Analys: Vad händer nu?
Jag ska i denna krönika blicka in i framtiden och försöka komma underfund med vad som väntar oss efter det att Prandelli lämnat.
Jag som är en optimist in i det sista trodde att Prandelli inte skulle svika Parma när klubben befinner sig i detta prekära läge. Han har alltid gett intrycket av att vara en klok man, som går att lita på. Jag förstår att Prandelli ville lämna Parma, men varför just nu? När vi behövde honom som mest.
Prandelli var fullt medveten om vilka konsekvenserna kan komma att bli. Nämligen att vår trupp urholkas. För hur många gånger har man inte läst att flera av våra stjärnor sagt "jag följer gärna Prandelli". Gilardino sade ju senast igår att han har en dröm att spela med Totti och Cassano, med Pranedlli som tränare. Även Ferrari har uttryckt sin vilja att följa Prandellis fotspår. Om dessa spelare skulle lämna för Roma nu skulle jag ha exakt samma känslor för dem som jag har för Prandelli. Vart tog klubbkänslan vägen? Vart tog viljan att hjälpa en klubb med problem vägen?
Kanske har man varit för naiv. För dagens fotbollsvärld är präglad av pengar och själviskhet. Jag påpekar än en gång. Jag har full förståelse ifall både tränare och spelare vill lämna Parma för att anta nya utmaningar. Men lämnar de Parma nu är det som att sparka på en som redan ligger.
Jag har hela tiden tyckt att Prandelli varit nyckeln till framgång. Han har en förmåga att alltid få ut det bästa av sina spelare och göra underverk med en tunn trupp. Han har bevis för det i form av Parma som överraskat många tack vare sitt frejdiga och effektiva anfallsspel, trots sina skrala resurser. Så vad händer nu då, när Prandelli lämnat rodret?
Självklart har inte den frågan ett fullständigt svar men man kan ju säga så här, som det känns nu kommer det inte bli bättre. Det kändes hela tiden som om allt hängde på Prandellis vara eller inte vara. Skulle han stanna skulle flera av våra viktigaste spelare göra detsamma.
Jag tror att det svåraste i dagsläget blir att hålla fast vid de spelare vi har. Jag har en känsla av att risken att spelare som Gilardino och Ferrari lämnar ökade markant efter detta besked. Kanske blir det så att Prandelli tipsar Roma-ledningen om att leta ersättare till Romas alla spelarförsäljningar i Parma. Han vet ju vad t.ex. Ferrari och Gilardino går för, och de vet vad han går för. Det är möjligt att Samuels ersättare blir Ferrari, och Emersons ersättare blir Barone. Fullt möjligt. Ifall det skulle bli så skulle man verkligen inte ha ett uns med respekt kvar för denne herre. Han har inte bara lämnat en klubb i nöd utan dessutom lagt beslag på deras bästa spelare. Frågan är om Prandelli har mage att göra något sådant, något samvete måste han väl ha ändå?
Sedan måste vi också hitta en ersättare på två poster. När Prandelli lämnade följde också Gabriele Pin, Parmas andretränare som i många år varit en trotjänare för Parma.
Med viss eftertanke och reflektion har jag kommit fram till att hitta en ersättare till tränarposten inte är det största problemet. Prandelli var ju trots allt, när han kom till Parma, en relativt okänd tränare som Parma gav sitt fulla förtroende. Han utvecklades mycket under sina två år i Parma. Parmaledningen kommer med 99 % säkerhet att göra detsamma denna gång.
Skaffa en ganska oprövad, men mycket utvecklingsbar, tränare från Serie-B. En tränare som är bra på att utveckla unga lovande spelare samtidigt som även tränaren själv utvecklas.
Slutsatsen man kan dra av detta är alltså att Parma inte bara är bra på att göra unga spelare bättre, utan också göra detsamma med tränare. Förklaringen till detta tror jag är arbetsro.
Tränaren har ingen vidare press på att hela tiden prestera utan kan satsa långsiktigt, då kommer resultaten från alla håll.
Därför tror jag att bara vi hittar en tränare med liknande karaktär som Prandelli, tror jag att vi kan andas ut lite i alla fall. Jag skulle föredra Mandorlini, Atalantas tränare.
Han har under den gångna säsongen visat att ett ungt Atalanta är med i toppstriden av Serie-B.
Självklart tar det en viss tid för en ny tränare att acklimatisera sig i en ny klubb osv. Spelarna och tränaren måste lära känna varandra. Dessutom måste tränaren hitta en uppställning som passar spelarmaterialet.
Tyvärr känns det därför som om vi, i och med att Prandelli lämnade, gick tillbaka två år i vår utveckling. Vi förbättrade oss successivt under Prandellis tid och det tror jag vi kommer göra nu också. I värsta fall kan det ta två år igen innan vi befinner oss på samma nivå som vi gjorde denna säsong. Det får vi se helt enkelt.
Vi Parmasupportrar måste vara härdade, vi måste vara beredda på mer problem av detta slag under sommaren. Men vi kan inte bara gräma oss över detta utan måste blicka framåt. Det finns en tid efter Prandelli också.
FORZA PARMA!
