Parma - Verona 0-2
Parmas insats ikväll mot Verona var skrattretande. Vi blev förnedrade av ett lag som för mindre än sex månader sedan spelade i Lega Pro. Inte heller var det ett helt ordinarie Verona vi fick möta, lagets i särklass bästa spelare, Emil Hallfredsson stod över matchen. All heder åt Verona, de gjorde en bra insats och de håller hög Serie B-klass. Men ett mittenlag i Serie A ska slå ett Serie B-lag, det spelar ingen roll om laget ens leder Serie B, det borde vara klasskillnad.
Den reservlagsbetonade uppställningen Colomba ställde på benen såg fruktansvärt nonchalant ut. Det var felpassningar konstant, lågt tempo och Verona fick matchen precis dit de ville. Jag har inga siffror, men det kändes som om Parma hade mest boll under den första halvleken. Men inte till någon nytta alls. Under den första halvan skapades en enda målchans. Den kom av att Rolf Feltscher förlorade en duell, en duell som man inte får förlora. En långboll mot Ferrari studsar rakt upp i luften efter att Feltscher och Ferrari bägge försökt nå den. Då tappar Feltscher blicken från bollen, vilket inte Veronas anfallare gör. Ett friläge från bara några meter är svårt för Pavarini att göra något åt och bortaledningen var ett faktum. Feltscher må ha en fräck frisyr, men någon vidare fotbollsspelare har han upprepade gånger under hösten visat att han aldrig kommer att bli.
I paus hade man kanske väntat sig en rejäl hårtork, och ett lag som efter vilan rest sig och kämpat för någon form av heder. Istället var det Verona som tog kommandot, ivrigt påhejade av sina många tillresta supportrar. Det spelades flipper i Parmas straffområde, Dominelli försökte med ett bra skott från distans och till sist lyckades även gästerna få hål på Pavarini ytterligare en gång. Gomez nickade stenhårt in 0-2 efter en rejäl markeringsmiss. Närmst Gomez fanns nämligen ingen försvarare i sikte, bara ännu en bortaspelare.
Zaccardo byttes in, precis som Pelle, men talande för säsongen hände absolut ingenting innan Giovinco fick äntra planen. Atommyran försökte trolla men han var alldeles för ensam. Han sökte Crespo som fick Parmas enda målchans i matchen. Hernan nickade i stolpen, och närmre än så kom inte Parma.
På nittiotre spelminuter skapade Parma en enda målchans. EN! Visselorkanen blåste hårdare än Lill-Berit efter matchen, och rubrikerna om Ghirardi och Colomba ska bli intressanta att se imorgon. Det krävs nya tag mot Palermo till helgen, det är dags att ta tag i saker och ting.
