Mitt besök i Folgaria - Del 2
Under semestern i Norditalien tog jag mig tiden att besöka Parmas träningsläger i bergsbyn Folgaria.
Först ut ur duscharna var målvakts-trion Vanin, De Lucia Sicignano. Truppens skalligaste spelare Sicignano, dock i hård konkurrens från främst Bresciano, kollade sig omkring på väg till minibussarna som skulle ta dem till hotellet. Det var precis som om han kollade sig omkring för att se om det var några som ville ha hans autograf. Autografjägarna hade dock sina blickar och tankar på annat håll, Marco Marchionni var på väg ut.
Efter Marco kom spelarna och tränarna allt eftersom. Junior fick skriva ett tiotal autografer, Baldini likaså. Minibussarna fylldes sakta och Sicignano, som kom ut först och därmed väntat ett bra tag, satt ganska otåligt längst fram. Jag tog chansen när Bresciano kom ut. Han är trots allt den enda engelskspråkige spelaren i truppen och det skulle underlätta mycket. Jag frågade artigt om det gick bra att få ett foto på honom. Mark sken upp som en sol av glädje när han till sin förvånad hörde att engelska inte hade någon italiensk brytning. Han svarade med gladhet: "Yeah, sure mate!" och frågade efter att kortet var taget var jag kom ifrån. Jag svarade att jag kom från Sverige, ett land på andra sidan jordklotet om Australien och log. Mark sade att han visste var det låg och avslutade vårt möte med "Nice to meet you".
När det var Gilardinos tur att komma ut var det föga överraskande han som drog åt sig mest uppmärksamhet. Det tog ett bra tag innan alla hans namn på papper och även ha kunde sätta sig i en av minibussarna.
En av de sista att komma ut var Seba Frey. Stormen efter Gila hade lagt sig, men den skulle ta ny fart när Frey äntrade parkeringen. Han var omåttligt populär bland fansen, nästan i klass med Gilardino. Jag bestämde mig för att fråga även Frey om han kunde vara med på kort.
Eftersom jag inte kan någon som helst italienska fick jag denna gång använda mig av min stapplande franska, som är långt ifrån flytande. Det märktes också på Frey att han blev överraskad av att han bemöttes på sitt modersmål. Han svarade "självklart, inga problem" och ställde upp sig bredvid mig för ett foto. Frey frågade om jag var från Frankrike (troligtvis mer en fråga av artighet, han måste väl ha hört att min franska inte var den bästa!).
Svaret blev att jag kom från Sverige. Likt Bresciano avslutade Frey med ett "trevligt att träffas" och gick och satte sig längst bak i en av minibussarna.
Efter ytterligare några minuter hade så nästan alla spelare lämnat platsen. Inter-lånen Rebecchi och Potenza fick skriva några autografer, medan Rosina och Bonera både fick skriva ned sin namntecking och stå framför kamerablixten.
Sist ut var Cannavaro. Spelarna som väntandes satt i minibussen tutade åt denne att skynda sig och Canna Jr. småjoggade till bussen samtidigt som han till fansen som var kvar sade "A Domani".
Efteråt var jag nöjd, riktigt nöjd. Jag grämde mig dock lite över att jag inte kunde vara där när det var vänskapsmatch två dagar senare. Det gjorde dock ingenting i sammanhanget när jag tänkte efter. Det är inte varje dag man får uppleva något sånt här hann jag tänka innan också jag lämnade Folgaria för att åka nerför bergen hemåt. Nu är det bara att hoppas att allt går bra med framkallningen av bilderna, annars skulle det kännas lite surt!
Forza Parma!
***********************************************
*Bilderna är som sagt på framkallning men så fort jag får dem ska jag lägga in dem på datorn. Vill ni också ta del av de ca tiotalet bilderna är det bara att gå in på Parmas forum så får ni min e-mailadress*
