Parmas bästa elva mellan 2000-2010: Försvarare #2

Under de sista veckorna av 2010 var en omröstning uppe på Parmas startsida på SvenskaFans där Parmas bästa elva skulle röstas fram. Nu ska laget presenteras och näst ut är den försvarare som fick näst flest röster.

Cannavaro fick näst flest röster i försvarsomröstningen. Han fick 33% av rösterna (100 röster), 11% och 34 röster bakom Thuram. Övriga nominerade: Lilian Thuram, Matteo Ferrari, Daniele Bonera, Antonio Benarrivo, Júnior, Paolo Castellini, Christian Zaccardo, Luca Antonelli, Giuseppe Cardone.

Karriären började i hemstaden Neapels stolthet Napoli. Som ung brukade Fabio Cannavaro hänga på Stadio San Paolo och där fick han se sina stora idoler Diego Maradona och Ciro Ferrara på nära håll, då han brukade hjälpa till som bollkalle på lagets matcher. Debuten i Serie A kom 1993 då han hoppade in i en match mot Juventus. Maradona-åren var väldigt lyckosamma för Napoli men tiden efter var ekonomiskt svår och man tvingade sälja sin talangfulle mittback. Sommaren 1995 skrev han på för Parma.

Parma hade säsongen innan vunnit UEFA-cupen efter att i finalen ha besegrat Juventus. Finalen spelades i ett dubbelmöte och första matchen på Ennio Tardini vann man med 1-0 efter ett mål av Dino Baggio. Baggio nätade även i returen som slutade 1-1 och Parma vann titeln efter totalt 2-1.

I Parma fick han konkurrera med defensiva storheter som Mussi, Benarrivo och Apolloni. Men Cannavaro klev in och tog en ordinarie plats; första säsongen spelade han 29 matcher och gjorde ett mål. Cannavaro blev snabbt en viktig kugge i Parmas försvar och i takt med detta blev han en publikfavorit på Ennio Tardini. Han fick inte göra sin A-landslagsdebut förrän den 22:a januari 1997 mot Nordirland. Innan dess hade han varit med i U21-landslaget och där lyckats bli Europamästare inte mindre än två gånger. Cannavaro var också med och spelade OS-fotboll i Atlanta 1996, men Italien misslyckades fatalt och gick inte ens vidare från gruppen där man slutade sist.

Den första landslagsturneringen på högsta nivå var i VM i Frankrike 1998. Cannavaro fick där kampera ihop med Paolo Maldini men Gli Azzurri fick respass ur turneringen i kvartsfinalen mot värdnationen och de blivande mästarna Frankrike, efter straffläggning.

Cannavaro gjorde väldigt sällan en dålig match i Parmatröjan och den första titeln med klubben kom i maj 1999. Parma nådde en final i UEFA-cupen och där stötte man på Olympique Marseille. Matchen spelades på Luzhniki-stadion i Moskva och det slutade med en imponerande 3-0-seger för Parma. Bara ett par dagar efter denna final spelades andra mötet i finalen av Coppa Italia mot Fiorentina. Första matchen i Parma hade slutat 1-1 och returen i Firenze slutade 2-2, Parma blev italienska cupmästare på fler bortamål.

Under sin tid i Parma växte Cannavaro ut till en av seriens absolut bästa försvarare och i princip under varje transferfönster så fanns det anbud från andra klubbar. De två sista säsongerna i Parma fick han spela ihop med sin lillebror Paolo. Sommaren 2002 valde klubben till slut att släppa Cannavaro när Inter erbjöd dryga 230 miljoner kronor. Bilderna från Cannavaros sista match i klubben är vackra och tårarna rann ned för mittbackens kinder när han avtackades av supportrarna.

Tiden i Inter blev inte alls lyckosam och han blev alltmer bespottad av fansen. Efter endast två säsonger i den blåsvarta tröjan gick flyttlasset till Turin och Juventus, i en av de märkligaste spelaraffärerna i Serie A någonsin. Juventus värderade reservmålvakten Carini till 100 miljoner kronor, lika mycket som Inter värderade Cannavaro till. Klubbarna gjorde helt sonika en bytesaffär där de blåsvarta även fick en mindre summa pengar emellan.
I Juventus återfick Cannavaro storformen och växte återigen ut till en vägg i defensiven.

Efter VM-slutspelet 2002 fick Cannavaro äran att ta över lagkaptensbindeln i landslaget efter Maldini. Cannavaros stora höjdpunkt på landslagsnivå kom i VM-slutspelet i Tyskland 2006. Lagkaptenen ledde sitt landslag hela vägen till en VM-final. I semifinalen mot värdnationen Tyskland var Cannavaro en levande vägg och gjorde en av sitt livs bästa matcher. I finalen fick man möta Frankrike och vid full tid var resultatet 1-1. Efter en mållös förlängning avgjordes det hela på straffar där Grosso skickade in den avgörande straffen. Cannavaro fick i sin 100:e landskamp lyfta VM-bucklan. Det mest anmärkningsvärda var att Cannavaro gick igenom hela turneringen utan att dra på sig en enda varning eller utvisning. För de fina insatserna i turneringen fick han i slutet av 2006 priset som Världens Bästa Fotbollsspelare. Han är hittills den enda försvarare som har fått priset. Den 12:e augusti 2009 gick han om Paolo Maldini i flest landskamper och efter VM-slutspelet i Sydafrika 2010 tillkännagav Cannavaro att han avslutade sin landslagskarriär. Det blev till slut 136 landskamper och två mål för mittbacken.

Sommaren 2010 ryktades Cannavaro vara på väg att göra en bejublad flytt tillbaka till Parma. Affären rapporterades vara klar i media men Cannavaro valde istället att göra som så många andra fotbollsspelare och följde pengarna till Dubai och klubblaget Al-Ahli. Kanske var det lika bra, för personligen hade jag inte velat rubba bilden jag hade av honom i Parma-tröjan som den store mittback som han var.

Fabio Cannavaro
Född: 13:e september, 1973 i Neapel, Italien
Spelade i Parma mellan: 1995-2002
Matcher/mål i Parma: 212/4
Nuvarande klubb: Al-Ahli Dubai, UAE

Parmas bästa elva, 2000-2010: