En vacker afton i maj... - del 2
Den 12:e maj 1999 är ett datum som vi Parmafans minns med glädje. Den 12:e maj 1999 var Parma ett av Europas största lag. Nu i dessa svåra tider, låt oss drömma oss tillbaka till den där vackra kvällen i maj...
Fortsättningen...
Då var vi tillbaka där på den där onsdagen. Onsdagen den 12:e maj. Datum för UEFA-cupfinalen på Luzhniki-stadion i Moskva. Det är en lite mulen dag och det talas om att det ska bli regn framåt eftermiddagen. Det är med andra ord inga bra förutsättningar inför finalen, åtminstone inte vädermässigt. Moskvas borgmästare tar därför beslutet att spränga bort de elaka molnen som finns på horisonten. Han vill endast ha goda förutsättningar för att få en så bra finalmatch som möjligt. Man kan tycka vad man vill om beslutet, de ryska skattebetalarna lär garanterat inte ha gillat beslutet, men jag tycker att det var det bästa beslutet man kunde ta för det fotbollsmässiga. Ingen vill ju se en match där det liknar vattenpolo, mer än fotboll - än mindre vill man att den stora höjdpunkten på hela turneringen, nämligen finalen, ska bli förstörd på det här sättet.
Alberto Malesani, tränare för Parma på den här tiden, har valt en 3-5-2-uppställning till matchen. I mål har man den talangfulle Gianluigi Buffon, som numer återfinns i Juventus. Tremanna-backlinjen består av Lilian Thuram, Nestor Sensini och Fabio Cannavaro. På mittfältet finns Paolo Vanoli, Alain Boghossian, Dino Baggio, Diego Fuser och sist men absolut inte minst Juan Sebastian Veron. På topp fanns det fruktade paret Enrico Chiesa och Hernan Crespo. Olympique Marseille hade valt en lite defensivare uppställning; nämligen 5-4-1. Den absoluta stjärnan i laget var Fabrizio Ravanelli, men han skulle tyvärr, ur franskt perspektiv, missa matchen på grund av avstängning. Bland de andra franska spelarna fanns exempelvis Florian Maurice, Robert Pires och Laurent Blanc.
Domare Hugh Dallas sätter pipan i munnen och blåser igång matchen, ungefär vid halvnio-tiden på kvällen. Matchen börjar inte direkt i något högt tempo, men det är inget tråkspel som vi bjuds på heller. Efter ungefär 25 minuters spel får äntligen publiken anledning att jubla över ett mål, och det är den italienska delen av publiken som får skrika ut sin glädje. Bollen når Laurent Blanc som finns precis utanför eget straffområde. Blanc försöker spela bak bollen till Porato i mål, med en nick, men nicken är för lös och den hypersnabbe Crespo hinner ifatt bollen innan den utrusande målvakten gör det. Med en enkel lyftning över Porato ger Crespo sitt Parma ledningen med 1-0. Och Parma-dominansen fortsätter!
Ungefär tio minuter efter det första målet, rasslar nätet till bakom Porato igen. Thuram lyckas turligt få fram bollen till Fuser som finns på högerkanten. Fuser lägger med ett inlägg in bollen i straffområdet. Vanoli stiger upp för att möta inlägget och med en hård och bestämd nick skickar han bollen till vänstern om Porato, som inte hinner avvärja. 2-0 till Parma i UEFA-cupfinalen är ett faktum! Parma behåller ledningen fram tills paus och efter pausen slår man definivt inte av på takten.
Tio minuter efter halvtidspausen startar man ett underbart anfall på högerkanten. Veron för med sig bollen och lägger med en enkel lyftning in bollen i straffområdet. Crespo, som inlägget är ämnat för, hoppar över bollen och lurar på så sätt två franska försvarare. Istället får Chiesa bollen och drämmer till direkt på halvvolley. Bollen sitter stensäkert uppe i nättaket och nu är det otroliga 3-0 till Parma i finalen. Det som förespåddes bli en jämn och öppen match visade sig bli allt annat än jämn. Fransmännen verkade vara riktigt skärrade och fick inte alls till sitt spel. Parma höll undan och lyckades vinna med 3-0. En otroligt imponerande laginsats och en finalmatch som vi Parmafans absolut inte kommer att glömma.
Kapten Lilian Thuram fick lyfta UEFA-cupbucklan till jublet av 61000 inne på Luzhniki-stadion. En underbar bild och ett oslagbart minne som får en att rysa, än idag. Det är i stunder som dessa vi har idag som man kan titta tillbaka och konstatera att vårt Parma faktiskt en gång i tiden varit ett av Europas bästa. Vårt lag var ett av Europas mest fruktade...det är långt ifrån hur bilden av oss är nu idag. Men frukta inte! Hur mörkt det än är idag så kommer morgondagen att gry och Parma kommer att resa sig...var så säkra på det, för Parma kommer aldrig att dö!
