NY Rangers - Tampa Bay6 - 1
Orättvis men stark Parmapoäng på Marassi
Efter en jämn första halvlek dominerade Genoa den andra, men det stod ändå 2-2 på resultattavlan när den feta damen sjöng. Mirante och inte minst Biabiany var nyckelspelarna bakom poängen.
Det var ett Parma utan tre av sina allra viktigaste spelare Paloschi, Mariga och Bojinov som hade rest till Genua för att möta laget som sedan förra helgen har rätten att titulera sig stadens stolthet, dvs Genoa. Även Genoa fattades spelare, Biava och Sokratis för att nämna några. Hemmalaget hade pressen på sig, och fick ses som favoriter mot nykomlingen, trots Parmas fina placering.
Första Halvlek
Matchen inleddes med att Hemmaklacken uppmanade till kamp genom ett ”Forza Grifoni” som ekade ända in i märgen. Il Grifone besvarade uppmaningen med att starta offensivt med hög press. Parma ville inte vara sämre, och vek inte ner sig. Dzemaili var pigg i inledningen, och hotade Genoa, som genom Bocchetti fick dra på sig en varning för att få stopp på Schweizaren.
De allra vassaste chanserna lät sig väntas på trots det trevliga spelet, och Parma började slå av lite grand på sin rappa inledningstakt, medan Genoa höll uppe sin. Genoas offensiva inställning lönade sig tidigt när Lucarelli gick bort sig fullständigt. Lillebror Lucarelli fick betala dyrt för sitt misstag när han missbedömde en boll från Criscito, och blev överspelad. Bakom ryggen på honom väntade Palacio, som inte gjorde någon hemmasupporter besviken när han ensam lät bollen passera Mirante.
Genoas momentum sjönk lite efter ledningsmålet, men man lyckades ändå göra ett mål som rättvist dömdes bort då Palladino var på fel sida backlinjen. Man lyckas även få en regelrätt chans när Lanzafame olyckligt råkade styra bollen till en totalt fri Palladino, som får på ett bra skott. Men Parma har ett monster vid namn Mirante i mål, och ställningen stod sig.
Parma tar över efter att Genoa sjunker lite väl mycket, men hemmalaget lyckas få med sig kontringar, och Palladino är än en gång framme efter en tilltrasslad situation, men Mirante var duktig idag. Men som ett brev på posten efter Palladinos läge kom rättvist 1-1 efter en fin Parmaperiod. Genoaförsvaret bjöd tillbaka efter Lucarellis misstag, och vindsnabbe Biabiany dök upp som gubben i lådan och petade in kvitteringen. Galloppas pass till fransmannen var högklassig, och det är ingen slump att mannen med en Beckham’03 inspirerad frisyr gör matcher för Gli Azzurri. Efter målet är det Parma som för halvleken.
Andra Halvlek
Den andra akten hann knappt komma igång förrän det var målchans igen. Mest förvånade av alla över detta faktum var förmodligen huvudpersonen själv, Antonelli, som inte riktigt lyckas med någonting i det avgörande läget som rinner ut i sanden. Parmas inspirerade spel från slutet av den första halvleken var sedan som bortblåst, matchen var Genoas igen. Il Crociati ansåg att försvar var det nya svarta, men trots detta var matchen temporik och händelsefull, och man kunde njuta framför TV-soffan, trots att domaren och kommentatorerna hade någon slags inbördes tävlan i att vara sämst.
Trots Genoas massiva spelövertag behöll bortalaget lugnet, och när hemmaförsvaret bjöd på Parmas blott tredje riktiga målchans för dagen högg korsriddarna som kobror genom Biabiany ännu en gång. På anfallskamraten Lanzafames pass tackade fransmannen för förtroendet och placerade in 1-2 inför en chockad hemmapublik. Fruktansvärt orättvist, men ack så underbart att höra Kanal 9:s kommentatorer sörja.
Strax efter ledningsmålet så fick tvåmålsskytten Biabiany, som startat sin första match på länge lämna planen efter skada. Det som först befarades vara en sträckning i lårets baksida rapporteras nu bara vara kramp, men låt oss invänta rapporterna i veckan.
Möjligtvis var det någon symbolik i målskyttens byte mot Amoruso, för utan den lille kvicke 21-åringen gick det snabbt utför för Parma. Och helt rättvist var det så Palladino, som missat så många solklara chanser som kvitterade, den här gången genom en alibichans ironiskt nog. Precis utanför straffområdet, utan att någon väntat sig skott skickade den gamle Juventusspelaren iväg en projektil tätt nere vid den första stolpen. Svårt för Mirante, och 2-2 var ett faktum.
Strax därefter hade hemmalaget bud på 3-2 men målet blev bortdömt efter en offside som kommentatorerna tyckte var grotesk, medan resten av världen var mer tveksamma. Inte ens de bristfälliga reprisbilderna kunde visa om linjedomaren hade rätt eller ej, så vi får finna oss i att leva i ovisshet. Genoa tog sedan över matchen helt, och skickar in den gamla guden, Hernan Crespo i en sista jakt på en fullpoängare.
Istället var det Parma som fick den sista livsfarliga möjligheten genom Zaccardo som på Castellinis inlägg lyckades få bollen att slicka ribban från cirka två meters håll. I anfallet efter borde Genoa haft en straff när bollen tog på Lucarellis arm, men linjemannen friar, och slutresultatet skrivs till 2-2. Jätteorättvist kan tyckas, men fotboll handlar om mål, och det gör Parma just nu på ett eller annat sätt, trots att den ordinarie forwardsuppsättningen saknas.
Parma återfinns efter fyra omgångar på Champions League-plats, och drömmen fortsätter. Nästa vecka är det dags för inget mindre än Derby d’Emilia när Bologna ska sättas på plats på Ennio Tardinis gröna matta. Den näst sista matchen innan juluppehållet.
Forza Parma!