We will survive
Vi möttes våren 93, hon hade precis erövrat delar av Europa och vunnit cupvinnar cupen. Hennes vackra dress som även på den tiden var blå-gul fick mina ögon att tindra. Med sitt enorma hjärta och kämparglöd var vårt Parma på den tiden ett storlag i Serie A. Med en hes och sorgsen röst måste jag idag tyvärr erkänna att läget idag inte är detsamma.
Trots fredagens 1-2 vinst mot Samptoria (med risk att låta naiv) så ser det inte allt för stabilt ut om man ser på det långsiktigt.
Vårt lag har inte den bästa bredden och vår klubb inte den bästa ekonomin.Hur länge forsätter Frey att storspela??
Klarar vi oss?
Frågan som många Parma fans ställer sig är vad kan vi som supporters göra för att stödja vårt kära Parma?? Svaret tror jag ligger nära er,så pass nära att ni inte märker det. Att åka dit och se matcherna live är ett sätt, men vem har pengarna? Att skriva brev är ett annat, men vem har tiden? Vad garanterar att de tar våra råd och bänkar de spelare vi vill ska bli bänkad,(ingen nämd,ingen glömd).
Allt vi kan göra är att hålla allt som går att hålla för att Parma ska klara sig bland topp fyra den här säsongen.
En enkel jämförelse med lagen vi "bråkar" med, Lazio och Inter, Lazio har som vi alla vet inte heller den bästa ekonomin men å andra sidan har de ett hyfsat bra lag med spelare som, lopez, Stam och Fiore mm.Vilka har vi att sätta emot? På mittfältet har vi Marchionni
som är en duktig lirar, på anfalet Gilardino och i målet superFrey, men det är också bland våra allra bästa spelare medan de har lite annat "smått och gott på bänken att välja emellan. Inter? Deras lag ska vi inte gå in på, "real Inter" har ett slags dreamteam som forsätter att drömma, frågan är om de hinner vakna i tid till championsleague platsen???
Förhoppningsvis får de forsatt sömn så att Parma får krama om den plats som kan betyda så otroligt mycket för oss.
Tårar blandat med en viss lycka tar sig an våra hjärnor när vi (Parmafans) tänker tillbaka i tiden.Vem glömmer de forna klassiska dagarna då vi rodde åt oss cupvinnarcupen 92/93 eller europeiska supercuppen mot milan 93/94 och dessutom slutade två i ligan året efter?
Att dra en jämförelse mellan de dagarna och dagens dagar,gör bara vår dag ännu mer sorgsen än gårdagen. Vilken dag var det nu igen? Rena rama hiphop-låten men sanningen om situationen.
Vi har helt enkelt inte samma lag som då, Brolin, Dino baggio, Chiesa, Crespo och alla de "förlorade" stjärnorna. En sak som vi alltid har haft och som vi förhoppningsvis alltid kommer att ha, STYRKA, We will survive......