Efterlängtade vindar
Beppe Iachini är ny tränare för Parma och med honom har en helt annan känsla tillkommit.
Beppe Iachini blev klar som ny tränare för Parma under tisdagen och gjorde sitt första träningspass med laget redan under den kvällen. Faktum är att enligt rapporterna har Iachini inte legat på latsidan. Extra träningspass har lagts till med syfte att lära känna sitt nya spelarmaterial så fort som bara möjligt.
En aura av expertis
Iachini är den aktiva tränaren i Italien som besitter de mest framstående meriterna i Serie B. Fyra uppflyttningar med fyra olika klubbar och skulle han lyckas en femte gång med detta kliver han in i den italienska fotbollshistorien som nästbäst genom tiderna(delad plats med flera andra tränare), enbart slagen av den legendariska Gigi Simoni som står på smått osannolika sju uppflyttningar från Serie B.
Beppes första presskonferens var väldigt positiv och resulterade i en väldigt skön känsla. Detta är en man som vet vad han pratar om, han har befunnit sig i den här situationen fler än en gång. Faktum är att situationerna som var i Palermo och Sampdoria var snarlika dem i Parma. De hade satsat på nya och intressanta tränarkort i Gattuso och Atzori för att sedan se hela projektet gå käpprätt åt skogen varpå Iachini fick rida in som en liten gyllene riddare och problemlösare och reda ut stormen. Auran som omgav Iachini i första presskonferensen var den utav en man som är extremt bekväm i situationen han befinner sig i vilket skiljer väldigt mycket från Marescas väldigt obekväma och introverta energi som man fick uppleva tidigare.
Presskonferensen
Flera intressanta saker sades, jag summerar det lite snabbt i några vassa rader här nedanför.
Jag kommer ge laget en ny identitet - Redan i inledningen av presskonferensen deklarerade Iachini detta. En ny identitet ska präntas in i spelarna. Mentaliteten hos spelarna måste förändras och Iachini har förhoppning om att detta ska kunna gå att ordna. Iachini pratade också om att han inte eftersträvar bollinnehav för bollinnehavets skull. Han vill att majoriteten av varje passning ska ha ett klarare syfte än att bara hålla kvar vid bollen. Så detta kommer ju skilja från Marescas försök att implementera en väldigt passningsorienterad fotboll. Parma kommer försöka vara ett mer direkt fotbollslag under Iachini. Bör sägas att Parma knappast framstod som något slags fattigmans Barcelona under Marescas ledning så detta kommer inte direkt bli någon jobbig övergång för supportrarna att vänja sig vid.
Jag har segrat i Serie B med olika formationer - Iachini tillhör det gamla gardet av italienska tränare, det vill säga den traditionella pragmatiska skolan. Iachini förtydligade detta när han sade att formationer och uppställningar förändras beroende på spelarna du har att tillgå. Enligt hans egna utsago har han nått uppflyttning från Serie B genom att spela både 4-3-3, 4-3-1-2 men också genom att spela 3-5-2 och 3-4-1-2. Dock om man ska se till historien så tycks just 4-3-1-2 och 3-4-1-2 tillhöra hans favoritformationer som han gärna kör med. Men ingenting är hugget i sten för Beppe.
Balansen är det viktigaste - Det bästa med Iachinis första intryck är att han gett bilden av en man som har full koll på lagets stora problemområde. Iachini pratar om att Parma lidit av ett stort balansproblem och som resultat har varken offensiven eller defensiven klickat och detta är det stora prioriteringsområdet. För att vara ett lag som ska tillhöra de bästa i serien måste man ha en stabil defensiv som offensiv, de hänger ihop. Ett framgångsrikt fotbollslag är ett balanserat fotbollslag som kan både försvara och anfalla, den gamla visdomen slutar aldrig att gälla. Under Marescas tid blev det till exempel uppenbart att lagets oförmåga att försvara sig så småningom ledde till att offensiven blev helt utraderad, vi spelar som att vi är rädda som Franco Vazquez uttryckte sig.
