Mardrömmen fortsätter
Nu är det stolpe ut som gäller för Parma. Det verkar inte finnas någon hejd på tråkigheterna. Denna gång var det mästarna Roma som blev för svåra.
Man kan säkerligen säga att Roma var det bättre laget. Men faktum kvarstår. Segermålet var oerhört turligt. En tur som Parma inte har för tillfället. Det känns som om allt går emot laget.
Spelmässigt var detta nog trots allt ett steg i rätt riktning. I alla fall i den försa halvleken. I den andra halvleken blev det ängsligt. Och när Roma kvitterade på frispark genom Assuncau så såg man hur rädda och håglösa Parmaspelarna såg ut. Efter detta orkade Parma inte riktigt resa sig.
Parma skapade trots allt ett par ganska vassa chanser att återigen ta ledningen, även om det var Roma som förde spelet. Men när Fuser skott gick i mål bakom Frey efter det oturliga touchen på Cannavaros häl så gick luften helt ur laget.
Sedan tycker jag det är oerhört tråkigt att en så begåvad spelare som Totti ska behöva spela över enbart för att försöka få motståndare varnade. Jag minns speciellt en sekvens när Totti tar sig över baken och skriker som en stucken gris efter en hög spark från en parmaspelare. Problemet var bara att sparken från parmaspelaren var flera decimeter från att ens nudda divan. Det är så onödigt och så osportsligt! Skärpning!
Nu väntar två bortamatcher för Parma. Atalanta och Torino. Som vanligt när det gäller bortamatcher i Serie A så är det två riktigt svåra matcher. Det känns dock som om laget ändå måste börja vinna den här typen av matcher snart. För trots allt finns det kvalitéer i Parma. Även om det är lätt att glömma bort när laget aldrig vinner.
Forza Gialloblu!
