Skam
Min vän skrattade högt och sa precis vad jag fasade för. Italien är Italien, vad väntar du dig egentligen?
Jag älskar Serie A och Italien. Hela det Italienska kynnet. Italien är passionerat och impulsivt, men samtidigt är inget enkelt och grundliga analyser samt misstänksamma konspirationsteorier följer med i det stövelformade paketet.
Paketet är fullt med kaffefläckar och skråmor. Polisens har slitit upp ett stort hål format efter en romare vid namn Gabrieles numera välkända avbild, och fängelseklädda fiatförare har skrapat upp rivsår i pappret när de kastat sina Euro och Lire mot domarfickor. Men gång på gång lappas såren igen med gröna, vita och röda plåster. Vi minns hur Fabio Grosso tejpade fast en stor glänsande stjärna över ett av hålen i juli 2006, och hur halva Milano lagade en stor reva i Aten året senare.
Det Italienska paketet har alla förutsättningar i världen att hamna ovanpå de andra paketen i högen. Det baguetteformade är alldeles för litet, det gulröda smälter in för mycket i mängden, drottningens paket brann upp någon gång på åttiotalet och det gulsvartröda får inte tillräckligt med luft och ljus för att blomma ut till något att räkna med. Men gång på gång sviker det Italienska paketet.
Anledningen till att Italien trots Europas bästa supporterskara, ligan med de absolut roligaste matcherna, och de hetaste profilerna och diskussionerna inte kan ta klivet och profilera sig som nummer ett är att ingen tar tag i de problem som finns. I söndags fick jag bevittna något fruktansvärt, som dessvärre fortfarande finns kvar i det Italienska systemet utan att någon vid medelhavets vackra kust reagerar. Matchen mellan Chievo och mitt älskade Parma var uppgjord.
Direkt efter matchen pratade jag med en av mina vänner som har rötter från pastans förlovade land. Jag beklagade mig, och frågade ångestfyllt hur det kan gå till på det här viset. Vilket straff väntar Parma, för naturligtvis bör vi inte få gå skuldfria från det här. Min vän skrattade högt och sa precis vad jag fasade för.
Italien är Italien, vad väntar du dig egentligen?
Jag vill inte acceptera hans svar. Jag vill inte gå omkring med vetskapen att det år 2010, efter allt som hänt, fortfarande spelas matcher i ligan gud skänkte till människorna där resultatet är bestämt på förhand. Jag vill att Lega Calcio kliver in och straffar ligans båda gulblåa lag efter vårt pinsamma möte. Men precis som under Calciopoli, precis som när Matteo Bagnaresi, Filippo Raciti och Gabriele Sandri fick sätta livet till, precis som när vi blev bestulna på vårt guld -97, och precis som när Mauro Zárate heilar står alla bara och tittar på.
Vi kan tro att Serie A kommer ta klivet förbi Premier League när Serie B inte får vara med och dela på TV-pengarna mer. Vi kan tro att ett VM-guld i sommar kommer göra susen. Men sanningen är att det enda sättet vi kan bli Europaledande, ja världsledande, är om Italien gör upp med sitt förflutna och tar sina problem på allvar.
Jag vill så gärna tro att Il Bagna fällde en tår i sin himmel i söndags, men förmodligen ryckte han bara på axlarna och konstaterade att Italien trots allt är Italien.
