Parmalegender: Dino Baggio
En artikelserie där vi minns och hyllar de spelare som betytt mest för Parma som klubb. Först ut är mittfältaren Dino Baggio.
Om man nämner namnet Baggio tänker folk osökt på Roberto Baggio. Mannen med hästsvansen och den gudabenådade tekniken. Men det finns en annan Baggio, som för oss Parmafans betytt så mycket mer än gudabenådad teknik. Hans namn är Dino Baggio. Förutom att ha missat en straff i ett VM-slutspel så har han inte mycket gemensamt med sin namne Roberto. Han var fightern på mittfältet och han har givit oss Parmafans otaliga ögonblick att minnas och glädjas åt.
Dino Baggio slog igenom tidigt och vi var många som blev charmade av hans uppoffrande spelstil. Men vid 28 års ålder fick hans karriär en plötslig vändning efter att han blivit utvisad i en match mot Juventus. Vi återkommer till den situationen lite senare, men låt oss först arbeta oss igenom Baggios tidiga år.
Dino Baggio föddes den 24:e juli 1971 i Camposampiero, en liten ort utanför Padova. Som många andra stora fotbollsspelare var kärleken till bollen naturlig redan från tidig ålder. Han började sin långa karriär genom att i unga år spela för ett lokalt lag. I slutet av 80-talet upptäcktes han av Torinos scouter och flyttade till Italiens fjärde stad. Där blev det till en början spel i Torinos ungdomslag och man skyndade långsamt med Baggio. Den 9:e september 1990 fick han så göra sin efterlängtade Serie A-debut när han fick spela i matchen mot Lazio, en match som slutade mållöst.
Den matchen blev inte den enda för Baggio under säsongen, där han spelade 25 matcher och gjorde två mål. Han imponerade så pass mycket att Torinos stadsrivaler Juventus valde att värva honom. Till en början lånade man dock ut honom till Inter och Baggios karriärkurva fortsatte peka uppåt. Bland annat blev han uttagen i det italienska A-landslaget och fick göra debut i en match mot Cypern i december 1991. Det var för övrigt samma match som Demetrio Albertini och Gianluca Pagliuca gjorde sina landslagsdebuter i.
Sommaren därpå representerade han Italien i såväl U21-EM som i de Olympiska Spelen. Europamästerskapen blev väldigt lyckade för Baggio och hans Italien. Man vann nämligen hela turneringen. I OS åkte man däremot ut redan i kvartsfinalen mot hemmanationen Spanien.
Efter sommareskapaderna med landslaget återvände han till Juventus inför säsongen 92-93. Fansen ogillade först Baggio eftersom han hade spelat för rivalerna Torino men Baggio lyckades vinna över även de värsta belackarna på sin sida, genom sitt uppoffrande spel på mittfältet. I slutet av säsongen var han med och spelade hem UEFA-cupen åt Juventus och Dino började bli en stor favorit bland de svartvita supportrarna.
Baggio hade på allvar spelat upp sig till den absoluta toppnivån och blev uttagen i VM-laget 94. Det blev en lyckad turnering för Baggio som gjorde två mål och tillsammans med namnen Roberto förde man laget till VM-final, som man som bekant sedan förlorade efter straffläggning.
VM-turneringen hade gått så bra för Baggio att Parmas dåvarande president och ägare, Calisto Tanzi ville värva slitvargen till sin klubb. Till en början ville inte Baggio förhandla med Parma men efter lite funderande så skrev han till slut på för Parma sommaren 1994. En liten anekdot från transfern, oklart om den är sann eller inte är att när Baggio först vägrade skriva på för Parma, erbjöds man istället av Juventus att köpa en viss Alessandro Del Piero. Parma accepterade dealen men när Baggio sedan ändrade sig blev Del Piero kvar i Juventus. Resten är, som det så fint heter historia...
I Parma blev han genast en dominerande faktor på mittfältet och redan första säsongen var han med och bidrog till att laget kunde vinna UEFA-cupen. Under säsongen gjorde Baggio sex mål på 31 matcher. Hans klart bästa säsongsfacit under karriären. Trots att Baggio redan innan tiden i Parma hade fått sitt genombrott så var det i Parma som han fick sitt stora erkännande. Baggio var under flera säsonger en jätte på Parmas mittfält och gjorde alltid ett gediget och helhjärtat jobb i det tysta. Trots att han hade en något tllbakadragen roll på mittfältet så var han ofta med i offensiven och genom sitt tunga skott bidrog han till sitt lags målskytte.
