AVGÅ ALLA!
Så har det hänt igen!
Ursäkta språket, men hur fan tänker Ghirardi, Berta och Zamagna?! Dessa tre hönsjärnor lyckades med bedriften att skicka ner Parma till Serie B. Något som ingen annan administration under 18 års tid har lyckats med. Trots att vi var på randen till konkurs lyckades en administration beståendes av Bondi och Angiolini klara kvar klubben i Serie A. Två år i rad dessutom! UTAN NÅGRA SOM HELST RESURSER TILL TRANSFERS!! Det Ghirardi och co lyckats med blir än mer otroligt...
Daniele Dessena var en av de första spelarna som deklarerade att han ville vara kvar och spela upp klubben i Serie A igen. Den unge mittfältaren har i ett antal intervjuer berättat hur han drömmer om att en dag få bära kaptensbindeln för laget i sitt hjärta. Visst är det mycket skitsnack i dagens fotboll, men när en spelare öppet deklarerar sin kärlek till klubben, flera gånger om dessutom, så kan det inte vara strunt. Inte när klubben han älskar gav honom chansen som 17-åring och har gjort att han är där han är idag.
Och så går man och säljer honom till Sampdoria. Visserligen är det "bara" ett delägarskap, och faktum är att Dessena själv ännu inte har accepterat flytten (han är på landslagsuppdrag med Azzurrini), men frågan jag ställer mig är hur administrationen tänker? Här har vi en ung, talangfull men också rutinerad mittfältare som VILL spela kvar med klubben i Serie B. Hur kan man då få för sig att sälja honom?!
Har man inte lärt sig något från sina misstag? Historien om Alessandro Rosina kanske många redan känner till, men det skadar inte att berätta den igen. Ale Rosina var precis som Dessena en talangfull (om inte mer talangfull) mittfältare som också kom upp från Parmas Primaveralag. Rosina älskade Parma; staden, klubben och supportrarna. Han fick debutera som 18-åring och fick efter det spela ett par matcher till. Om han inte sprang runt på planen så stod han i Curva Nord och hejade fram sitt lag. Det gjorde honom omåttligt populär bland fansen. Efter en utlåning till Verona i Serie B väntade man att han nu på allvar skulle ta plats i laget. Men dåvarande sportdirektören Oreste Cinquini ville annat. Under försäsongsträningen i de italienska bergen gick Cinquini in på traningsanläggningen och plockade Rosina åt sidan för att prata med honom. Han sa som det var, att det inte fanns någon framtid för Rosina i klubben och att man hade accepterat ett bud som kommit in från Torino. Han skulle lämna träningen och gå och packa väskorna. Efter att chocken hade lagt sig började tårarna rinna ner och Rosina lämnade träningen storgråtandes. Här hade han sin framtid, här ville han spela och föra sitt älskade lag till stordåd! En potentiell bandiera...och så sålde man iväg honom. PRECIS som i fallet Daniele Dessena.
Ghirardis plan är att direkt gå upp i Serie A. Det finns inget utrymme för misstag, annars drabbas såväl klubben som mister himself av ett stort ekonomiskt bakslag. Men det största misstaget har redan gjorts. Man har sålt en viktig spelare, en spelare som med sin rutin och med sitt hjärta har kapaciteten att hjälpa laget nå framgångar. Men framför allt; man har sålt sin själ! Hur kan en själslös klubb nå framgångar?!
