Kontrasternas match
Parma gick i torsdags kväll vidare till semifinal i UEFA-cupen. Där får man ta sig an ryska CSKA Moskva.
När UEFA-cupen startade var antalet lag 40 stycken. Om någon sagt åt mig då att Parma skulle vara ett av fyra kvarvarande lag i cupen, ungefär ett halvår senare så hade jag skrattat åt den personen. Inte för att jag inte tror på mitt lag utan på grund av det nuvarande läget i klubben. Men nu har Parma rest sig ur Parmalats ruiner och man är endast ett dubbelmöte ifrån en europeisk cupfinal i Lissabon.
Parmas kommande motståndare i UEFA-cupen blir den ryska storklubben CSKA Moskva. Den ryska klubben "ramlade" in i cupen efter att man blivit trea i sin grupp i Champions League. Man var länge nära att gå vidare till slutspel i turneringen men fick till slut nöja sig med fortsatt UEFA-cupspel.
Parma och CSKA är varandras absoluta motsatser, det är verkligen kontrasternas match. CSKA är laget med en multimiljardär till ägare (Roman Abramovich) medan Parma inte har någon ägare alls, ännu. CSKA är den täta Östermalmaren medan Parma är förortsbon.
Pengar har pumpats in i miljontals i klubben och tränaren kan få nästan vilken spelare han än pekar på. Man har en frisk blandning av både tekniskt duktiga sydamerikaner och de absolut bästa ryska spelarna. Klubben har länge legat bakom lokalkonkurrenterna Spartak och Lokomotiv men man har nu flugit förbi de båda, såväl i ligan som i Europaspelet. Allt detta har gjorts möjligt genom Romans oljepengar. Men snart kommer verkligheten hinna ikapp CSKA (och Chelsea också för den delen) och då står man där utan sin rike ägare och hans feta plånbok.
I kvartsfinalen slog CSKA ut Auxerre med 4-2 totalt och på hemmaplan visade ryssarna upp ett stundtals bländande spel. Min personliga åsikt är att Carmignani bör spela med de elva bästa spelarna (eventuellt undantag av Morfeo, då han går sönder så lätt, samt Frey, då Bucci har varit som en vägg i UEFA-cupen). Visst ska ligan prioriteras i första hand, inget snack om saken, men har vi kommit så pass långt som till semifinal i den näst finaste klubblagsturneringen i Europa så bör vi satsa allting för att nå ända fram. Våra talangfulla spelare har spelat bra mot motstånd som Stuttgart och Sevilla, men det är tveksamt om de lyckas hålla nerverna i styr på en kokande arena i den ryska huvudstaden.
Den 28:e april stegar spelarna ut på Tardinis gräs och en vecka senare spelas returen i Moskva. Hur det än går i dubbelmötet är Parma de stora vinnarna. Att CSKA gått så pass långt är en skräll men med tanke på vilka resurser man har haft att jobba med så är det inte en lika stor skräll som att Parma tagit sig så här långt. Ryssarna har sin absoluta höjdpunkt just nu och man kommer inte komma högre upp än det här. Ljusglimten är nuet medan framtiden är mörk, för hur länge kommer den täte ryssen att kunna pumpa in pengar i klubben? Alla sagor har ett slut och så även framgångssagorna, men sagan om CSKA Moskva kommer inte få ett lyckligt slut. Snart är CSKA tillbaks på ruta ett, med en helt "vanlig" ägare, som inte har en massa miljarder på bankkontot.
Låt oss hoppas att fotbollen segrar i dubbelmötet mellan Parma och CSKA.
Låt oss hoppas att våra grabbar visar att pengar inte spelar någon roll.
Motivation slår klass, låt oss hoppas våra grabbar är tillräckligt motiverade.
Låt oss hoppas att Parma slår CSKA och når sin första stora final sedan Parmalat-tiden.
För visst smakar parmaskinka godare än rysk olja...?
MOT LISSABON!
