Nashville - Pittsburgh5 - 1
Siena - Parma 1-1: Jaha?
Uppgivenheten är total, vi hade chansen att permanent kliva bort från bottenstriden, och när vi för en gångs skull äntligen var de bättre laget stod ribbor och domare i vägen. Ilskan och frustrationen är utbytt mot en ”jaha?”-känsla.
Parma reste till Toscana med en stor förhoppning på tre poäng, och en uppföljning på trendbrottet, segern, från förra veckan. Ett Siena som ser ut att ha svårigheter med salvezzan borde Parma kunna kämpa ner, så hoppet var på topp.
Det hela börjar jämnare än vad vi Gialloblus hade hoppats på. Den första halvtimmen är utan de vassare målchanserna men ska man kora någon segrare på poäng är det faktiskt hemmalaget. Det är även nyss nämnda hemmalag som till sist belönas med den första vassa chansen. På hörna från Parmabekantingen Reginaldo är Tziolis sist på bollen, och han skickar den hårt i ribban.
Istället är det Parma som bryter dödläget när Valiani får bollen på vänsterkanten. Parmas välrakade nyförvärv skickar in den i mitten där den 175 centimeter långa Biabiany får pannan på bollen. 1-0 till Parma.
Nu börjar Il Crociati spela ut, och Emilianarna bjuder på anfallsvåg på anfallsvåg, den ena vackrare än den andra. När domaren blåser för halvtid känns läget tryggt, med en liknande spelbild i akt två skulle poängen vara hemma.
Den andra halvleken börjar som den första slutade. Kraftig Parmaoffensiv, en fröjd för ögat. Hela laget spelar gladfotboll, till och med Mirante som även han dribblar av Sienaspelare. Dessvärre leder det hela inte till något mål, men ack vad nära det är. Morrone får periodens vassaste chans när han ett par meter bakom straffpunkten drar på en kanon som nästan klyver ribban i två delar.
Parmas spelövertag varar 15-20 minuter men även när Siena tar hand om bollinnehavet är det Parma som sätter färg på matchen med sina kontringar. Även domaren presenterar sig i matchen genom att neka Zaccardo en straff som han med italienska mått mätt skulle kunna döma ut när Zaccardo blev fälld i Sienas straffområde. Men någon gång under vårt spelövertag måste vi ju göra mål. Annars får vi finna oss i att ligga där vi ligger.
Istället för straff smäller det till i den andra änden av planen i den 69: e minuten. På en snett-inåt-bakåt-pass när alla Parmaspelare tittar på bollen smyger Vergassola upp centralt och tofflar in läderkulan bakom Mirante. Ännu en gång fixar Parmas försvar enkla mål till motståndarna, jag börjar tröttna.
Om det var anstormning från gulblått håll tidigare så väntas en tsunamivåg nu efter Sienas snöpliga kvittering. Men rättskiparen som tidigare presenterade sig vill ha ett finger med i spelet, långfingret om man ska döma av utgången. Jimenez blir offret för domarens lilla lek, och han visas obönhörliien ut när Sienas målskytt Vergassola pinsamt filmar ungefär två meter ifrån mannen med pipan. Charaden köps och Jimenez får gå och duscha. ”Fårrjävelen, di vau denne matchen” tänkte jag, och så rätt jag fick.
Med en man mindre försöker Parma i och för sig trycka på framåt, men med endast Bojinov på topp blir det jobbigt. Man räcker inte riktigt till, och när det väl blir bra frisparkslägen hittar domaren anledningar att annullera dem. Istället vänder spelet när det underbemannade bortalaget inte orkar längre. Siena tar över de sista minuterarna av ordinarie tid, och slutsignalen inväntas.
Men istället får domaren tuppjuck och hittar sju (!) minuters övertid i bakfickan, utan någon särskild anledning än att Siena var inne i en bra period. Men Parma höll ut trots några svartvita halvfarliga hörnor.
Uppgivenheten är total, vi hade chansen att permanent kliva bort från bottenstriden, och när vi för en gångs skull äntligen var de bättre laget stod ribbor och domare i vägen. Ilskan och frustrationen är utbytt mot en ”jaha?”-känsla. Vi missar för mycket chanser, det borde man också vara upprörd över, men frustrationen och ilskan har tagit slut nu. En underlig prövning till vårsäsong har tömt känsloreserven.
Atalanta nästa, hemma på Tardini där vi är starka. Det bara ska vara tre poäng och förhöjt självförtroende inför Bari borta.
