Parma-Inter 2-2
Parma lyckades inte vinna mot ett decimerat Inter trots en 2-0 ledning med knappa kvarten kvar.
Gilardino såg ut att ha bärgat segern när han gjorde ett spektakulärt mål som innebar 2-0 med ca 30 min kvar. Inter hade då en rejäl uppförsbacke eftersom man fått Materazzi utvisad redan i första halvlek. Men Inter (som gjort flest mål under sista kvarten i Serie A) lyckade både reducera och kvittera, på en ytterst billig straff.
Carmignani mönstrade en ganska väntad elva. Contini fick vila och således fick Bettarini chansen som vänsterback i sin första hemmamatch. Cannavaro var tillbaka i startelvan som högerback och den mot Bologna avstängde Bresciano var även han tillbaka, som vänstermittfältare.
Första halvlek:
Ett Tardini med nästan 20 000 åskådare fick se en mycket underhållande match där Inter och Davids var först ut att testa målvakterna. Någon minut efter hade även Veron ett skott som dock gick någon meter utanför, Frey hade dock kontroll på båda skotten.
Det såg ut som om Coco fällde Gilardino utanför straffområdeslinjen men på reprisbilderna såg man att kapningen skedde innanför straffområdet och således borde det ha varit straff. Den för dagen inte lika bra Collina dömde dock bara frispark.
En stund senare var det utjämnat i straffsituationer när Materazzis nick tog på Marchionnis arm (kanske även Cannavaros), Collina lät dock spelet gå vidare.
Parma skulle skapa första halvlekens och matchens första riktigt farliga chans. En Parma-försvarare tjongade iväg bollen från eget straffområde och Gilardino var först på den. Han höll undan Cordoba och passade Morfeo, som i sin tur hittade Marchionni i djupled. Marco hann upp bollen innan förlängd mållinjen och spelade bak bollen till en framåtrusande Bresciano som klockrent träffade ribban!
På en Veron-frispark nickade Vieri tätt över och minuten senare skulle nyss nämnde Veron skjuta ett långskott som dock Frey parerade.
Morfeo hittade Gilardino i djupled, som vände bort två Interförsvarare och serverade en Simplicio som bara hade att lägga in bollen i det nästintill öpnna målet. Brassen träffade dock stolpen men på returen sköt Bresciano ett skott som hade gått i mål om inte Materazzi räddat den med handen. Efter samtal med linjedomaren gav Collina rött kort till Materazzi och tilldelade Parma en straff, helt korrekt.
Efter att både Gilardino och Morfeo missat straffar denna säsong var det Simplicios tur denna gång. Han satte säkert 1-0 bakom en Carini som gick åt rätt håll, straffen var dock för bra placerad. Gilardino hade chansen att utöka ledningen en stund senare då han på ett inlägg från Marchionni petade bollen över både Carini och mål från några meters håll. Linjedomaren hade dock felaktigt blåst av för offside.
Trots 10 man hade Inter bud på en kvittering i slutet av halvleken då Davids, Vieri och Stankovic hade några riktigt bra lägen framför en storspelande Frey. 1-0 stod sig dock halvleken ut.
Andra halvlek:
Andra halvleken började med att Bettarini la ett fint inlägg till Marchionni som fick bollen i ett bra läge. Han misslyckades dock med nedtagningen och chansen rann ut i sanden.
Det skulle dröja ca en kvart in i andra innan Parma satte 2-0, en konstmål signerat Alberto Gilardino.
Marchionni slog in bollen från högerkanten mot Morfeo, han fick dock bara halvträff när han skulle skjuta. Bollen gick dock fram till Gilardino som, omringad av tre Interförsvarare, kickade upp bollen och avlossade en halv cykelspark som snyggt letade sig in i nätmaskorna bakom Carini. Allt detta gjorde han med ryggen mot mål!
I mitt, och säkerligen Parmaspelarnas också för den delen, började nu tankar om att vi kanske skulle vinna dyka upp. Kanske var det dessa tankar hos spelarna som stjälpte oss tillslut.
Parma var nu riktigt på gång ett tag och Morfeo hittade Gilardino med en djupledsboll vars skott tvingade Carini till en bra räddning.
Vi började nu också rulla boll på offensiv planhalva, något som vi inte varit särskilt bra på denna säsong. Det syntes även idag då felpassen var alltför många och vi slarvade bort bollen pga nonchalans. Nonchalans var något som skulle föregå Inters reduceringsmål. Marchionni sjabblade bort bollen 2-3 ggr på egen planhalva och den sista gången ledde det till att en Interspelare höll på att få öppen gata in i Parmas straffområdet. Simplicio tvingade till en tackling som Collina dömde frispark på. Mihajlovic tog den och Cordoba visade prov på bra häng när han styrde in bollen i bortre hörnet, otagbart för Frey.
Inter, som hade bytt in Adriano, började nu jakten på ytterligare mål och rädslan att släppa in fler mål gjorde att Parmaspelarna sjönk ner.
Vieri hade en nick som smet några centimeter utanför på ett inlägg från Martins.
Några min senare passade Morfeo en idiotpassning rakt in i banan vid eget straffområde. Bollen gick till Vieri som avlossade ett skott som Frey tippade till hörna.
På den efterföljande hörnan dömde Collina ytterst tveksamt en straff efter att Cordoba ramlat efter uppvaktning av Bonera. Visserligen var bollen på väg mot honom, men Boneras kontakt var allt annat än uppenbar och detta händer jämt och ständigt vid fasta situationer. Collina tvekade hursomhelst inte att döma straff, en ren och skär kompensationsstraff!
Vieri sköt straffen i mål i Freys högra kryss och kvitteringen var ett faktum.
De kvarvarande ca 10 min av matchen visste man skulle bli en enda lång väntan på slutsignalen, trots att vi hade en man mer.
En offsidestående Vieri missade helt öppet mål från inte ens ett meters håll efter inlägg av Adriano. Han fick på något konstigt sätt bollen mellan bena och som tur var blev det inte mål.
Matchens sista chans skulle Bonera skapa åt Inter efter att hans rensning blev till ett mycket farligt skott. Frey tvingades till en makalös enhandsräddning för att hålla bollen utanför mål.
*
Detta var nog den tyngsta oavgjorda matchen under hela säsongen.
Det kan inte vara bra för killarnas moral att tappa 2-0 till 2-2 med knappa kvarten kvar mot ett lag som har en utvisad.
Anledningarna till att det blev som det blev är nog många. Inter är trots allt det lag som gör flest mål under den sista kvarten och det i kombination med att vi är det laget som släpper in flest mål under sista kvarten är nog en av förklaringarna.
Men det känns bara så onödigt att tappa denna seger, som nog hade varit säker om vi inte ställts mot ett lag som Inter.
Efter 2-0 målet smög sig de förbjudna tankarna in om att vi kanske skulle vinna matchen in i spelarnas huvuden. Det ledde till att vi spelade nonchalant och slarvade bort boll på boll.
Efter 2-1-målet blev vi rädda att förlora och det i kombination med att Inter la i högväxeln skulle bli förödande. Synd bara att Inters kvitteringsmål kommer till så som det gör, på en minst sagt billig kompensationsstraff!