Dino Baggio var en spelare som var älskad av många, såväl sina egna supportrar som motståndarfans. Vem älskar inte en spelare som spelar med stort hjärta? Svaret är Pawel Michalski, en polsk huligan som under en UEFA-cupmatch mellan Wisla Krakow och Parma säsongen 98-99 kastade in en kökskniv som träffade Baggio i bakhuvudet. Baggio tvingades utgå för att sy men kunde spela vidare. Den polske huliganen åkte sedemera i fängelse för den förseelsen plus ett par andra incidenter. Wisla Krakow blev också avstängda från allt Europaspel i ett års tid.
Dino Baggio var på toppen av sin karriär, såväl i klubblaget som i landslaget. Men dippen skulle komma. I en ligamatch mot Juventus i januari 2000 blev Dino Baggio utvisad efter att ha kapat Gianluca Zambrotta. På väg ut från planen gjorde Baggio något som skulle komma att förändra hela hans karriär, ett "pengatecken" med fingrarna för att visa att domare Stefano Farina var mutad.
Baggio åkte på en sex matcher lång avstängning och Parma tvingades böta för Baggios tilltag. Detta var början på slutet för Baggios karriär. Han blev petad ur truppen till landslagets vänskapsmatch mot Sverige i februari 2000 efter ett beslut taget av dåvarande ordförande i det italienska fotbollsförbundet, Luciano Nizzola. Faktum är att Baggio blev helt portad från landslagsspel efter incidenten mot Juventus och hans landslagskarriär var därmed avslutad, vid 28 års ålder.
Under sommaren samma år såldes Baggio till Lazio men han stod inte att känna igen. Första året i Lazio fick han visserligen frekvent speltid men så småningom började han förlora sin plats i laget. Inför säsongen 03-04 lånades Baggio ut till Blackburn i Premier League men floppade. Säsongen därpå lånades han ut till Ancona, nyuppflyttade i Serie A men såväl Baggio som laget underpresterade och man slutade sist.
I oktober 2005 bestämde sig Dino Baggio för att lägga skorna på hyllan. Men det visade sig inte vara för evigt. I februari 2008 gjorde Baggio en oväntad comeback för Tombolo, ett lag från utkanterna av hans hemstad Padova. Det blev dock bara en match i Tombolo-tröjan innan han återigen valde att lägga av.
Dino Baggio har efter fotbollskarriären ägnat sig åt en ny karriär. Som den store teaterälskaren han är så var han, tillsammans med sin fru Maria Teresa Mattei med och satte upp pjäsen "La Passione di Cristo" (Passion of The Christ) på teatern i Castelfranco Veneto. Passande nog så spelar Baggio en romersk soldat. Och det är så jag kommer att minnas honom, som en soldat och krigare i mittfältets rike.
Född:
24:e juli, 1971 i Camposampiero
Position:
Defensiv mittfältare
Landslagsdebut:
21:a december, 1991 mot Cypern (2-0)
Landslagskarriär:
60 matcher, 7 mål (varav 2 VM-slutspel och 1 EM-slutspel)
Klubbkarriär:
1989-1991, Torino, 28 matcher, 2 mål
1991-1992, Internazionale, 27 matcher, 1 mål
1992-1994, Juventus, 49 matcher, 1 mål
1994-2000, Parma, 172 matcher, 19 mål
2000-2003, Lazio, 44 matcher, 1 mål
2003-2004, Blackburn, 9 matcher, 1 mål
2003-2004, Ancona, 13 matcher, 0 mål
2004-2005, Lazio, 0 matcher, 0 mål
2005-2006, Triestina, 3 matcher, 0 mål
Totalt: 345 matcher, 25 mål
Meriter:
• Serie B, 1 titel (Torino: 1989-1990)
• Coppa Italia, 1 titel (Parma: 1998-1999)
• Italienska Supercupen, 1 titel (Parma: 1999)
• UEFA-cupen, 3 titlar (Juventus: 1992-1993, Parma: 1994-1995 & 1998-1999)
• Silver, VM 1994 i USA
• Guld, U21-EM