Kollektivet framför individen - Iachini sade att man anfaller som lag och man försvarar som lag. När han fick frågan hur han skulle få anfallsspelarna att producera mera mål så var han tydlig med att han inte riktigt såg det som en anfallares självklara och enda uppgift att vara den som gör målen nödvändigtvis. Man gör målen tillsammans som lag, den som är sist på bollen är inte så relevant som media målar upp det. Samtidigt är det värt att påpeka att Iachini tidigare har varit väldigt duktig på att skapa en trivsam miljö för sina anfallare i Serie B. Sergio Pellissier vann Serie B:s skytteliga med Iachini bakom ratten. Även spelare som Andrea Caracciolo och Abel Hernandez gjorde mycket mål under Beppe i serien så det finns ändå en förhoppning att hans intåg ska leda till en uppryckning för Parmas anfallare.
Motståndarna kommer spela sin livs fotboll mot oss - Parma är laget alla vill slå och Buffon målvakten alla vill göra mål på. Detta påminde Iachini en om och han förklarade att Parma måste gå in i varje match på ett organiserat, kompakt sätt men också visa aggressivitet och fokus. Och detta på ett ännu mer extremt sätt än moståndarna.
En ny dirigent i staden.
Marcus Aurelius & Commodus
Jag har funderat ännu mer kring varför Enzo Maresca misslyckades i Parma men tankarna har inte vandrat i några nya spår direkt. Mina tankar innan gårdagen var att klubbledningen hoppades att Maresca skulle vara den perfekta balansen mellan kortsiktig framgång och långsiktig talangutveckling men detta var grundat lite väl mycket i önsketänk. Man har endast fjolårssäsongen i Man Citys U-23 lag att gå på. Dock ska man inte förringa arbetet Enzo gjorde där. Han vann serien i överlägsen stil och säsongerna innan Maresca tillkom slutade Man City i mitten av tabellen. Jag tror inte Marescas idéer var objektivt dåliga, utan jag tror att de var komplicerade och det i kombination med den extremt höga pressen gjorde att det inte var gångbart. Maresca var inte fullt redo för det här uppdraget, det var ett litet för stort steg för honom i det skedet han befann sig i.
Maresca hade varit en bättre anställning om Parma inte var storfavoriterna i den här serien. Om man hade haft en mindre budget och gått all-in verkligen på talangutveckling och långsiktighet. Nu befinner sig Parma på en slags mittenväg där man vill vara långsiktiga gällande etablering på övre halvan i Serie A men kortsiktiga med Serie B där man ska nå uppflyttning så fort som möjligt. Maresca var en dålig fit för detta. Luigi Apolloni sade att han tror att Maresca hade varit en bättre anställning för klubben i Serie A snarare än Serie B och det finns en gnutta sanning i detta. Eftersom Parma hade varit befriade från den enorma press man befinner sig under i år och tålamodet hos spelarna. supportrarna och media hade varit större.
Men alla dessa tankar kunde man kasta åt gamarna. För det framkom senare från Gazzettan att jag hade omedvetet rätt när jag lite oseriöst uttryckte mig cyniskt kring detta. Det fanns inga godtagbara anledningar till Marescas anställning, mitt försök till förståelse målade en mycket mer tacksam bild över det hela än det förtjänade. Maresca var Oliver Tanners anställning, det vill säga Kyle Krauses son. Parmas alldeles egna Commodus. Maresca fick alltså jobbet för att Pep Guardiola gillade honom och han hade samma flint som Pep, det är inte mer komplicerat än så förmodligen. Och saker och ting som inte känts logiskt tidigare är helt plötsligt uppenbara.
Det förklarar varför Ribalta sett irriterad ut under hela säsongen, som att han lider av konstant migrän och det förklarar varför Pederzoli sett skadeglad ut. Deras kombinerade erfarenhet av Serie B som ligger på runt 30 år matchade inte besluten som fattades i somras. Det är ju helt absurt att anställa sådana här pjäser som Pederzoli som just har snudd på 30 års erfarenhet för att sedan låta sitt fjun till son fatta de allra mest vitala besluten. Detta förklarar också varför det tog Parma cirka fem sekunder efter att Maresca sparkats att komma överens med Iachini. Det rapporterades om att Ribalta hade uppmanat till tränarbyte under en längre tid än bara dygnet innan beslutet fattades. Iachini sade att klubben först kontaktade honom dagen innan, men jag tror detta är en vit lögn för att visa respekt mot sin gamle spelare Enzo Maresca som Iachini gillar väldigt mycket på ett personligt plan.
Den här fruktan har för övrigt existerat ett tag i Parma där många oroat sig över Krausesönernas inflytande över klubbens beslut. Ribalta lugnade stormen i somras genom att säga att Krause Jr är klok och vet när han ska sitta ned och lyssna. Men ärligt talat, sedan när har en bortskämd miljardärson någonsin klivit in i ett nytt rum och inte agerat som att de äger det?
Det lilla positiva med detta är i alla fall att nästa gång ett väldigt märkligt beslut fattas så vet man ungefär vart blicken ska riktas någonstans. Man slipper sitta och efterforska Ribaltas CV med förstoringsglas efter hintar av inkompetens. Utan det är förmodligen kopplat till ungar som tror de kan någonting för att deras far har mycket pengar.
Den sanna lagkaptenens återkomst?
Gazzettan har även skrivit om att Iachini har uppmannat ledningen att återinställa den frysta kvartetten igen. Under säsongen har spelare som Vincent Laurini, Mattia Sprocati och Luca Siligardi inte ens tillåtits träna på Collecchio. De har befunnit sig i frysboxen och blivit behandlade som skräp som ska till soptippen. Men värst av allt har samma behandling även tillfallit Simone Iacoponi.
Det är lite kul att återvända till sommaren och läsa diverse tankar från journalister och supportrar. Finns en text där skribenten pratar om hur Parma har en fördel i att man besitter spelare som Gagliolo, Brugman och Iacoponi som vet vad Serie B handlar om och som har den nödvändiga uppoffrande mentaliteten. Den trion kommer vara nyckelspelare under säsongen trodde man. Vad hände sedan? Jo, Parma vägrade förlänga med Gagliolo på grund av dennes ålder och skeppade honom för en struntsumma till Salernitana, samma öde inträffade även för Brugman medan Iacoponi blev levande begravd i en frysbox. Och hur har säsongen sett ut för Parma? Har man varit ett lag som desperat har skrikit efter spelare med den rätta mentaliteten?
I en korrekt värld borde Iacoponi vara en del utav detta Parma och han borde bära lagkaptensbindeln. Han är den spelaren som varit längst i klubben och han har upplevt uppflyttning med klubben från både Serie C och Serie B och även nedflyttningen från ifjol. Banden mellan Iacoponi och supportrarna är starka och sättet han behandlats på fyller en med rena känslor av skam. Detta handlar inte enbart om det emotionella heller, jag är övertygad om att Iacoponis närvaro hade gynnat laget och gjort dem mer funktionella och på så vis lett till mer framstående prestationer.
Iacoponis återkomst hade välkomnats.
Men jag vill avsluta med lite positiva ord. Parma sålde slut på biljetterna till bortamatchen mot nykomlingen Como väldigt snabbt. Det råder "Beppe-feber" i Emilia-Romagna där även Parmakepsarna till ära av den nya tränaren har sålts ut i klubbshoppen. Det råder stor entusiasm över matchen på söndag och det ska bli väldigt intressant att se huruvida Iachini har lyckats fått till någon form av kortsiktig effekt.
