Hur kan man förklara 2005 års Parma?
Likt en missbrukare som lovar och lovar sin omgivning en förbättring, men till slut faller för frestelsen och ramlar tillbaka i missbruket. Så kan man sammanfatta årets Parma.
Pietro Carmignani anlände och lovande en förbättring. Signor Pietros första match skulle inte vara den lättaste, "smutsen från bergen"-Juventus kom på besök. Matchen slutade överraskande 1-1, ett sent kvitteringsmål utav Marco Marchionni räddade dagen.
Nästkommande match skulle Parma ställas mot Toscana laget Siena. Parma vann matchen på ett turligt mål, målskytt: Alberto Gilardino.
Nu kunde man tyda en förbättring, "missbrukaren"-Parma var på väg upp.
Nu stod syd-laget Lecce för motståndet, lägen brändes i massor. Bl.a. två straffar. Men Parma skulle få sista ordet. Alberto Gilardino smällde in 2-1 och ännu en seger var bärgad. Men man ska aldrig ropa hej förens man är över bron.
Det skulle "patienten"-Parma bittert få erfara. Likt en missbrukare som trodde symptomet (försvarsspelet) var borta, släppte Parma 0-1 och segern på en försvarsmiss. Symptomen var tillbaka. Kanske för att stanna...?
...Nej, inte för stunden iaf. Likt en sann "missbrukare" rykte laget upp sig och besegrade Udinese, dessutom på starkt försvarsspel. Men en "missbrukare" går det aldrig att lita på.
Emilia-derby mot Bologna, i Bologna. Förlust som vanligt vid derbysammanhang, och två riktigt stora försvarstavlor lade grunden. Chanser skapades i mängder, men att förvalta chanserna finns inte i Parmaspelarnas huvuden.
"Missbrukaren" var återigen tillbaka på ruta ett.
Nu var det upplagt för toppmatch på Ennio Tardini, eller rättare sagt, det hade kallats toppmatch vid tidigare år. Men icke detta år. Parma lyckades med konststycket att ta ledningen två gånger om. Man hade även en fördel när amatörboxaren Materazzi lekte handboll på mållinjen. Och belönades med ett röttkort efter knappa 25 minutersspel.
Men det kryssglada laget från Milano lyckades som så många gånger tidigare att bärga ett kryss. Reduceringen: Solbrände Bettarini viker sig i en nickduell och är mer rädd om sitt modellansikte än att hålla sin markering och förhindra 1-2. Kvitteringen: Bonera agerar klumpigt och omfamnar Cordoba, straff eller inte, är svårt att utvisa. Men Bonera agerade klumpigt och är inte klanderfri.
"Symptomen" som tidigare gjorde sig mindre och mindre besvärande har nu likt en cancersvulst eskalerat. Dessutom har ett nytt "symptom" dykt upp. Chansbränandet.
"Missbrukaren" (Parma) har nu nått den fasen där han lovat en förbättring, men inte kunnat hålla den. Försvaret läcker som en trasig stövel. Och chanserna som laget (Gilardino) skapar missas i mängder.
***
Faktum 1: Försvaret är Serie A sämsta, namnmässigt håller det en hög klass. Men som enhet är det mer likt en trasig grammofonskiva.
Faktum 2: Grella...
Faktum 3: Gilardino har börjat kämpa, även mot dom "mindre lagen" kanske var han tvungen att lägga in en högreväxel för att imponera på hans framtida arbetsgivare, Milan månne?
***
Och till årets citat, signerat Rosina: "There are many great teams like Inter, Juventus and Milan who will probably fight for the Scudetto, but I also bet on Parma... we will surprise everyone."
