare att ge allt de har, plus lite till. Prandelli var en mästare på sådant. Under den store Cesares tid i klubben nystades Parmalatskandalen upp och laget som var i kamp med Inter om en plats i Champions League, tog mycket skada av den negativa publiciteten kring klubben. Men Prandelli lyckades alltid motivera sina spelare till max och fick dem att tro att varje match var som en final. Den förmågan har inte Domenico Di Carlo, tyvärr.
Läget i ligan är prekärt och vi ligger precis ovanför nedflyttningsstrecket, med samma poäng som Empoli, som ligger precis under samma streck. Det skiljer endast fyra poäng ned till jumbon Cagliari och med bara elva matcher kvar så krävs det att laget tar sig i kragen om Serie A-spel ska vara en realitet även nästa säsong.
Idag mot Sampdoria var det upplagt för seger; ett bortasvagt Sampdoria, utan Cassano mot ett hemmastarkt Parma. Oddsen blir inte bättre än så. Men vi misslyckades och Serie B kommer allt närmre.
Vi har fortfarande allt i egna händer och vi fortsätter vår kamp mot nytt kontrakt. Frågan är om det blir med eller utan Di Carlo?
