Udinese – Parma 0-2
Ett pånyttfött Parma plockade den andra raka segern mot tufft motstånd när man under eftermiddagen besegrade årets överraskning Udinese inför ögonen på ett irriterat Friuli. Amauri gjorde målen, men min matchhjälte heter Stefano Morrone som är minst lika reinkarnerad som brassen.
Colomba mönstrade nästan precis samma lag som senast, med den enda skillnaden att höger yttermittfält idag bemannades av Valiani istället för Candreva, som petats efter sin bleka insats mot Inter. De gulblå kom stärkta av viktorian mot Inter, och det dröjde inte längre än 12 minuter in i matchen innan den friuliska nollan var spräckt. Amauri placerade in en nick som Belardi i ärlighetens namn borde stoppat, men vad gör väl det?
Det smällde rejält från bägge håll, med Valiani och framför allt Armero i spetsen för spelet som balanserade på gränsen till fult. Men det var ingen av de bråkmakarna som skulle syna det röda, utan istället förra omgångens snackis, Gökhan Inler. Schweizaren missade grovt en tackling mot Giovinco, och drog på sig ett klumpigt men solkart gult kort. Men det var inte slut där, för Inler följde upp varningen med ett par väl valda ord till domare Valeri, som inte hade något annat val än att se till att Udinesespelaren fick en alltför tidig dusch.
Matchbilden står klar, Udinese har det mesta av bollen, spelet och chanserna, men Parma försvarar sig med den äran, och sticker upp med farliga kontringar. I de just nämnda kontringarna saknas tyvärr såväl fart som skärpa, och läge efter läge till utökning rinner ut i sanden. De svartvitas brist på målchanser leder till en visselkonsert när de första fyrtiofem minuterna är till ända.
Parmas målvaktslegendar Luca Bucci, med över 150 matcher på meritlistan, är numera målvaktstränare i laget. Vid halvtidsvilan bidrog han till den irriterade stämningen när han gick i muntlig duell med den småskadade måltjuven Antonio Di Natale. ”Toto” dras ner i omklädningsrummet av sina lagkamrater, och de puttrande tribunernas missnöje vädras än en gång.
I den andra halvleken blir Parmas anfallsförsök färre och färre, och Udinese jobbar stenhårt för att försöka skapa chanser till kvittering. Men till ingen nytta då Parmaförsvaret, lett av den för dagen eminente Gabriele Paletta, spikar igen. Det lilla som trots allt rinner igenom har Mirante full kontroll på.
Hårdast på planen jobbar dock varken Paletta, Mirante eller de kvitteringshungriga friulierna, utan maskinen Stefano Morrone. Il Capitano visar för andra matchen i rad upp en inställning som inte kan beskrivas med ord, han hugger som en kobra på alla bollar som kommer innanför hans sfär. Med en aggressiv hållning som väcker barndomsminnen till liv, tänk er Peter Harryssons rollfigur i Pelle Svanslös-julkalendern, sätter Morrone agendan. Visst har röster hörts om att hans bristande teknik borde förpassa honom till bänken, men en dag som denna finns det inget vackrare.
Udineses frustration blir än mer påtaglig. Sanchez försöker filma sig till en straff, men det enda han vinner är en varning. Läktarirritationen blir än mer tydlig, men det vill sig inte för de svartvita. Man kommer inte närmre. På stopptid rasslar det istället till på den andra sidan. Efter en misslyckad offsidefälla ges Amauri raka spåret mot mål, och han gör som en målskytt bör göra. Brassen håller undan sin försvarare, och placerar in 0-2 bakom Belardi.
Det spelar ingen roll att Cesena vinner, det gör ingenting att Sampdoria vinner, för så länge Parma fortsätter så här är det ingen chans att vi åker ner. Om Morrone leder laget på plan på samma vis, och om Colomba fortsätter likadant utanför plan, då kommer vi ta tillräckligt med poäng de avslutande matcherna. Mot Salvezza!
