Juventus – Parma, 4-1
Laget som alla vi gulblå helst av allt vill slå blev en för hård nöt att knäcka för Parmaspelarna idag. Var Juventus står i jämförelse med de andra storlagen återstår att se, för idag fick de inget värdigt motstånd. Parma var värdelösa och 4-1 var snudd på i underkant.
Det är med tungt sinne jag knappar in rubriken på tangentbordet. 4-1, smaka på den. En rejäl smäll på käften som fick öronen att börja ringa, och de har inte slutat ringa än. En minut för minut-rapport kan ni hitta på annat håll, vill ni höra om målchanserna finns highlightsen på youtube, jag gjorde ett försök till en klassisk matchrapport, men det är inte bra för mitt personliga välmående att veva Juventuschanserna om och om igen för mina ögon.
Redan inför matchen på nybyggda mäktiga Juventus Stadium höjdes det ett varningens finger från Parmahåll. Valiani, Morrone, Galloppa och Modesto var inte en mittfältskvartett som skulle duga hette det. Tvivlarna fick mer än rätt. Vår snart trettiotreåriga kapten sjunger på karriärens sista vers och när inställningen, som idag, fattas duger inte de rena kvalitéerna till. Galloppa var inte alls den magnifika Galloppa han kan vara när han är som bäst. På pappret är det han som ska vara den kreativa av spelarna på mitten men av detta syntes inte speciellt mycket till idag. Inte heller kantspringarna förmådde vända mittfältsmatchen i vår favör. Det var här vi förlorade matchen, det var här vi blev fullständigt överkörda. Här blev det Knock-out, game, set och match. Det är oerhört svårt att ta poäng av Juventus när man inte ens har bollen 40% av tiden, när antalet passningar till rätt adress bara med nöd och näppe kryper sig över hälften och när man knappt vinner en närkamp.
Säsongens första halvlek var en av de sämre Parma presterat på senare år, allt saknades. Visserligen tilläts Juve bara göra ett godkänt mål, men det var minst sagt bud på fler. Den andra inleddes betydligt bättre, men laget drogs snabbt in i samma hjulspår som i den första halvan. Med Pepes mål var matchen över och den sista halvtimmen blev en smärtsam transportsträcka mot det råa men sanna slutet.
Hur bra var då Juventus? Det är en väldigt svår fråga att svara på, för visst rullade man fint och spelade helt okej fotboll idag, men det var bara ett lag på banan. Juventus gjorde sitt jobb, men inte Parma. Jag tror inte att Turinarna gör klokt i att banka sig allt för hårt på bröstet, det kommer att komma bra mycket svårare prövningar.
Det kan tyckas hårt att gräva ner sig totalt efter bara en match, men när den första matchen är just den här matchen är det nästintill oundvikligt. Colomba har verkligen en uppgift att bita i, och han får använda veckan till att öva på knätrollning för med de smått obefintliga resurser han erbjudits från klubbledningen i mittfältsfrågan går det inte att göra så mycket annat. Morrone måste höja sig, Galloppa måste höja sig, Blasi måste försöka hitta tillbaka till sig själv, Giovinco måste få en lekkamrat och Biabiany måste in från start.
Nästa veckas hemmamatch mot Chievo blir en nyckelmatch för hur säsongen ska fortgå. En seger och smärtan från dagens fadäs lindras. En plattmatch till å andra sidan kan få tankarna att börja rulla och då kan säsongen bli tuff. Innan januarifönstret är det svårt att få in tillräckligt med positiva förändringar. Låt oss hoppas att Chievo får sota för idag.
