Prandelli inte bättre än Di Vaio
Vissa blir ihågkommna som hjältar, andra som svikare. Vilken kategori tillhör Prandelli?
Som Parmasupporter har man lärt sig att bli sårad ett par gånger under mercaton varje säsong. Att bra spelare lämnar klubben med jämna mellanrum är lika väntat varje sommar, men på något sätt gör det ändå alltid ont, trots att man vet om det. Man försöker intala sig att det kanske finns en chans...En chans att någon växer ut och blir klubbens ansikte utåt. Någon som kan leda klubben på rätt väg till dom stora titlarna och dom stora matcherna. Någon sådan spelare har vi tyvärr inte välsignats med ännu, och vi kommer nog troligen aldrig att bli det heller. När lokalpojken och Parmasonen Buffon lämnade klubben för värste rivalen Juventus så sprack dom drömmarna snabbt.
I frånvaro av sådana spelare har vi på senare år förlitat oss på en annan man. En man vars tränarkarriär var allt annat än lyckad när han tog över klubben för ett par år sedan. Cesare Prandelli var en lovande tränare när Sacchi gav honom ansvaret säsongen då Parma bytte ideologi helt. Många höjde på ögonbrynen. Vem var denne unge tränare?
Nu några år senare har vi lärt oss att älska honom. Han har utvecklat laget, och sig själv. Vi vann inte något under Prandelli, men vi var på god väg. För varje säsong förbättrade vi oss, och vann mark mot dom andra topplagen. Prandelli gjorde stora saker med små medel. Han fick mediokra men lovande spelare att höja sig flera klasser och utvecklade dom till spelare av världsklass. Adrian Mutu, Adriano, Gilardino, Ferrari och Frey har alla blivit influerade och utvecklade av den offensive läraren. Men nu är han borta.
Vi strävar alla efter att komma så långt som möjligt. Alla tränares och spelares högsta dröm är att bli ihågkommna som hjältar. Prandelli var på väg att bli en sådan i Parma, men förstörde allt som han byggt på bara någon vecka. Han gick från hjälte till svikare i våra ögon. Allt han byggt, förtroende, status och respekt har raserat lik ett korthus, hos mig i alla fall. Jag har ingen respekt kvar.
Parma kämpar för sin existens som klubb. Klubben går sin hårdaste fight någonsin utanför planen och allt Prandelli tänkte på var sina personliga intressen. Missförstå mig inte nu, jag förstår fullkomligt att Prandelli lämnade klubben, men jag förstår inte sättet han lämnade klubben på. Han gick och väntade på Juventus, gav oss i Parma en liten gnista hopp om en fortsättning, men hade hela tiden tankar på flytt, oavsett klubb. Fiorentina eller Juventus. Han skulle bort. Juventus anställde Capello. En lättnad för alla Parmafans. Icke. Prandelli ersatte Capello - I Roma!
Hans fula spel mot fansen och ledningen placerar honom i samma fack och kategori som Di Vaio hos mig. En spelare som precis som Prandelli svek oss på ett sådant sätt. I media och Tv förklarade han hur stolt han var över att vara kapten för Parma. Sanningen var att han hade bett om en transfer hos ledningen bakom fansens ryggar. Prandelli ville ha två veckors betänketid, men Parma fanns aldrig i hans tankar om en klubb skulle komma springande med ett kontrakt. Nej, Parma var nödlösningen om inget skulle dyka upp. Inte brydde han sig om att klubbens framtid hängde på en skör tråd.
I Parma fick han aldrig dom spelare han önskade, och det kan vara frusterande för en tränaren, men han fick något annat som är unikt i fotbollsvärlden. Han fick fansens kärlek och respekt. Han blev en med folket, och folket älskade honom. I Roma kommer han aldrig att uppnå detta. Det finns enklare uppgifter än att ersätta Capello.
Tack för dom fina åren Cesare men i slutändan var dom inte värda ett skit. Du gav upp skeppet när stormen var som värst...
