Inter – Parma, 5-2: Rättvisan var iväg på lunch
Parma gjorde en bra match i ett kyligt Milano, men det räckte inte när Parma inte riktigt förvaltade sina målchanser, medan Inter gjorde fem mål på sex skott på mål. En fruktansvärt frustrerande match där inte ens en Crespo i nittiotalsform räckte.
Inter kvitterade direkt när matchen började, eller vänta, så kan man ju inte inleda rapporteringen från en match, eller vad säger ni TV4? Nej, vi tar det från början.
Parma kom till San Siro för att försöka ge sig på ett Inter svårt sargat av skador. Parma formerade sig nästintill som väntat, men istället för Bojinov och Candreva i anfallet kom Angelo och Giovinco in från bänken. Candreva tog ett steg neråt i banan och det blev istället Valiani som fick nöta bänk.
Redan direkt efter avspark reagerade jag på hur lågt Inter låg med laget, något som skulle straffa sig tidigt när man drällde med bollen långt ner på sin egen planhalva. Angelo fick bollen ute till höger och slog in den mot mitten där Hernan Crespo, som i Morrones frånvaro förärats med kaptensbindeln, dök fram emot den första stolpen och styrde in 0-1. En chockstart från Parma, och Hernans andra raka match som målskytt.
Efter det tidiga ledningsmålet försökte Inter flytta fram positionerna, men Parma försvarade bra, med ett envetet jobbande från flera håll. Massimo Gobbi hade fått uppgiften att reta upp Stankovic, och det lyckades han mycket bra med. Deki var väldigt irriterad på Gobbi efter att ha fått ta emot många småhugg i ett par situationer. Stankovics frustration får symbolisera det vattentrampande Inter fick utstå när man inte ens kom nära ett skottläge. Den enda som skapade lite oro i bortaförsvaret var Biabiany som bjöds på alldeles för stora ytor av Antonelli.
Men Stankovic skulle svara då han i den artonde minuten sköt Inters första skott för matchen, vilket ledde till Inters första mål. Efter fint förarbete av Biabiany drog Deki på, och bollen gick mitt i ryggen på Lucarelli för att sedan fortsätta in i mål. Bollen ändrade riktning fullständigt, och Mirante kunde inte göra mycket mer än att titta på.
I minuten efter var det dags igen. Först trodde jag att min TV visade en repris på 1-1 målet då Biabiany än en gång jobbade fint ute till höger för att sedan passa snett-inåt-bakåt. Än en gång dök Stankovic upp, och än en gång ändrade bollen riktning på en Parmaförsvarare, denna gång Antonelli, och än en gång var Mirante chanslös. Chocken var total, och i ärlighetens namn var resultatet inte helt rättvist.
Men det skulle komma mer. Fyra minuter senare fick Inter en hörna från höger som Biabiany (vem annars?) nådde högst på och den kvicke fransmannen förlängde vidare till en fristående Cambiasso på den bortre stolpen. En av de snabbare vändningarna jag har varit med om, och det kändes som om rullgardinerna åkt ner för Parma.
Men Il Crociati, för dagen i grått, var inte redo att ge upp utan en kamp. Candreva, Giovinco och framförallt Crespo klev fram och kämpade sig in i matchen igen. Det blev många fina kombinationer som förr eller senare mest rann ut i sanden, och det var precis så som reduceringsmålet uppstod. Efter ett par trianglar på offensiv planhalva klev Materazzi fram och bröt bollen, men inte bättre än att den letade sig fram till, ja ni gissade rätt, Hernan Crespo. Arma Letale gjorde inget misstag, och matchen levde igen. I anfallet efter var legendaren ytterst nära ett hattrick, men Castellazzi i Inters mål visade klass när han reflexräddade Crespos nick.
Frustrationen var tung i halvtid, i vilken annan match som helst hade vi varit i ledning, men det kändes som om oturen skrattade oss i ansiktet. Parma hade visserligen gjort två mål, men Inter som bara mäktat med tre skott på hela halvleken var trots det i ledning.
I halvtid bytte Marino ut Gobbi mot Valiani och Parma gick ut i full fart igen. Giovinco hittade Crespo med en vacker genomskärare, men Hernan misslyckades ensam med målvakten. Angelo träffade insidan av stolpen efter ett mycket fint anfall, men det ville sig inte. Parmas anstormning mattades av precis som Inters bästa spelare Biabiany som blev utbytt, men hoppet levde.
Men med dryga kvarten kvar var det än en gång dags för ett Interskott på mål, och ni vet ju vad det innebär. Nyinbytte Thiago Motta var sist på bollen efter en extremt tilltrasslad situation i Parmas straffområde. I anfallet direkt efter avblåsningen var Crespo framme igen och nickade i kryssribban, men det var inte vår dag. Crespo blev inte tremålsskytt, utan det blev istället Stankovic som fastställde slutresultatet till 5-2 efter Inters femte skott på mål.
Parma försökte kraftsamla, Crespo fick någon chans till mot slutet men det blev bara en riktigt bra målchans, och den tillföll mittbacken Paletta. Han fick till en riktig kanon, men Castellazzi, som tillsammans med stolparna var Inters anledning till seger idag, presterade en räddning som man i Italien brukar kalla miracolo.
Surt sa räven, men om man ser bortom frustrationen gjorde Parma en riktigt bra match, och tre poäng mot Di Natale, eller Udinese som han också kallas, på hemmaplan är inom räckhåll.
